Hej! Likt traditionen är det dags att skapa en tråd för oss som hoppas på tillskott i Augusti!
Jag börjar med en presentation: Jag och sambon väntar första barnet. Jag är 31 år, och har tidigare fått ett tidigt missfall i somras - Så hoppas det går vägen denna gången.
Tänker att jag också skapar en privat facebook-grupp där dom som vill kan gå med.
Hoppas vi blir ett gäng som vill följas åt :)
Är det fler som inte kommer få se förrän kub? Är orolig att det kommer vara något fel när man läser så mycket, har kub i vecka 13 och är i vecka 10 imorgon (måndag). Inte haft nå blödningar och enda symptom jag har nu är trötthet och hunger, illamående om jag luktar eller dricker kaffe bara.. Jag är en frisk 24 åring så tror de kommer neka mig att göra tidigt ultraljud.
Är det fler som inte kommer få se förrän kub? Är orolig att det kommer vara något fel när man läser så mycket, har kub i vecka 13 och är i vecka 10 imorgon (måndag). Inte haft nå blödningar och enda symptom jag har nu är trötthet och hunger, illamående om jag luktar eller dricker kaffe bara.. Jag är en frisk 24 åring så tror de kommer neka mig att göra tidigt ultraljud.
Hej! Skulle behöva lite svar för kön till Fp är låååång haha!
Jag blev väldigt oväntat gravid med tredje barnet. Jag har varit föräldraledig sen 2017 med plugg mellan barn 1 och 2 dock.
Men har inget jobb att gå tillbaka till, dock olika timanställningar är möjliga men inget som fyller ut 5 dagar i veckan och inte heller tillräckligt med föräldraledighet på bRnen att ta ut heller och som börjar förskolan i mars.
Så i mars står jag antingen arbetslös eller med timanställning. Ekonomiskt klarar vi oss men det jag funderar på är föräldrapenningen. Jag har ju blivit gravid innan min minsta är 1 år och 9 månader så jag antar att jag får behålla min föräldrapenning men att min SGI går förlorad om jag inte lyckas skydda den med arbete 5 dagar i veckan? Eller tänker jag helt fel?
Hej! Skulle behöva lite svar för kön till Fp är låååång haha!
Jag blev väldigt oväntat gravid med tredje barnet. Jag har varit föräldraledig sen 2017 med plugg mellan barn 1 och 2 dock.
Men har inget jobb att gå tillbaka till, dock olika timanställningar är möjliga men inget som fyller ut 5 dagar i veckan och inte heller tillräckligt med föräldraledighet på bRnen att ta ut heller och som börjar förskolan i mars.
Så i mars står jag antingen arbetslös eller med timanställning. Ekonomiskt klarar vi oss men det jag funderar på är föräldrapenningen. Jag har ju blivit gravid innan min minsta är 1 år och 9 månader så jag antar att jag får behålla min föräldrapenning men att min SGI går förlorad om jag inte lyckas skydda den med arbete 5 dagar i veckan? Eller tänker jag helt fel?
Har du skyddat SGI:n hittills? Om dina FP-dagar är slut kan du söka någon kurs på minst halvfart och skydda SGI genom studier, annars behöver du ju skriva in dig på arbetsförmedlingen - då skyddas SGI som arbetssökande.
Jaa jag har skyddat min SGI hela tiden genom föräldraledighet eller studier som tur är! Om jag pluggar på halvfart behöver jag inte fyll ut det med något mer för att det ska Skydda min sgi? Som det ser ut nu kommer jag att plugga upp min matte på halvfart under våren då tanken är att jag senare ska börja studera på högskolan.
Jag studerade tidigare under hösten på komvux men kände att det var fel utbildning för mig och avbröt och då satte min lärare ett F på mig i kursen kan hoppade av så vet inte ens om jag är berättigad CSN innan jag pluggat upp den kursen
Idag har jag varit på tidigt ultraljud, v.9, och fått se ett litet hjärta slå. Nu kan jag andas ut och känna mig gravid på riktigt.
Idag har jag varit på tidigt ultraljud, v.9, och fått se ett litet hjärta slå. Nu kan jag andas ut och känna mig gravid på riktigt.
Idag har jag varit på tidigt ultraljud, v.9, och fått se ett litet hjärta slå. Nu kan jag andas ut och känna mig gravid på riktigt.
Hej alla,
Grattis till alla pluss här i tråden! Behöver skriva av mig lite.
Jag är i vecka 9+2 idag och har fått tid till VUL nu på fredag. Är så himla nervös. Väntar första barnet och i somras hade jag en MA så är supernojjig över att fostersäcken ska vara tom även denna gång. Nu har vi försökt i cirka 1,5 år, fyller 33 i år så känner en viss stress.
Vet att ett tidigare MA inte ökar risken för att det ska ske igen, men själva erfarenheten av det gör det svårare att känna en stark trygghet och tillit till att allt ska gå bra.
När vi gick genom MA i somras så blev jag så klart jätteledsen och superbesviken, men kände ändå att det var hanterbart eftersom det var en ofostrig graviditet och liksom inget embryo som hade dött. Men vet inte hur jag kommer kunna hantera två misslyckade graviditeter på raken.
Min barnmorska är jättebra, det var hon som tyckte att jag skulle göra ett tidigt ultraljud för att dämpa oron. Så håll tummarna för mig på fredag! 