Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Ja, men det är inte ansvar för otroheten som ifrågasätts i denna tråd, det är ansvar för att DELTA i otroheten som ifrågasätts. Det är trotts allt 2 personer inblandade i otroheten. En som är otrogen och en som DELTAR i den andras otrohet.

Ja precis, ni diskuterar om ansvar för DELAKTIHET i en otrohet. inte om ansvar för otroheten i sig för den är alla äverens ligger på den som är otrogen. Så varför envisas du hela tiden med att bara prata om ansvar för själva otroheten med utelämnar det som egentligen diskuteras?

Ni pratar inte förbi varandra, det är snarare du som hela tiden svara på något helt annat än det som diskuteras. Diskusionen blir något i stil med detta...

A och B hjälps åt att göra något om C som är A partner.

Vad har B för ansvar för sitt deltagande?

Du svarar att det är A som är ansvarig för handlingen.

Andra svarar, jo det är sant, men B har ju deltagit i det, vad har B då för ansvar?

Du svarar återigen.... att det är A som ansvarar för själv handlingen.

Andra lägger fram exempel med tex brott och dealktighet...

Du svarar återigen med att A ansvarar för själva handlingen.

Och så går det runt runt och runt....

Alltså, läser du det du själv skriver? Du säger att älskarinna inte kan delta i otroheten (trotts att det är henne han utför otroheten med) för att det är bara den otrogna som kan vara otrogen... du blandar återigen ihop begreppen göra och delta i att göra och menar att man var där, var med och utförde handlingen men har ändå inte deltagit.... som sagt runt runt runt och tillbaka på ruta 1.

Det handlar inte om vad jag tycker, det handlar inte om tyckande öht. Det handlar om självklara begrepp. Deltar man i något så har man självklart ett ansvar för sitt deltagande. Hur man ser värderar deltagandet (bra eller dåligt) beror på handlingen man deltagit att utföra. Men ATT man deltagit och ATT man har ett ansvar för det är ju liksom själklarheter som inte avgörs av vad man tycker, det avgörs av vad man gjort (deltagit) och är inget man slipper bara för att man själv tycker att man inte har något ansvar för vad man deltar i. 

Det är ju lite lustigt att folk mer än gärna medger sitt deltagande i att göra bra saker, saker som får andra att må bra. Då är begreppet deltagande hur enkel som helst.. "det där var minsann jag med och gjorde!" Men så fort man pratar om saker som inte är så trevliga, nä då är det tydligen jättesvårt att förstå begreppet deltagande 

Ursäkta att jag inte svarar på alla våra inlägg tidigare, men jag vill försöka hålla diskussionen lite koncis.

A kan inte vara otrogen utan B. B vet detta och ställer ändå upp. Detta möjliggör A att vara otrogen. Hur är det inte att hjälpa till? Det var ju därför jag tog upp medhjälp till brott tidigare. För att det skulle bli uppenbart att man just hjälper till och därmed är delansvarig. Delansvarig betyder inte att ansvaret minskar hos den andra. 

Om vi ska gå till ditt förtalsexempel så är den otrogna den som skriver boken och den som den är otrogen med är förlaget eller tryckeriet. Om förlaget och tryckeriet VET OM att boken innehåller förtal och ändå trycker den, nog är de delansvariga för förtalet? Nog har de hjälpt författaren? Eller?

Om jag håller upp dörren för en bankrånare som försöker fly, nog har jag hjälpt honom råna banken? Eller? Jag har ju inte rånat banken, det har rånaren, men jag har hjälpt honom. Om han kom undan tack vare att jag höll upp dörren, nog är jag delansvarig då? Eller? Det innebär ju inte att hans ansvar för att råna banken är mindre på något sätt, men jag är nu också inblandad.

Så A är otrogen och B hjälper till och är därmed delansvarig för att A kunde vara otrogen.

Men som sagt, att vara en medhjälpare eller ej avgörs inte av vad man tycker utan av vad man gör. Begreppet medhjälp saknar i sig värdering, man kan delta i både bra och dåliga handlingar.

Underlättar du eller gör du ett rån möjligt genom ditt medverkande så ÄR du medverkande vare sig du tycker det eller ej. Det är inte så att domstolen kommer ta hänsyn till att du själv tyckte det var ok, du kommer bedömas efter vad du gjorde inte vad du tycker..

Likadant är det med medverkan i en otrohet, det är vad du gjorde (att du låg med den som var otrogen) som avgör om du deltagit eller inte. Inte att du själv tyckte det var ok. Till skillnad från rån så är otrohet inte olagligt och därför slipper man bli dömd för det och då kan man kosta på sig att påstå att man är oskyldig för det finns ju inga lagar att dömas från annat än allmänhetens moral, men hade det varit olagligt så hade man dömts för medhjälp precis som vilket annat brott som helst.

Mao, att du deltagit råder det ingen som helst tvivel om för det har avgjorts av dina handlingar. Vad du sen själv tycker om det är en helt annan sak. Men precis som vid ALLA andra handlingar så kommer man inte ifrån sitt ansvar för vad man gjort enbart för att man själv tycker man saknar ansvar,

Nej det är det absolut inte, att medhjälp tas upp vid brott är för att själva handlingen varit brottsligt och alla som deltagit behöver då undersökas för att utdela lämpliga straff,  men du kan även delta i bra handlingar som, tex delta i att ordna en fest år någon, hjälpa någon städa, hjälpa någon bygga något eller laga något.

Så fort du deltar i något så ÄR du delaktig och har därmed ett ansvar för vilka konsekvenser det fick för andra (bra eller dåliga). Hur det sen värderas beror på vad för slags handling du deltagit i. Deltar du i något brottsligt så bedöms din medhjälp för att utdela straff, deltar du i att ordna en fest åt någon eller hjälper någon städa så värderas din insats positivt och ditt "straff" blir tacksamhet. Men ATT du deltagit och är ansvarig för vilken konsekvens det fick för andra (bra eller dåligt) råder det ingen tvekan om för det har avgjorts av vad du gjort.

Men enligt dig så har man ett ansvar bara om man själv tycker det, enligt dig avgörs medverkan av vad man tycker och inte vad man gör. Vilket är fel, för hade det varit så så hade man inte kunnat dömas för medhjälp till brott bara för att man själv tyckte det var ok. Då hade man inte lagt ner tid för att söka bevis för din medhjälp utan bara frågat dig vad du själv tycker.

Du kan ganska lätt slå hål på dina egna argument genom att låtsas att otrohet varit olagligt. Då hade den som varit otrogen utfört en brottslig handling, vad hade din medverkan då klassats som? Tror du dina argument hade hållit i en domstol?

Tror du att du hade sluppit undan genom att säga att du inte tycker du har något ansvar för vad du deltog i?

Jag ser inte riktigt hur det spelar roll att otroheten består i sveket snarare än sexet. Sveket består ju i att personen ligger med dig istället för sin fru. Om du vet om att personen är upptagen är du ju i högsta grad medverkande till sveket. Det är inte du som sviker någon, men du hjälper någon att svika sin partner. Du möjliggör sveket. Precis som en person som ljuger för att hålla det hemligt hjälper någon att svika sin partner. Jag menar, jag som vän med den otrogne har ju inte heller lovat något till dens partner men ändå anser du att den kan tänkas vara medbrottsling?

Fast deltar man i att ha sex,kyssas eller hålla hand med honom så gör man det ju möjligt för honom att vara otrogen.

Jag tror att det är det som Bjoer och Anonym (sådär) menar.

Självklart är man inte ansvarig för de löften mannen har gett sin fru,

Men man är ansvarig för sina egna handlingar.

Som de handlingar som gör det möjligt att såra en annan människa.

Jag förstår vad du menar. 

Men jag tycker ändå att man är delaktig i otroheten när man gör det möjligt för en person att vara otrogen.

Men ansvaret för de löften den otrogne har gett sin partner ligger endast på honom/henne.

Fast det är ju samma sak. I det här fallet är att svika någon att göra det man kommit överens om att inte göra. Ex. kyssas eller ha sex. Hon deltar i den handlingen och är därmed delaktig i sveket. Hon sviker inte själv frun, men hon deltar i mannens svek. Det verkar lite som att du anser att eftersom hon inte personligen sviker frun kan hon inte vara delaktig i mannens svek. Stämmer det?

Jag håller med dig.

Ni som tycker att älskarinnan är utan skuld, skulle ni tycka likadant om det var er man som va otrogen? Skulle ni inte klandra älskarinnan alls då? Ofta är det nån som familjen känner, kanske bekant eller vän till frun.

Skulle ni då verkligen bara anklaga mannen?