Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Pinsamt TS. För mig är det obegripligt att göra en grej av att inte vilja dela MATKOSTNADER för att sonen äter mer än de små barnen.

Fy fan, det var nog bland det snålaste jag läst.

Inom 1-2 år flyttar sonen rimligen hemifrån. Du har gått in i en relation med sonens pappa och skaffat två barn med honom. Och ändå vill du komma NU och ha mage att klaga på att du får stå för hälften av maten i familjen.... obeskrivligt.

Eftersom det låter som att du inte har barn sen innan detta förhållandet så förstår jag att du tyckte det kändes ok men en vettig förälder har regler, krav och gränser även för mycket mindre barn. Sedan får det så klart anpassas allt eftersom åren går.

Men det låter väldigt mycket som att detta är kärnan i det hela. Nu är det ju svårt för det går ju inte att gå tillbaka men jag tycker du borde kräva parterapi. Där ni kan diskutera detta, extra viktigt iom ni nu har gemensamma barn också. Vägrar han det så hitta någon du själv kan prata med.

Men försök att hitta perspektivet att även om sonen just nu är en dryg tonårspojke så är det faktiskt inte alls hans fel, det är helt din partners fel(och ev den andra föräldern), barn blir vad man uppfostrar dem till. Lägg irritationen där den hör hemma

Jag är tillsammans med en man som har barn från tidigare förhållande. När vi flyttade ihop gjorde han klart för mig att det är han och hans ex som står för alla kostnader kring barn inklusive matkostnader. Jag skulle aldrig gå med på att betala hans barns mat. Om han ställde det kravet på mig skulle jag överväga att flytta ihop med honom/separera. Varför måste jag betala hans barns mat? Det verkar orättvist mot mitt eget barn. De där slantarna går istället till mig själv eller mitt barn.

Jag är tillsammans med en man som har barn från tidigare förhållande. När vi flyttade ihop gjorde han klart för mig att det är han och hans ex som står för alla kostnader kring barn inklusive matkostnader. Jag skulle aldrig gå med på att betala hans barns mat. Om han ställde det kravet på mig skulle jag överväga att flytta ihop med honom/separera. Varför måste jag betala hans barns mat? Det verkar orättvist mot mitt eget barn. De där slantarna går istället till mig själv eller mitt barn.

Tack för dina tankar. Nej, jag var helt barnlös när jag kom in i förhållandet, och naiv som jag var tyckte jag nästan att det var lite gulligt hur mycket pappan passade upp på sonen; fixade, donade och skämde bort med all typ av hushållsarbete/tjänster etc. Så problemet ligger mycket där, att situationen har varit såhär länge, och självklart är det inte sonens fel (om man inte blir ombedd att hjälpa till tror jag att det är få tonåringar som anmäler sig frivilliga). Jag har föreslagit parterapi också, men min man tycker att vi borde fixa det själva (strong, silent type).

Betydligt enklare att föräldern står för matinköpen under umgänget, resten av tiden delar man.