Vi som planerar barn 2023

Har haft den i 5 år som var "rekommendationen" när jag satte in den. Men när jag ringde barnmorskan för att boka tid för att ta ut den så informerade hon om att jag kunde ha den i 6 år. Kändes så typiskt när man ÄNTLIGEN ska få börja försöka. Men vi beslutade oss för att vi tar ut den ändå eftersom det kan ta ett tag. 

Haha ja sist jag tackade nej till alkohol fick jag direkt frågan av svärmor om jag var gravid. Så det är liksom inte som att det inte kan hända att någon frågar. Förstår inte riktigt varför man ställer den frågan eftersom hon inte har någon aning vart vi står. Tänk om jag hade varit gravid, hur kul hade det varit att berätta det bara sådär? Eller om vi försökt länge utan resultat? 

Min nya grej det senaste året har faktiskt varit att avstå alkohol lite då och då för att vänja mig vid omgivningens reaktioner. Och för att alla andra ska vänja sig vid att jag inte dricker hela tiden utan att det ska vara någon bakomliggande anledning. 

Jag mår mycket bättre överlag. Haft lite problem med min mage tidigare och det har jag aldrig längre, om jag inte ?fuskar? någon dag med att äta av allt det jag inte är van vid längre - då får jag magkatarr några timmar senare. Min hy har även blivit bättre, mycket mindre finnar och då har jag ändå inte varit så strikt så länge, ett par månader bara. Men som sagt, jag unnar mig ibland också!

Roligt att du nämner Jenny Koos, följer henne på Instagram och tycker det mesta hon lägger ut är så intressant. Är glad att kvinnor idag har henne, hon står ju verkligen upp för så mycket bra värderingar, främst att kvinnor ska få göra medvetna och informerade val.

Det kommer säkert gå jättebra för er även att du inte väljer bort tex gluten. Jag hade kanske önskat att jag var mer lugn med mina val och om det inte går att bli gravid - då ta till olika förändringar. Men det är nog mitt kontrollbehov som avspeglar sig i detta. Nu kan man ju inte bestämma över sin fertilitet, men som sagt, kontrollbehovet gör att jag åtminstone gör mycket för att främja den..

Jag sa inte heller så mycket om hur nördig jag var i början, men har börjat berätta mer och mer för mina närmsta vänner på sistone. Säger dock inte allt, eftersom jag är nödig på en typ galen (?) nivå haha. Härligt att veta att det finns fler iallafall! :)

Hej igen på er!

Sitter med mina svaga gravtest, men funderar, spelar det nån roll hur svagt det är, eller är ett plus alltid ett plus?

Är så förvirrad :(

Med min mellan plussade jag 7e maj. Efter rul fick jag bf 7e jan. Han kom 5e jan. Tur att ingen anade att han vägde nästan 5 kg för då hade de plockat honom i dec.

För min del är det för risky att börja i april. Vart också många i den jan-bf-tråden som fick i dec. Så jag kommer försöka pricka första ägglossningen i maj istället om min mens är tillbaka tills dess istället. Hellre ett bf i senare delen av jan. Spänningen dec eller jan sist behöver jag inte uppleva en gång till.

Men tror nog det dröjer lite längre för plus här än så men det gör inget...

Men vad fan inte en till sån här tråd skaffa ett jävla liv

Jag har 3 barn. Födda sept, jan och juni. Äldsta född i sept kan jag idag sedan hen börjat skolan se att hen hade haft fördel av att vara född tidigare på året. Tidigt jan känns ur kalassynpunkt inte så kul. Vart också lite väl spännande att inte veta vilket år hen skulle födas. Den biten gillade jag inte. Ur skolsynpunkt blir det toppen. Juni kändes ok utöver att hela badsäsongen försvann. En stor bonus vart att vi kunde vara hemma längre som familj. Fick 2 mån ihop innan maken började jobba.

Får jag välja helt fritt nästa gång så skulle jag vilja ha ett barn fött på våren. Främst för att jag har en sommar en höst och en vinterbebis sedan tidigare.

Vore spännande att veta hur ni i tråden har tänkt att gå till väga när det väl är dags att sätta igång.

Min sambo är övertygad om att det kommer ta tid men vill ändå att graviditeten ska ske rätt spontant (så att han inte behöver ha så stor press på sig). Sen har han inte lite bråttom med barn som jag har och vill nog köpa sig lite tid 

//

Jag gillar tanken på att det är spontant om det händer på kanske första eller andra försöket. Samtidigt är man ju så pepp att man vill "göra rätt" från början och ta ägglossningstest osv.

En annan del av mig vill inte låta det gå för länge heller mellan hormonspiralen och graviditeten. Som tonåring hade jag problem med menssmärtor och humörsvängningar innan jag började med preventivmedel, sen dess har jag varit så gott som mensfri. Ser verkligen inte fram emot att ha mens igen 

Ja jag tänkte att lite ska vi väl ha att skriva om nu när det ändå verkar vara några månader kvar för de flesta. Man vill ju grotta ner sig så mycket man kan innan det väl är dags :) 

Haha ja jag har både graviditetstester och ägglossningstester hemma sedan några månader tillbaka inför att det blir dags. Sen kommer ju ändå cykeln kastas om när jag väl tar ut spiralen men en liten del av mig har velat ta ett ägglossningstest för att bekräfta att jag har så pass bra koll på min cykel som jag tror. Meeen jag har hejdat mig. Förstår precis hur du menar med besattheten...

Min sambo får redan veta typ vid varje ägglossning, då vet han att jag är extra sugen haha. Inte för att något kan hända men då får han också ett hum om mitt humör de kommande dagarna och varför jag gråter för att vi inte har en bebis osv. Man blir ju knäpp! 

Men låter bra att du har koll på sekret och såna tecken och kanske tar extra initiativ. Jag skulle tycka det vore så svårt att hålla det "hemligt" liksom om du fattar vad jag menar. 

Vad får ni för känslor när vänner och så berättar att dom är gravida? Jag har haft två vänner denna veckan som berättat om sina graviditeter med bara några dagars mellanrum. Sen känner jag ytterligare 4 stycken som ska ha barn. Jag blir verkligen glad för deras skull, men min barnlängtan är så stor nu så kan inte låta bli att känna att det är lite jobbigt också.. Vill så gärna vara där själv, nu. Men vill ju samtidigt fokusera på min egen hälsa några månader till innan vi börjar försöka. Likaså min pojkvän tycker att det känns som en bra plan. Det är en balansgång, längtan och att hålla sig fast vid sitt beslut.

Hur känner ni i liknande situationer?

Jag hoppas på en tvåa 2023.

Har åldern emot mig (fyller 40 sent i höst i år) och får inte börja försöka enligt sjukvården innan dess pga kejsarsnitt och ett års ?blir inte gravid?- karantän på det, så det känns lite motigt men hoppas går ju!