Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Visst finns de som försöker förföra upptagna personer.

Men huruvida den upptagne nappar på dessa knep eller inte är absolut den upptagnes ansvar.

Så jag håller med om att man inte kan vara ansvarig för någon annans otrohet.

Men det är det jag menar blandas ihop med att vara ansvarig för att själv delta i någon annans otrohet.

För det ansvaret kan inte heller läggas på någon annan.

Så att man är ansvarig för sina egna handlingar kan jag också hålla med om.

Så att delta i någon annans otrohet,fullt medveten om hur det kan påverka en tredje person,kan jag inte se som oskyldigt.

Hur man än vänder och vrider på det.

För övrigt så tror jag att vi är ganska ense.

Men det är lite det här som är kärnan i det. Hur har hon betett sig illa mot sin vän? Hon har inte lovat något om trohet. Om hon inte ljuger om det heller, utan är öppen med att hon har sex med polarens man så går hon inte bakom ryggen på polaren heller. Det som var problemet med otroheten har du tidigare sagt är sveket och det är det bara mannen som gör. Så vad är egentligen problemet? Varför är det fel att ha sex med polarens partner?

Jo, det är för att det hjälper partnern svika någon. Då är man delaktig.

Alltså, jag vet att vi nog egentligen är överens. Vi anser båda att både den som är otrogen och älskaren/innan har ansvar för det som har hänt och att den som är otrogen inte har mindre ansvar (normalt sett) bara för att någon annan är medskyldig. Jag förstår bara inte motståndet mot att någon kan vara medskyldig, medansvarig?

Hon har inte deltagit i din mans otrohet (enligt ditt sätt att resonera), så på vilket sätt sårar hon dig? För dig är ju inte sexet det viktiga, utan det brutna löftet, sveket din man gör. Hon har väl aldrig lovat dig att inte ligga med din man.

När du säger att hon lurar dig, ljuger och sårar dig, då är det ju för att hon är delaktig i otroheten Lika delaktig som om det var någon du inte känner. Så ditt resonemang håller inte.

Du verkar inte förstå att sexet är otroheten, om inte sexet finns där, så har han ju aldrig brutit sitt löfte. Så självklart är älskarinnan delaktig i otroheten. Eftersom otroheten består av sexet de ägnar sig åt. 

Hon har inte deltagit i din mans otrohet (enligt ditt sätt att resonera), så på vilket sätt sårar hon dig? För dig är ju inte sexet det viktiga, utan det brutna löftet, sveket din man gör. Hon har väl aldrig lovat dig att inte ligga med din man.

När du säger att hon lurar dig, ljuger och sårar dig, då är det ju för att hon är delaktig i otroheten Lika delaktig som om det var någon du inte känner. Så ditt resonemang håller inte.

Du verkar inte förstå att sexet är otroheten, om inte sexet finns där, så har han ju aldrig brutit sitt löfte. Så självklart är älskarinnan delaktig i otroheten. Eftersom otroheten består av sexet de ägnar sig åt. 

Ok. I vissa fall är det ju så, beroende på situation, men i det flesta fall så betyder inte delansvarig minskat ansvar hos någon annan. Som jag nämnde innan, det är inte ett nollsummespel där 100% ansvar ska fördelas ut på ett antal parter. Om en person rånar en bank är den ansvarig för det. Om den har någon som kör flyktbilen utanför blir den inte mindre ansvarig för sitt handlande när det kommer till att råna banken, men den som kör flyktbilen är fortfarande delansvarig för bankrånet eftersom den deltog alternativt hjälpte till. Fler är ansvarig men ingen är mindre ansvarig än tidigare för sitt eget handlande.

Jaha så nu existerar helt plötsligt medverkan... 

För egoisten själv gör det ju ingen skillnad för personen bry ju sig ändå inte om andra, för den som drabbas gör det jävligt stor skillnad.

Jo det där är ju en klassisk rationalisering som både den som är otrogen och den som deltar gärna kör med för att rättfärdiga sitt agerande.... "det man inte vet om mår man inte dåligt av" ser man i alla otrohetstrådar.

Men det är som sagt inget annat än en väldigt dålig ursäkt eftersom även om du inte vet om vad din partner eller deltagaren gör mot dig bakom din rygg så lever du ju ändå i lögn, i ett förhållande du inte hade varit kvar i om du vetat och med personer du inte hade umgåtts med om du hade vetat sanningen. Lurad är du oavsett, och en omoralisk handling blir inter moralisk bara för att personen man gör det mot inte vet om det än.

Det argumentet är som att påstå att det är ok att förskingra eller delta i att förskingra företagets pengar bara för att de inte vet om det. Ett brott (eller omoralisk handling) är ju lika fel oavsett om den drabbade vet om det eller ej. 

Om någon annan än den drabbade kommer på förskingraren och deltagaren med det så kommer de straffas lika hårt oavsett om den drabbade känner till det eller ej.

Fast det stämmer ju inte att du skulle bli ledsen oavsett, för du har ju själv skrivit att du skulle bli ledsen på en vän som låg med din man. Och enligt ditt resonemang här så skulle det ju inte spela någon roll för dig om din vän a ja eller nej till att ligga med din man.

Så de facto verkar det spela roll även för dig om älskarinnan säger ja eller nej

Tja, folk känner väl olika, vissa är kanske ok med att främlingar deltar i att göra duma saker mot dem, andra inte. Men det du tar upp nu är ju känslor inte ansvar. Men det som hittills diskuterats är inte hur var och en känner kring ansvar utan om man har eller inte har ett ansvar för vad man gör eller deltar i att göra.

Om du deltar i råna en bank så spelar ju inte det någon roll vad banken känner kring ditt deltagande, du kommer bedömas efter vad du gjort inte vad andra eller du själv känner kring det.

Ja och jag har ju oxå svart på varför jag tycker det gör skillnad om man svarar ja eller nej. Den som svarar ja är den som då möjliggör handlingen och därmed oxå allt det som drabbar den som blir bedragen. Om ingen svarar ja så blir ju handlingen aldrig av.