mson

Thu 27 May 2021 16:47

187 svar

Orkar inte längre

Hej!

Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14.

Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne.

Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle.

Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv.

Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb.

Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen.

Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra.

Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt.

Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra.

Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar.

Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig.

Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne.

Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv.

Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra.

Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram.

Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt.

Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete.

Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi..

Vad ska jag göra??

Anonym (Stina)

Fri 4 Jun 2021 07:15

#144

mson skrev 2021-06-03 23:54:57 följande:

Jag menar nu.. Det är definitivt stopp nu.. även om ett mirakel skulle ske och min sambo helt plötsligt skulle dela allt ansvar, söka jobb, söka hjälp osv.. fler barn, nej nej.

Men tror du verkligen hon skulle klara av att gå upp på morgonen, lämna på förskolan, gå till ett jobb, sköta jobbet i 8 timmar, hämta på förskolan, åka hem och laga middag, ta hand om barnen, fixa lite hemma och sen lägga sig och sova 8 timmar för att göra om allt nästa dag?

Var ser du ens tillstymmelsen till en sådan förmåga? Vad är det för fantasi du lever i?

mson

Sat 14 Aug 2021 00:39

#145

Ok, ett tag sen jag skrev i tråden nu.

Min sambo och jag har gjort slut, men vi bor fortfarande ihop.

Hon vill inte flytta förrän hon hittat någon annan som hon kan flytta in hos.. vilket inte är det lättaste.. vem vill liksom ha en person med asperger syndrom, utan jobb och utan körkort och med 6 barn växelvis.

Hon vill inte bo i en lägenhet själv, och hon vill inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb. Hon vill vara "hemmafru" som hon kallar det...

Har ni några idéer? Kan inte direkt kasta ut henne ur vårt gemensamma hem som vi båda står som ägare på.. och jag själv kan inte ta en lägenhet då jag har jobb med hyfsad inkomst och därmed inte är berättigad till bostadsbidrag... Hon själv hade ju fått typ 80% av hyran i bostadsbidrag.. dessutom hade hon inte klarat av att ta hand om ett hus själv.

Självklart hade jag kunnat lägga ut huset till försäljning för att tvinga henne till det,

men varsin lägenhet i kommunen är inte lätt att hitta. Finns inga lediga lägenheter överhuvudtaget.

Detta är en enda mardröm..

Anonym (Camilla)

Sat 14 Aug 2021 01:11

#146

Tack för uppdateringen.

Ja du?. Hon klöser sig fast för att det är mest bekvämt för henne. Vänta tills hon kan flytta ihop med en annan?? Det var snudd på det mest korkade jag hört. Så hon ska springa och dejta? Du vet vad jag tycker. Adressera problemen till rätt person/ställe. Faktum är att du behöver göra en orosanmälan på henne. Att hon inte mår bra och att hon inte kan ta hand om sig. Det är hennes problem att ordna bostad. Alltså rätt adress på problemet. Kräv det av henne. Om hon lider av psykiskt ohälsa ska hon ha hjälp med det. Kanske ni kan få boka en tid tillsammans för att hon ska förstå vad som gäller. Alt är att rådgöra med socialtjänsten.

Om du inte gör något radikalt kommer vi att få en uppdatering om ett år och allt är sig likt.

Slösa inte bort ditt liv. Du har ansvaret att se till att du mår bra. Sedan ungarna. Visst vill man sin partner väl med hon har passerat alla gränser sedan länge.

Kvittning

Sat 14 Aug 2021 07:31

#147

mson skrev 2021-08-14 00:39:58 följande:

Ok, ett tag sen jag skrev i tråden nu.

Min sambo och jag har gjort slut, men vi bor fortfarande ihop.

Hon vill inte flytta förrän hon hittat någon annan som hon kan flytta in hos.. vilket inte är det lättaste.. vem vill liksom ha en person med asperger syndrom, utan jobb och utan körkort och med 6 barn växelvis.

Hon vill inte bo i en lägenhet själv, och hon vill inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb. Hon vill vara "hemmafru" som hon kallar det...

Har ni några idéer? Kan inte direkt kasta ut henne ur vårt gemensamma hem som vi båda står som ägare på.. och jag själv kan inte ta en lägenhet då jag har jobb med hyfsad inkomst och därmed inte är berättigad till bostadsbidrag... Hon själv hade ju fått typ 80% av hyran i bostadsbidrag.. dessutom hade hon inte klarat av att ta hand om ett hus själv.

Självklart hade jag kunnat lägga ut huset till försäljning för att tvinga henne till det,

men varsin lägenhet i kommunen är inte lätt att hitta. Finns inga lediga lägenheter överhuvudtaget.

Detta är en enda mardröm..

Lägg ut huset till försäljning och köp sedan ett nytt till dig. Du har inte något ansvar for ditt ex mer än att samarbeta så bra du kan gällande barnen.

Och även om det är en mardröm nu så är jag säker på att det på sikt är en frihet och lättnad för dig.

Kan du kanske kontakta hennes föräldrar att de hjälper henne? Det är ju helt orimligt att hon ska gå och vänta på någon annan man som tar hand om henne.

Anonym (H)

Sat 14 Aug 2021 07:40

#148

- Få huset värderat.

- Kolla med banken om du kan få köpa ut henne.

- Om hon går med på det så skaffar du en jurist som hjälper dig vidare.

Förresten, du kanske bör DNA-testa barnen för att se om de är dina..?

sextiotalist

Sat 14 Aug 2021 07:42

#149

Kvittning skrev 2021-08-14 07:31:33 följande:

Lägg ut huset till försäljning och köp sedan ett nytt till dig. Du har inte något ansvar for ditt ex mer än att samarbeta så bra du kan gällande barnen.

Och även om det är en mardröm nu så är jag säker på att det på sikt är en frihet och lättnad för dig.

Kan du kanske kontakta hennes föräldrar att de hjälper henne? Det är ju helt orimligt att hon ska gå och vänta på någon annan man som tar hand om henne.

Ts har tidigare skrivit att hennes föräldrar är döda, vad jag förstått så är ts denna kvinnas enda vuxna kontakt

Ts ta kontakt med kommunen. Berätta hur det ligger till. Om din sambo inte haft dig, så hade nog det varit insatser för länge sedan.

Anonym (??)

Sat 14 Aug 2021 07:50

#150

mson skrev 2021-08-14 00:39:58 följande:

Ok, ett tag sen jag skrev i tråden nu.

Min sambo och jag har gjort slut, men vi bor fortfarande ihop.

Hon vill inte flytta förrän hon hittat någon annan som hon kan flytta in hos.. vilket inte är det lättaste.. vem vill liksom ha en person med asperger syndrom, utan jobb och utan körkort och med 6 barn växelvis.

Hon vill inte bo i en lägenhet själv, och hon vill inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb. Hon vill vara "hemmafru" som hon kallar det...

Har ni några idéer? Kan inte direkt kasta ut henne ur vårt gemensamma hem som vi båda står som ägare på.. och jag själv kan inte ta en lägenhet då jag har jobb med hyfsad inkomst och därmed inte är berättigad till bostadsbidrag... Hon själv hade ju fått typ 80% av hyran i bostadsbidrag.. dessutom hade hon inte klarat av att ta hand om ett hus själv.

Självklart hade jag kunnat lägga ut huset till försäljning för att tvinga henne till det,

men varsin lägenhet i kommunen är inte lätt att hitta. Finns inga lediga lägenheter överhuvudtaget.

Detta är en enda mardröm..

Har du fått psykologkontakt än? Där kan du bolla de här praktiska problemen, de kanske har några tips som du inte tänkt på.

Jag tänker att ni kanske inte kan ha varsin så stor lägenhet. Du får nog räkna med att ha barnen mer eftersom hon inte klarar sig ensam. Hon kan vara den som får tvingas bo i en liten lägenhet, dels för att ha råd men också för att hon inte är kapabel att sköta allt ensam, så barnen ska nog inte bo hos henne. Bättre att de bor hos dig och hon kan träffa några barn i taget, några kanske sover över hos mamma ibland, eller liknande upplägg.
Låter helt galet att hon säger att hon inte vill flytta förrän hon mött någon annan - det blir ju en död situation - eller tänker hon dejta medan hon bor kvar?

Jag tycker du ska kontakta banken, kolla upp runt er ekonomi, vilka möjligheter du har om du tex skulle köpa ut henne från huset/sälja och köpa ett mindre hus/lägenhet. Du kan även kontakta en jurist, brukar vara gratis en gång via hemförsäkringen, där du kan bolla allt detta, samt vårdnad/umgänge för barnen. För mig låter det inte helt självklart att hon ska ha någon vårdnad.
Du har i praktiken 7 barn - tycker du att ett barn ska ha hand om de andra 6 barnen?

Anonym (LouLou)

Sat 14 Aug 2021 07:50

#151

mson skrev 2021-08-14 00:39:58 följande:

Ok, ett tag sen jag skrev i tråden nu.

Min sambo och jag har gjort slut, men vi bor fortfarande ihop.

Hon vill inte flytta förrän hon hittat någon annan som hon kan flytta in hos.. vilket inte är det lättaste.. vem vill liksom ha en person med asperger syndrom, utan jobb och utan körkort och med 6 barn växelvis.

Hon vill inte bo i en lägenhet själv, och hon vill inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb. Hon vill vara "hemmafru" som hon kallar det...

Har ni några idéer? Kan inte direkt kasta ut henne ur vårt gemensamma hem som vi båda står som ägare på.. och jag själv kan inte ta en lägenhet då jag har jobb med hyfsad inkomst och därmed inte är berättigad till bostadsbidrag... Hon själv hade ju fått typ 80% av hyran i bostadsbidrag.. dessutom hade hon inte klarat av att ta hand om ett hus själv.

Självklart hade jag kunnat lägga ut huset till försäljning för att tvinga henne till det,

men varsin lägenhet i kommunen är inte lätt att hitta. Finns inga lediga lägenheter överhuvudtaget.

Detta är en enda mardröm..

För det första, bra att du har brutit er relation, det är dags med tanke på allt du har beskrivit.

För det andra, varför i hela friden skulle du inte kunna ta en egen lgh bara för att du inte får bostadsbidrag? De flesta som bor i hyres får inte bostadsbidrag. Nu fick jag känslan av att du och ditt ex kanske inte är så olika ändå.

Hade jag varit dig så hade jag tagit en lgh och sålt huset, ditt ex får själv ansvara för att lösa det för sig. Sluta vara medberoende!

mson

Sat 14 Aug 2021 09:23

#152

Anonym (LouLou) skrev 2021-08-14 07:50:59 följande:

För det första, bra att du har brutit er relation, det är dags med tanke på allt du har beskrivit.

För det andra, varför i hela friden skulle du inte kunna ta en egen lgh bara för att du inte får bostadsbidrag? De flesta som bor i hyres får inte bostadsbidrag. Nu fick jag känslan av att du och ditt ex kanske inte är så olika ändå.

Hade jag varit dig så hade jag tagit en lgh och sålt huset, ditt ex får själv ansvara för att lösa det för sig. Sluta vara medberoende!

Jo jag hade tagit en lägenhet direkt om det gick, men hade då fått flytta till en annan kommun, då det inte finns lägenheter här, och ekonomin tillåter inte villa och lägenhet parallellt under övergångsperioden oavsett. Dessutom är det också mycket tveksamt om jag får stå på huset själv som jag skrev tidigare i tråden.. min lön med 6 hemmavarande barn kommer inte räcka. Hade aldrig fått lånet om jag tagit det idag.

Anonym (*)

Sat 14 Aug 2021 10:11

#153

mson skrev 2021-08-14 00:39:58 följande:

Ok, ett tag sen jag skrev i tråden nu.

Min sambo och jag har gjort slut, men vi bor fortfarande ihop.

Hon vill inte flytta förrän hon hittat någon annan som hon kan flytta in hos.. vilket inte är det lättaste.. vem vill liksom ha en person med asperger syndrom, utan jobb och utan körkort och med 6 barn växelvis.

Hon vill inte bo i en lägenhet själv, och hon vill inte skriva in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb. Hon vill vara "hemmafru" som hon kallar det...

Har ni några idéer? Kan inte direkt kasta ut henne ur vårt gemensamma hem som vi båda står som ägare på.. och jag själv kan inte ta en lägenhet då jag har jobb med hyfsad inkomst och därmed inte är berättigad till bostadsbidrag... Hon själv hade ju fått typ 80% av hyran i bostadsbidrag.. dessutom hade hon inte klarat av att ta hand om ett hus själv.

Självklart hade jag kunnat lägga ut huset till försäljning för att tvinga henne till det,

men varsin lägenhet i kommunen är inte lätt att hitta. Finns inga lediga lägenheter överhuvudtaget.

Detta är en enda mardröm..

Att ni har gjort slut har ju i princip inte ändrat någonting. Situationen är likadan som när du startade tråden. Det du måste göra är att se till att ni flyttar ifrån varandra. Självklart vill hon inte flytta förrän hon hittat någon annan som kan ta hand om henne och försörja henne. Hon är ju helt hjälplös. Men saken är ju att hon INTE är ditt ansvar. Du tror bara att hon är det för att du är medberoende. Med tanke på att din sambo har asperger, och uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv, så borde hon väl ha rätt till LSS-boende? Det skulle kunna lösa boendefrågan för er. Så kanske du kan bo kvar i huset? Du behöver en stor bostad eftersom barnen sannolikt kommer att få bo hos dig på heltid. Att mamman träffar några barn i taget, som någon skrev, låter som den bästa lösningen. Kontakta socialtjänsten och berätta om hela situationen. Berätta att ni ska separera, om hennes problematik och att det nu inte finns någon som kan ta hand om henne längre.

Orkar inte längre

INNEHÅLL