mson

Thu 27 May 2021 16:47

187 svar

Orkar inte längre

Hej!

Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14.

Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne.

Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle.

Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv.

Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb.

Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen.

Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra.

Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt.

Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra.

Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar.

Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig.

Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne.

Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv.

Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra.

Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram.

Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt.

Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete.

Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi..

Vad ska jag göra??

mson

Sat 14 Aug 2021 10:49

#154

Jo jag kan väl erkänna att jag är lite medberoende. Vi har ju trots allt levt 15 år tillsammans. Blir nog inte särskilt omtyckt av barnen om jag lämnar henne i sticket. Sen är jag rädd för att hon tar livet av sig. Hon har ju absolut ingen kvar om hon blir av med både mig och barnen.

Äldsta dottern på snart 14 är dock på min sida och har sagt att hon vill bo med mig. Stor nog att inse hur läget är... under en längre tid har det känts som hon är den andra föräldern..

En sak jag inte nämnt är att vi varit hos socialen en gång tidigare pga en orosanmälan från skolan. Då handlade det dock om att ett av våra barn hade sagt att jag nypit honom. Vilket såklart inte stämmer. Han är lite intellektuellt nedsatt och har troligtvis någon slags diagnos, och gått under utredning under längre tid hos skolpsykolog, det är eventuellt aktuellt med särskola för honom.

Oavsett så hotar min sambo att hon kommer säga att jag faktiskt nypt honom om jag drar in socialen. Hon känner sig hotad...

Vill bara kräkas..

Anonym (*)

Sat 14 Aug 2021 11:42

#155

mson skrev 2021-08-14 10:49:15 följande:

Jo jag kan väl erkänna att jag är lite medberoende. Vi har ju trots allt levt 15 år tillsammans. Blir nog inte särskilt omtyckt av barnen om jag lämnar henne i sticket. Sen är jag rädd för att hon tar livet av sig. Hon har ju absolut ingen kvar om hon blir av med både mig och barnen.

Äldsta dottern på snart 14 är dock på min sida och har sagt att hon vill bo med mig. Stor nog att inse hur läget är... under en längre tid har det känts som hon är den andra föräldern..

En sak jag inte nämnt är att vi varit hos socialen en gång tidigare pga en orosanmälan från skolan. Då handlade det dock om att ett av våra barn hade sagt att jag nypit honom. Vilket såklart inte stämmer. Han är lite intellektuellt nedsatt och har troligtvis någon slags diagnos, och gått under utredning under längre tid hos skolpsykolog, det är eventuellt aktuellt med särskola för honom.

Oavsett så hotar min sambo att hon kommer säga att jag faktiskt nypt honom om jag drar in socialen. Hon känner sig hotad...

Vill bara kräkas..

Men herregud. Det är svårt att tycka synd om din sambo när hon hotar och håller på, även om hon inte kan rå för sin problematik. Jag måste säga att hon verkar manipulativ, i viss mån. Hon bryr sig uppenbarligen mer om att hon ska slippa skämmas för sina tillkortakommanden än att barnen ska få det så bra som möjligt. Ändå verkar hon ju förstå att det är aktuellt med socialtjänsten, eftersom hon säger så där. Jag tycker ändå du ska ringa soc och förklara allt. Säg att din sambo hotar att ljuga om att du nypt ert barn om du pratar med dem. Att be om hjälp utifrån är steg ett för att ta er ur den här svåra situationen som du och din familj sitter i.

Anonym (X)

Sat 14 Aug 2021 11:43

#156

Spela in henne när hon hotar dig. Anmäl sen till soc.

Anonym (Ekonomin)

Sat 14 Aug 2021 12:29

#157

Hej, jag håller med andra som säger att du bör prata med soc och långsiktigt planera för att du har boendet för alla barn. Det bästa vore ju då att du på något sätt kan behålla huset. Samt ha hjälp i hushållet med vab,avlastning och städ etc.

Du nämner att din sambo inte har några föräldrar kvar i livet. Har hon syskon på orten? Kan någon av dem el någon moster/farbror stötta henne?

Och hur är det med din ursprungsfamilj? Kan någon av dina föräldrar och/eller ev mostrar, syskon etc hjälpa till med stöttning men framför allt som medlåntagare? Städet kanske du kan köpa in.

Nu kommer lite mer el mindre galna idéer. Vill mest peka på att du kanske måste tänka utanför boxen: Finns det något trevligt pensionärspar i grannskapet? Crowdfunding. Prata med Lions , Rotary, kyrkan etc

All styrka till dig

Anonym (Camilla)

Sat 14 Aug 2021 13:09

#158

Bra att du börjar inse att du är medberoende. Du har ju ändå låtit det pågått i 15 år och sex ungar. Det är för mig en gåta hur ni planerat med det. Du har kunnat gjort en vasektomi. Har pratat om orosanmälan tidigare. Ta kontakt med socialtjänsten. Det handlar inte om något nyp hit eller dit. Skrämmande att inte skolan tagit mer ansvar. Några av barnen behöver ju utredas, ha en stadig BUP-kontakt. Hon får ha bara ha besökskontakt inte hel omvårdnad. Du kan få en eller flera avlastningsfamiljer. Det kanske är bra med en flytt trots allt.

Kom också ihåg att du är inte alls ansvarig för hennes handlingar. Hon hotar bara. Tar hon livet av sig så är det hennes och ingen annans beslut.

Riv av plåstret nu. Du har jamsat tillräcklig länge nu.

Gör du inget åt situationen får du helt enkelt gilla läget och hålla klaffen.

DVQ

Sat 14 Aug 2021 14:58

#159

mson skrev 2021-08-14 10:49:15 följande:

Jo jag kan väl erkänna att jag är lite medberoende. Vi har ju trots allt levt 15 år tillsammans. Blir nog inte särskilt omtyckt av barnen om jag lämnar henne i sticket. Sen är jag rädd för att hon tar livet av sig. Hon har ju absolut ingen kvar om hon blir av med både mig och barnen.

Äldsta dottern på snart 14 är dock på min sida och har sagt att hon vill bo med mig. Stor nog att inse hur läget är... under en längre tid har det känts som hon är den andra föräldern..

En sak jag inte nämnt är att vi varit hos socialen en gång tidigare pga en orosanmälan från skolan. Då handlade det dock om att ett av våra barn hade sagt att jag nypit honom. Vilket såklart inte stämmer. Han är lite intellektuellt nedsatt och har troligtvis någon slags diagnos, och gått under utredning under längre tid hos skolpsykolog, det är eventuellt aktuellt med särskola för honom.

Oavsett så hotar min sambo att hon kommer säga att jag faktiskt nypt honom om jag drar in socialen. Hon känner sig hotad...

Vill bara kräkas..

Som andra sagt: spela in alla samtal du har med din sambo från och med nu.

Sedan ska hon så klart inte "bli av med" barnen. Hon är en viktig person i deras liv. Hon kommer ha dem på deltid, alternativt ha ett omfattande umgänge. Det är viktigt att du inte dras in i hennes världsbild och börjar upprepa vad hon säger som sanningar.

Finns det möjlighet att sälja huset och köpa ett nytt?

Du skriver upprepade gånger att ni skulle bli tvungna att flytta från kommunen för att få en lägenhet, men är det så illa då? Skulle det kunna vara ett alternativ?

SweeneyToad

Sat 14 Aug 2021 15:07

#160

Citronsaft skrev 2021-05-31 09:08:28 följande:

Vägrar tro på detta. Vägrar tro att det finns så dumma människor som skaffar hela 6 barn i en sådan situation.

Instämmer. Tror detta är ännu en tråd för att svartmåla aspies.

Egon den stora

Sat 14 Aug 2021 17:20

#161

SweeneyToad skrev 2021-08-14 15:07:43 följande:

Instämmer. Tror detta är ännu en tråd för att svartmåla aspies.

Alternativt så har nog ts egna problem som inte riktigt framkommer i denna text.

AndreaBD

Sun 15 Aug 2021 15:00

#163

SweeneyToad skrev 2021-08-14 15:07:43 följande:

Instämmer. Tror detta är ännu en tråd för att svartmåla aspies.

DET tror jag också.

Anonym (fer)

Sun 15 Aug 2021 17:54

#164

Egon den stora skrev 2021-08-14 17:20:55 följande:

Alternativt så har nog ts egna problem som inte riktigt framkommer i denna text.

Jag tycker mig läsa det mellan raderna också.

Orkar inte längre

INNEHÅLL