Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Inte tjafsar man om sånt? Så sniket. Är själv bonusmamma i en relation där vi har både biobarn, bonusbarn och gemensamma barn. Vi har gemensam ekonomi och alla barn hos oss är våra barn. Börjar man tjafsa om skitsaker är det lika bra att lämna relationen. Du stör dig på bonus och har nu hittat ett sätt att få utlopp för din irritation över bonusen! Han ÄTER mer! Herregud! Snart är han utflugen och står på egna ben.

Ni har egna barn med er i relationen och jag slår vad om att det är du som är den snåle jäveln i er relation som skulle skamma din partner om hen tycker att dina barn börjat kosta mer. Herregud att du använder FL för att driva igenom din snålhet! Betala för dina barns kostnader och sluta dra den där om att "här är det allas barn". Så fult.

Jag tycker att du verkar snål. Jag hade _aldrig_ tjafsat om, eller ens tänkt på, en sån sak. Din man har rätt, du visste om sonen när ni blev ihop.

Har redan svarat i den här tråden en gång, minns inte vad dock... Förmodligen att du bör betala 50/50 oavsett, men jag ändrar mig. Båda två föräldrar får väl bidra med vad de kan, så länge alla kostnader täcks såklart! Jag och min man lägger alla pengar i samma kasse och betalar det som ska betalas därifrån, sparar därifrån och spenderar därifrån. Han har 2 ungdomar varannan vecka, jag har 3 varje vecka. Han och hans barn äter nog mer än jag och mina, hans hobby är dyrare men mitt och mina barns klädkonto högre. Jämnar ut sig i längden tänker vi. Hade han sagt att jag ska betala mer än honom hade jag nog funderat på om det verkligen är kärlek. Å andra sidan lägger jag kanske in mer än honom ändå eftersom jag har lön, 3 barnbidrag och vårdnadsbidrag, han "bara" lön.

Fy vad snålt att tycka att andra ska betala för ens barn. Typiskt för föräldrar som inte vill ta ansvar för sina egna barn och bölar om att andra visste att de fanns medan de själva låtsas vara helt ovetande om att det är de själva som en gång tagit beslutet om att skaffa sina barn. Passar fint att låta andra betala för det dyra misstaget, eller?

Du har tre barn på heltid och är helt nöjd med att ni delar lika på kostnader... föga överraskande... och skulle anklaga honom för att inte älska dig om han inte vill fortsätta med det. Vilken golddigger du är.

Jag tänker att det hela handlar om hur man definierar relationerna, vad man har för krav och förväntningar på varandra. Det finns olika delar i att "ta ansvar" för barnens (egna och partnerns) kostnader; de normala delarna i ett hem/hushåll är en sak - särskilda (dyra) kostnader (kläder, idrottsutrustning, resor mm) är en annan.

Om man tänker att man liksom är två olika familjer som råkar bo ihop under samma tak, ungefär som två kompisar som delar lägenhet/hus, så kommer man rimligen fram till att dela upp kostnaderna ganska så exakt. Det vore iaf inget konstigt.

Om man å andra sidan definierar sig som ett gemensamt hushåll och en ny familj så känns det rimligt att man delar kostnader mera jämnt, möjligen med en viss justering efter betalningsförmåga. Att börja räkna på detaljer i matåtgång känns - i min värld - lite udda och märkligt, främst för att det handlar om relativt små skillnader i långa loppet och går åt mycket energi att räkna, trixa och bråka (i värsta fall).
Med detta sagt är det givetvis inte fel så länge man är överens om detta, allt är en förhandling i viss mån. Om den ena parten inte är nöjd så faller ju dealen och då får man i slutändan acceptera att någon är väldigt missnöjd och att relationen ev. tar stryk.

Som flera redan konstaterat (inkl. TS) så tycks detta handla om andra saker än ekonomi, det handlar om delaktighet, ansvar etc. - dvs. andra bitar som _också_ är rimliga att förvänta sig i ett gemensamt hushåll/familj. 17- (snart 18) åringen behöver naturligtvis visa respekt, hjälpa till, ta ansvar utifrån en rimlig förväntan. Pappan behöver dra sitt strå till stacken och vara en tydlig förälder i den relationen.

Lycka till Ts! :)

Jag skrev ju också att han och hans barn äter mer än mig och mina barn och att jag förmodligen bidrar med mer pengar...

Har ni delad ekonomi i övrigt tycker jag han ska betala mer av maten. Och definitivt om han tjänar mer. Killar och män äter också oftast mer mat.

Hade skiljt mig direkt om min sambo krävde att jag betalar en spänn för hennes barn. 

På julafton t.ex får min dotter 10 000 (diskret dock, sätter in på hennes konto) och sambons barn får 500 var. Vad dom får av sin mamma och pappa är upp till dom. 

Detta gjorde jag klart för min sambo redan första gången vi ens diskuterade att flytta ihop, jag sa rakt ut "jag är inte intresserad av att försörja era barn, om du vill bo ihop så måste du vara OK med det"