BF maj 2022

Oj så tidigt i graviditeten <3. Håller tummarna att värdena är såpass okej att du slipper insulin eller att det iaf räcker med tabletter då.

Inget roligt att behöva gå på massa extrakontroller men då tar de iaf hand om dig, hoppas du känt dig bra bemött?

Är det någon mer som är eller nyligen varit i v.9/10 och känner minskade symtom? Jag har haft rätt starka symtom fram tills nu, känner egentligen inte av något varken i illamående, bröst eller molvärk. Synd att man inte bara kan känna att de är lite lyxigt att må bra ett tag utan direkt känner sig orolig.. vet att vissa upplever spökveckor där symtomen avtar lite för att sedan komma tillvaka.

Fått tid i v 14 :( så får vänta till början av november med att se. Inskrivning på fredag så jag gissar att jag får besked om rul då. Får se om jag vågar ta mod till mig och fråga om ett tidigt ul på Mvc nu för att få bekräftat att det verkligen finns ett eller kanske två tickande hjärtan där inne. Men är säker på att de kommer säga nej och vet inte hur jag kommer ta det.

Ja som jag har förstått det så är det så, att man går vidare med NIPT och får man inte ut resultaten där så är sista steget fostervattenprov. Sen vet jag inte om de finns någon "gräns", tex om man får 1:2 om de är bättre göra fostervattenprov direkt då kanske..

Sen vet jag inte om de alltid varit så, NIPT har väl kanske inte funnits i jättemånga år.

Jag är nu i vecka 9 (8+1) och känner mig stundtals överkörd av en lastbil.. trötthet och illamående om jag inte äter ofta. Jag vägde mig imorse och har gått upp två kilo på 3-4 veckor, känns inte alls bra! Orkar inte heller träna och försöker kämpa mig ut på promenad. Är inte överviktig sedan tidigare utan normalviktig. Hur känner ni andra? Orkar ni träna och vad i så fall? Känner mig sååå lat och dålig.

Hej!

Det är så roligt att kunna följa er alla och idag har vi äntligen varit på vårat första ultraljud.

Bokade tidigt ul pga orolig men allt såg bra ut, blev flyttad två dagar framåt så redan vecka 9 + 0 idag.

Nu känns det mer verkligt när man faktiskt sett hjärtat slå.

Hejhej hoppar också in här för att kunna följa tråden! Är 34 år och i vecka 9 (8+3) Det är min första graviditet som blev till på ett försök så är just nu i chock och livrädd för vad som komma skall!? Känner mig inte helt redo för detta, men visste att jag vill ha barn någon gång och med tanke på att ålder börjar dra iväg och det hade kunnat ta längre tid så bestämde vi (stabilt samboförhållande) oss för att sluta med skydd och ja här är vi. Har typ dåligt samvete för att det gick så lätt och jag inte hoppar jämfota av lycka som många andra ännu utan mer är rädd. Men hoppas och tror det ordnar upp sig när det börjar kännas lite mer verkligt och man kan prata öppet om det, man känner sig lite ensam just nu. Vill understryka att det är inte ett oönskat barn bara en väldigt rädd blivande mamma med noll erfarenheter. Skönt att kunna hänga med här och läsa hur alla andra har det ????

Helt magisk känsla!

Har du redan gjort kub eller du gör nipt direkt?

Vi fick tid för kub men funderar en hel del på det där. Vet inte riktigt hur man ska tänka.

Jag tyckte att jag tidigare läste om några som upplevt att symtomen avtagit runt vecka 10?

Jag är idag i vecka 9+1 och har sedan någon dag inte känt spänningar i brösten på samma sätt och inte heller lika mycket illamående, såklart blir jag jätteorolig :(. Gjorde ett tidigt ul i söndags och då såg allt jättefint ut, men blir ändå orolig.