• mson

    Separation med villa och många barn

    Jag och min sambo har sedan två veckor tillbaka gjort slut. Vi har 6 hemmaboende barn mellan 1-14 år.

    Vi är båda överens om att gå skilda vägar och jag sover i egen säng på övervåningen för närvarande.

    Vi har en relativt stor villa som vi båda står som delägare på.

    Vi hade tänkt ha 3 barn var hemmaboende, och att vi någon gång ibland skiftar dem.

    Hon vill dock inte flytta till egen lägenhet då hon påstår att hon inte kommer klara sig själv i en lägenhet.

    Hon blir arg när det ens kommer på tal och säger att jag "försöker kasta ut henne". Oavsett vilka argument jag kommer med. Argument jag kör med är bland annat att det är en lång process och att vi måste åtminstone börja planera för det, ta in en mäklare osv, och att det inte betyder att hon ska flytta imorgon.

    Hon säger att hon inte vill flytta förrän hon blivit ihop med någon ny som hon kan flytta in hos, då hon inte vill bo ensam.

    Det är en ohållbar situation då vi fungerar mycket dåligt med varandra och barnen blir lidande och kommer i kläm.

    Vad jag kunnat läsa mig till, så kan man som delägare enbart genom att gå till tingsrätten, tvinga fram en försäljning av fastigheten och då på en exekutiv auktion (eller något i den stilen) vilket dessutom inte brukar ge lika mycket i försäljningspris.

    Det allra bästa är ju dock om vi kom överens om detta och trots allt fortsätter att vara vänner för barnens skull. Därför är tingsrätten något jag enbart vill använda i absoluta nödfall.

    Har ni några tips på hur jag kan gå till väga?. Vad kan jag säga för att övertyga, motivera eller få henne på andra tankar?. Värt att tillägga är att hon är arbetslös, och därför inte har någon inkomst. Sannolikheten är stor att hon får leva på socialbidrag och bostadsbidrag ett bra tag framöver då hon heller aldrig jobbat i hela sitt liv trots att hon är 34 år gammal.

    Hon flyttade direkt från sin pappa till mig och har aldrig haft eget boende varför detta skrämmer henne något enormt. Jag har skött allt vad gäller boendet, hyra m.m. under alla år, varför hon inte har någon koll på detta heller.

    Hon har också asperger syndrom vilket gör förändringar och dylikt väldigt svårt. Hon vill gärna ha allt som hon är van vid.

    För övrigt är hon extremt obenägen att söka hjälp från tex en psykolog eller kurator. När jag nämner det blir hon rasande.

  • Svar på tråden Separation med villa och många barn
  • Anonym (Meghan)
    mson skrev 2021-09-02 15:48:25 följande:
    Om man märker att ens barn mår psykiskt dåligt är det min skyldighet som förälder att lyssna och ta hänsyn till hennes känslor och problembeskrivning. Hon vill ha lugn och ro och mår dåligt av allt barnskrik och min sambos passivitet. Det gör knappast livet enklare för henne heller om jag skulle bli helt själv med dem allihop
    Men ett barn av sex kan inte diktera hur familjen ska delas upp...om hon mår dåligt av barnskrik får hon lära sig stå ut. Hon är ett av sex barn. Det är inte hennes fel, det är ju du och barnens mamma som har valt att skapa den här situationen. 

    Du låter minst lika inkapabel som ditt ex. Helt uppåt väggarna.
  • mson
    Törstiga tuppen skrev 2021-09-02 15:46:42 följande:

    Kan du inte förklara hur du likställer en ettårings omsorgsbehov med en 14-årings? 


    Har jag inte påstått men jag har vid flera tillfällen sagt att hon aldrig haft problem med att ge barnen den omsorg de behöver, särskilt de mindre Det är inte där problemet ligger. Det hon har svårigheter med är det praktiska kring hushållssysslor, och kontakt med myndigheter etc. Detta kan boendestöd hjälpa henne att hitta struktur för.
  • Jemp
    mson skrev 2021-09-02 14:58:06 följande:

    Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

    Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.


    Så då offrar du 3?

    Din 14åring tar större ansvar än sin mamma har du skrivit. Och du ser till att allt fungerar. Nu ska både du och 14åringen försvinna. Hur kommer dina tre yngsta barn ha det? Vem tar hand om dem? Ger de mat, betalar räkningar? Varför ska de inte ha en fungerande förälder? Varför ska de växa upp i sämre boende och med sämre ekonomi än sina syskon? Utan hjälp med läxor, utan läkarkontakt?
  • Törstiga tuppen
    mson skrev 2021-09-02 15:53:07 följande:
    Har jag inte påstått men jag har vid flera tillfällen sagt att hon aldrig haft problem med att ge barnen den omsorg de behöver, särskilt de mindre Det är inte där problemet ligger. Det hon har svårigheter med är det praktiska kring hushållssysslor, och kontakt med myndigheter etc. Detta kan boendestöd hjälpa henne att hitta struktur för.
    Men det gör du ju eftersom du tänker att det är rättvist att ni har tre barn var. Tror du verkligen att en normal familj separerar för att tonåringar tröttnar på sina småsyskon? 
  • mson
    Fiona M skrev 2021-09-02 15:50:21 följande:

    Så i 15 år har du trott det; hon har lurat dig, alternativt du har aldrig lärt känna henne så du märkt det?

    Eller så är det här en efterkonstruktion för att rättfärdiga ditt tänk att dela barnen med en som inte är kapabel att ge den omsorg en vuxen ska kunna.


    Jag har levt i ett medberoende och alltid gjort allt som hon inte vågat eller vetat hur man gör åt henne.. detta har hållit tillbaka hennes utveckling.. det var bara för typ en månad sedan jag visste vad medberoende var... En i tråden som sa att jag troligen var det.. och det är så klockrent.. utan mig som hennes handledare så kommer hon tvingas att ta ansvar på ett annat sätt istället för att låta någon göra det åt henne.
  • Anonym (Meghan)
    Fiona M skrev 2021-09-02 15:50:21 följande:
    Så i 15 år har du trott det; hon har lurat dig, alternativt du har aldrig lärt känna henne så du märkt det?
    Eller så är det här en efterkonstruktion för att rättfärdiga ditt tänk att dela barnen med en som inte är kapabel att ge den omsorg en vuxen ska kunna.
    Jag börjar tro att det är något fel på dem båda två. 

    Jag kan bara säga att jag tycker oerhört synd om barnen i den här familjen. 
  • Jemp
    mson skrev 2021-09-02 15:48:25 följande:

    Om man märker att ens barn mår psykiskt dåligt är det min skyldighet som förälder att lyssna och ta hänsyn till hennes känslor och problembeskrivning. Hon vill ha lugn och ro och mår dåligt av allt barnskrik och min sambos passivitet. Det gör knappast livet enklare för henne heller om jag skulle bli helt själv med dem allihop


    "Pappa varför lät du mig fara illa?"

    "Jo förstår du. Vi tog inte ansvar för våra barn och när din syster i lägre tonåren inte längre ville sköta familjen så fick hon välja vilka tre jag skulle ta hand om".

    Så gör man varken mot ettåring eller 14åringen. Ja, du har ansvar för din 14årings mående och hemmiljö. Lika stort ansvar som för din ettåring. Lite barnskrik (och klag på detsamma) får ju alla lov att stå ut med i en sexbarnsfamilj däremot.

    En "vanlig" förälder (som du uttrycker dig) bor med sina barn åtminstone på deltid.
  • mson
    Törstiga tuppen skrev 2021-09-02 15:56:12 följande:

    Men det gör du ju eftersom du tänker att det är rättvist att ni har tre barn var. Tror du verkligen att en normal familj separerar för att tonåringar tröttnar på sina småsyskon? 


    Du vet mycket väl att det inte BARA är därför. Med 3 barn var har varje förälder mer tid över för barnen. Det blir lugnare och bättre för alla. Hur ska jag ens kunna handla med alla småbarn i affärer? Det blir kaos i vardagen och det mår definitivt inte barnen bra av.

    Vill även poängtera att dörrarna alltid står öppna för barnen att komma och gå mellan föräldrarna när de helst vill.. mitt ex och jag kan agera barnvakter åt varandra när det behövs osv, för att underlätta för varandra om vi tex ska på dejt etc.
  • Jemp
    mson skrev 2021-09-02 15:53:07 följande:

    Har jag inte påstått men jag har vid flera tillfällen sagt att hon aldrig haft problem med att ge barnen den omsorg de behöver, särskilt de mindre Det är inte där problemet ligger. Det hon har svårigheter med är det praktiska kring hushållssysslor, och kontakt med myndigheter etc. Detta kan boendestöd hjälpa henne att hitta struktur för.


    Det du också sagt är ju också att du får komma hem och ge barnen lunch, att hon bara ligger i sängen osv. Att du är rädd att hon ska ta livet av sig, hon inte klarar kontakt med läkare och myndigheter och att hon avsäger sig boendestöd.

    Så hon har nyss lärt sig handla. Sånt som barn gör i... 10årsåldern? Och det är bevis för att hon kan ta hand om ekonomi, hushåll, sig själv och 3 barn?
  • Törstiga tuppen
    mson skrev 2021-09-02 16:07:10 följande:
    Du vet mycket väl att det inte BARA är därför. Med 3 barn var har varje förälder mer tid över för barnen. Det blir lugnare och bättre för alla. Hur ska jag ens kunna handla med alla småbarn i affärer? Det blir kaos i vardagen och det mår definitivt inte barnen bra av.

    Vill även poängtera att dörrarna alltid står öppna för barnen att komma och gå mellan föräldrarna när de helst vill.. mitt ex och jag kan agera barnvakter åt varandra när det behövs osv, för att underlätta för varandra om vi tex ska på dejt etc.
    Precis som alla andra föräldrar med många barn gör. Om du inte ens klarar av att handla med dina barn ska du gå till soc och be om en föräldrakurs eftersom du brister kraftigt i ditt föräldraskap. 
Svar på tråden Separation med villa och många barn