Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Styvbarn är neutralt så det är mitt förslag.

Ja, det är klart det var mot hans vilja. Han hade förstås velat fortsätta med en bonusmamma som kallade hans barn för belastning. 

Dessa desperata män.. 

Ja, jag anser det.

Du anser det inte.

Var och en har sin fulla rätt till sin åsikt.

Jag hade en kille på min studentkoridor som tog hem tvätt till mamma under helgen och fick matlådor med sig. Vi fick lära honom att koka korv och pasta. Pinsamt.

Maken kunde visserligen tvätta, men kunde bara laga 2-3 riktiga maträtter när vi träffades. Resten handlade snarare om att värma helfabrikat. Nuförtiden klarar han i alla fall att laga en rimlig mängd maträtter.

Min son på 12 år kan nog redan laga fler saker än hans far kunde när han flyttade hemifrån.

Man gör verkligen barnen en otjänst om de inte får lära sig grunderna i att ta hand om ett hem och laga mat.

Presentera det som ett gemensamt projekt för maken, att se till att sonen är väl förberedd för vuxenlivet, så blir det nog lättare att sälja in.

Utmärkt om tonåringen gör olika hushållsgöromål med pappa. Vet själv att det är betydligt lättare att få min son att hjälpa mig än att få honom att göra det helt själv. Blir också roligare för mig att laga mat eller ta hand om tvätt när vi gör det tillsammans.

Så vv betalar TS för sig och hälften för gemensamma barn, mannen för sig och hälften för gemensamma barn - men under umgänget betalar mannen allt för alla.. det låter inte direkt rättvist...

Kanske bättre att TS betalar för alla den veckan bonus inte är där, och mannen för alla när bonus är där.

Eller som föreslås ovan, man kollar vad maten normalt landar på utan bonus och pappan skjuter rill det som blir extra..

Varför kallar du hennes särkullar för "bonus" när du VET att hon ser dem som en belastning?

Varför måste man gilla styvungar?

I princip tycker jag att man antingen har gemensam ekonomi och då delar på både intäkter och kostnader. Eller så har man delad ekonomi och båda behåller sina egna inkomster och betalar för sina egna utgifter (man kan göra detta procentuellt också). Med det i åtanke och att ni har delad ekonomi så tycker jag inte att du ska stå för hans son. Vad skulle förresten hända om du oväntat fick lägre inkomst eller högre utgifter (exempelvis pga sjukdom), skulle han dela på den bördan?

MEN, sonen är strax myndig och flyttar sannolikt snart hemifrån. Problemet är så pass kortvarigt att det kan vara enklare att släppa det än att skapa en stor konflikt.