Ifrågasätta beslut, barn

Så det är din sambos resonemang som ledde till att hon behöll barnet som är ditt bekymmer. Inte den faktiska situationen som blev sen.

Och hur är du själv som person då, som kallar hennes barn för utvecklingsstörd unge. Har hon lika dåligt omdöme igen i valet av män alltså? 

Nu är själva frågan att jag inte förstår varför någon kan välja att inte göra abort när personen vet att blivande pappan kommer va en frånvarande far och väldigt dålig förebild.
Är själv av uppfattningen att ett barn förtjänar två bra föräldrar.
Den diskussionen jag är ute efter. Är det rimligt att behålla ett barn när man vet med sig att ungen inte kommer få en far som är värd namnet.
När hon "gnäller" om barnets far så kan jag inte låta bli att tänka att det, åtminstone delvis, är självförvållat. Visst är det barnets fars fel, men hon visste redan innan att han är en idiot.

Hon har, trots förutsättningar, gjort det väldigt bra.
Gnäller inte på henne, heller inte på hennes barn.
Rättfärdigar mitt val med att hon är en stark & omtänksam person. Att hon tagit något/några dåliga beslut är inget jag dömer henne för som person.
Vi har det bra, haft det bra tillsammans i flera år.
Om jag/vi väljer att försöka få barn så vet jag att hon är en bra person och kommer bli en bra mor för mina barn.
Där är skillnaden. Jag vet att jag skulle ge mina barn en bra andra förälder.
Inte en pank, kriminell fängelsekund med narkotikamissbruk.

Det här inlägget går emot det jag nyss kommenterade på. 
Här gnäller du inte på henne, i det andra inlägget förstår du inte hennes beslut eftersom du tycker barn förtjänar två bra föräldrar. 

Men det blir ingen "diskussion" eftersom du redan bestämt dig i frågan. 

De flesta i tråden är eniga beträffande sambons tidigare partner, en högst olämplig far. Jag har en annan synpunkt, och det är att ingen ung flicka, verkligen ingen, ska bli gravid som tonåring, helt uteslutet i min värld. Skulle detta inträffa är det abort som gäller, ingen diskussion om saken. Detta givet att graviditeten inte är för långt gången.                                                                  "Slutet av tonåren" innebär att hon kanske inte ens har gymnasieexamen, det blir ingen högskola och inget vettigt jobb. En så ung person ska utvecklas i frihet, resa med kamrater och ha ett helt annat liv, inte vara bunden vid småbarn. Ett utomordentligt dåligt livsval att behålla, men vad i all sin dar sa hennes föräldrar? Kunde de inte bankat lite vett i henne?                                                                          Nu kommer jag att få hela kadern av unga mödrar på FL mot mig, det är jag medveten om. Ofta tycker man här att "det är upp till den unga att välja" eller "man kan inte tvinga någon till abort".     Som tonåring har man dåligt konsekvenstänkande och behöver stöd av föräldrarna. Var fanns de när det begav sig?                                                                                                      I TS fall skulle jag tveka beträffande fortsatt samboskap. Kärlek nu, men kommer det att bli medlidande sedan? Nu är jag ganska hård, efter min egen skilsmässa, barnfri, ratades ALLA uppvaktande kavaljerer med barn, normalbegåvade eller ej.                                              Egoistiskt att tänka så har jag hört, men man har  rätt att vara självisk, livet är för kort för att offra sig för andras barn. Livet är fullt av litteratur att läsa och resmål att uppleva, för att inte tala om att ekonomin är bättre utan barn.

Har du ett annat ord för varierad kombination av genom så varsågod och berätta om det ordet :D 
Försök att ha två tankar i huvudet samtidigt :)
Jag ifrågasätter inte barnet. Jag ifrågasätter min sambos val att ge barnet en urusel far. Inget jag tänkte på speciellt mycket i starten men när man ser hur ledsen barnet blir när kompisar berättar om sina pappor, ja då blir det mer och mer tydligt att det mer va ett egoistiskt val av barnets mor.

Alla gör misstag, jag dömer inte henne som person för det, men jag kan inte tycka att det va ett bra val av henne. Helt enkelt för att ett barn förtjänar en bra, trygg familj.

Hennes föräldrar va för "upptagna" och frånvarande under hennes ungdomstid.
Vilket säkert starkt bidrog till att hon hamnade i den situationen från första början.
Sen fick de inte veta något om graviditeten innan det va för sent att göra något åt det.

att du dömer din sambos val som hon gjorde när hon var i tonåren tycker jag tyder på att du själv inte utvecklat full empati. här framkommer det ju att hon haft en tuff uppväxt. 

att du som utomstående kan resonera rationellt i att pappan till barnet ej är bra betyder inte att det känslomässigt kändes annorlunda för de inblandade i situationen.

resonerar jag rationellt över din situation så tänker jag att du ska göra slut och gå vidare. men du hävdar ändå att du vill stanna kvar för du älskar din partner.