Orkar inte längre

Hur kunde din sambo ens bli aktuell för huslån utan inkomst? Har du räknat med cirka 10k i underhållsstöd och det faktum att du inte är försörjningsansvarig för en annan vuxen människa i den nya kalkyken?

Sedan får jag inte dina utsagor att gå ihop. Din sambo klarar inget men samtidigt är du så beroende av att hon tar hand om barnen att du inte kan separera.

Jag kan också säga att jag är en fullt kapabel och driven person som i vanliga fall både heltidsarbetar och tar ett stort ansvar för hemmet. Under tiden jag helammade förberedde inte heller jag mat eller gjorde några stora hushållsinsatser. Och jag hade ett barn att ta hand om. Även om din sambo verkar ha en hel del problem som hon måste ta tag i undrar jag om du inte begär väl mycket av henne också. Med sex barn på 13 år har hon ju varit konstant gravid eller ammat, ibland troligen både och. Att hon är trött och deprimerad är inte så konstigt. Däremot är det så klart konstigt att hon inte verkar ha någon som helst insikt och istället vill ha ett sjunde barn.

Gällande huset: När vi skaffade huset hade vi som sagt bara 3 barn, och jag hade en ganska bra lön.  Huset låg bara på typ en mille trots att det är ett stort hus med bergvärme o allt., för vi bor i en liten kommun där priserna är bra. det var i princip det vi kunde få.  Vi bodde i en annan kommun innan, men vi var tvungna att flytta just pga huspriserna, min sambo hade ju grundarvodet ii föräldrapenning så en viss inkomst hade hon ju då och det lades ovanpå min lön i beräkningarna.

Min sambo klarar av att "ta hand om barnen", så hon sköter dem medans jag jobbar..  som sagt, byter blöjor, ammar, ger mellanmål o.s.v..  men sen sköter hon dessutom tvätten, vilket alla som har erfarenhet med många barn blir en hel del.  Mycket mer gör hon inte..  men det är tillräckligt för att det kommer bli panik om jag ska sköta det själv också.. det är i princip tvätten som kommer ovanpå det jag redan gör då.. för som ensamstående hade ju barnen varit på dagis/fritids så själva "passandet" påverkar ju inte, förutom när man behöver ta hand om sjuka barn, vilket hon gör nu.

Hon ser ett barn till som det enda som får henne o komma ur depressionen, men o andra sidan har hon resonerat likadant vid tidigare barn, det blir liksom inte bättre, hon vägrar inse det.

Först: Att ta hand om sex barn + tvätt är inte att vara helt inkapabel. Visst, många skulle orka göra mer men initialt fick du det att låta som hon knappt orkade röra sig ur sängen. Så är det alltså inte.

Däremot verkar hon ju ha stora problem i övrigt. Du inser väl att det aldrig tar slut om ni så skaffar 14 barn? Hon måste träffa en läkare för att ta sig ur sin depression och här tror jag du måste sätta hårt mot hårt.

Jag kan också undra hur din sambo skulle beskriva den här situationen. På dig låter det som att hon tvingat till sig barn efter barn och du har låtit det ske för husfridens skull. Men tänk om hon faktiskt lever i tron att ni tagit ett gemensamt beslut om att skaffa många barn? Hur tydlig är du med dina ståndpunkter mot henne?

Då får du väl stanna med henne då eftersom hon ändå tar tvätten.

Ärligt talat? Hör du inte hur det låter?

Och försök att inse att hennes argument för ännu ett barn inte är rationella. Hon vill täppa för något i sitt inre med fler barn. Det handlar inte om en riktig plan för att bli av med sin depression. Det är helt SJUKT att inte klara av livet, ha 6 barn och försöka tjata sig till ett 7:de. Du kan inte se det som att ni har två olika åsikter.

Har frågat förut utan att få svar. Men hur mår era barn i allt detta? Du nämner inte det med ett ord.

?