Hej! Likt traditionen är det dags att skapa en tråd för oss som hoppas på tillskott i Augusti!
Jag börjar med en presentation: Jag och sambon väntar första barnet. Jag är 31 år, och har tidigare fått ett tidigt missfall i somras - Så hoppas det går vägen denna gången.
Tänker att jag också skapar en privat facebook-grupp där dom som vill kan gå med.
Hoppas vi blir ett gäng som vill följas åt :)
Jag är i sån chock. Jag fick en liten blödning förra veckan och var i fredags på gynakuten. Allt såg bra ut men fick veta att det är TVILLINGAR!
Till saken hör att jag redan har en treåring och en 1,5 åring som kommer ha hunnit bli 2 år innan födseln men ändå.
Vi blev gravida av slarv, inte planerat och jag har varit väldigt velig om jag ville behålla. Nu känns allt ännu värre. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till
Jag är i sån chock. Jag fick en liten blödning förra veckan och var i fredags på gynakuten. Allt såg bra ut men fick veta att det är TVILLINGAR!
Till saken hör att jag redan har en treåring och en 1,5 åring som kommer ha hunnit bli 2 år innan födseln men ändå.
Vi blev gravida av slarv, inte planerat och jag har varit väldigt velig om jag ville behålla. Nu känns allt ännu värre. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till
Vad skönt :) Jag är i v 7+4 idag. Vill bara snabbspola tiden lite! Bokade ett privat UL 26/1 då jag kommer vara i v 9+5.
Oj oj, vilket besked med tanke på så små barn redan! Vilken vecka är du i? Är barnen hemma eller på förskolan, eller hade ni tänkt skola in? Blir ju tufft att rodda allting hemma så du får ju kolla i så fall hur många timmar ni kan få på förskolan - ibland kan man få fler timmar för de andra barnen om det är tvillingar man är föräldraledig med. Om du väljer att inte behålla så förstår jag dock det fullständigt givet att era barn är rätt täta redan och rätt små och att det inte var planerat. Ska själv på KUB nästa vecka och hoppas på ETT friskt barn - har aktivt tänkt tanken att jag hoppas att det inte blir tvillingar eftersom jag var tveksam till fler barn överhuvudtaget av olika skäl.
Andas och fundera ett tag på detta! Har ni berättat för folk om graviditeten än?
Jag är i sån chock. Jag fick en liten blödning förra veckan och var i fredags på gynakuten. Allt såg bra ut men fick veta att det är TVILLINGAR!
Till saken hör att jag redan har en treåring och en 1,5 åring som kommer ha hunnit bli 2 år innan födseln men ändå.
Vi blev gravida av slarv, inte planerat och jag har varit väldigt velig om jag ville behålla. Nu känns allt ännu värre. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till
Vi har diskuterat typ oavbrutet sen i fredags. Jag har sen jag fick reda på att jag var gravid funderat på abort flera gånger och efter det här blev det väldigt självklart för mig. Jag drabbades av förlossningsdepression efter senaste och vi har äntligen landat i en familj på 4, jag ska börja plugga, ministingen börjar förskolan till våren och sen kommer det till alt det ekonomiska som större bil, vi skulle behöva flytta och sen som sagt: våra barn är fortfarande små. Jag känner att det blir orättvist mot ALLA då dom inte kommer att kunna få den kärlek och uppmärksamhet som dom förtjänar. Det känns fruktansvärt men som rätt beslut
Jag är i sån chock. Jag fick en liten blödning förra veckan och var i fredags på gynakuten. Allt såg bra ut men fick veta att det är TVILLINGAR!
Till saken hör att jag redan har en treåring och en 1,5 åring som kommer ha hunnit bli 2 år innan födseln men ändå.
Vi blev gravida av slarv, inte planerat och jag har varit väldigt velig om jag ville behålla. Nu känns allt ännu värre. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till
Ja det var ju minst sagt överraskning. Förstår att du är i chock! Om det bara varit en, hade du vetat vad du ville då?
Jag förstår absolut. Vi kommer att behöva flytta men med bara ett barn till kan vi ändå vänta i flera år medan om det är tvillingar skulle det ju kännas mycket mer bråttom och som du säger svårt att få ihop livet bra för dem som redan finns i familjen. Tuff sits, ta hand om dig!
Nej jag stod i valet och kvalet redan innan. Det här var verkligen inte planerat och så opassande nu. Jag har varit hemma med barn sen 2017, rent psykiskt behöver jag verkligen komma ut i ?verkligheten? igen. Jag önskar mest att jag sluppit se skärmen och vetat om det var en eller två eftersom jag ändå inte hade bestämt mig ännu. Och pga pandemin var jag ju dessutom helt ensam när jag fick beskedet