BIM augusti 2019
Då startar vi med BIM augusti! Lycka till!
Då startar vi med BIM augusti! Lycka till!
5 dagar till bim här och gjorde ett cb early imorse som blev sååå svagt positivt (hade dock druckit mycket så urinen var ganska utspädd) .. Hoppas iallafall att det är på riktigt och inte spök. Ska ta nytt test snart efter att ha hållit mig typ 6 timmar, håll tummarna för mig!!
Så ingen idé att offra det vanliga testet innan bim med andra ord...?
Jag hade valt att köpa ett early test. Eftersom de ska reagera på lägre halt hCG än vanliga gravtester. :)
Fick inte lämna blodprov. Om jag fortfarande TROR att jag är gravid om några dagar (citat: för det kommer du att veta) så kan de boka in tidigt VUL i v 7. Blev faktiskt lite ledsen...
Jag hade valt att köpa ett early test. Eftersom de ska reagera på lägre halt hCG än vanliga gravtester. :)
Jag hade valt att köpa ett early test. Eftersom de ska reagera på lägre halt hCG än vanliga gravtester. :)
Får se.... jag kanske tvingar mannen att handla morgon när han ändå är i stan... men å andra sidan så kanske jag kan hålla mig. Ska på fest på lördag (bim) å vill ju kunna dränka sorgen om det inte går vägen...
Gör vad som känns bäst för dig och din man<3
Har ni försökt länge?
Nä... det är nästan lite skämmigt när man hör folk som försökt i år och själv var jag förstörd efter 2a misslyckade månaden. Så det hade varit rätt jobbigt på ett sätt om det tog sig nu. Vet inte varför jag känner så, är rätt svårt bara att tänka sig att jag förtjänar att få ha barn. Jag har alltid varit rädd för detta, inte bara att föda utan vad jag kommer känna, hur det kommer bli, och hur vår relation ska bli. Tycker "alla andra" är så mycket mer lämpade som föräldrar... men jag gissar att sådana här känslor kommer i ju med stora livsbeslut.
Har ni försökt länge?
(Alltså 3e månaden vi försöker, som svar på din fråga).
Nä... det är nästan lite skämmigt när man hör folk som försökt i år och själv var jag förstörd efter 2a misslyckade månaden. Så det hade varit rätt jobbigt på ett sätt om det tog sig nu. Vet inte varför jag känner så, är rätt svårt bara att tänka sig att jag förtjänar att få ha barn. Jag har alltid varit rädd för detta, inte bara att föda utan vad jag kommer känna, hur det kommer bli, och hur vår relation ska bli. Tycker "alla andra" är så mycket mer lämpade som föräldrar... men jag gissar att sådana här känslor kommer i ju med stora livsbeslut.
Har ni försökt länge?
(Alltså 3e månaden vi försöker, som svar på din fråga).