Ifrågasätta beslut, barn

OT och trams .

Du har avslöjat dig i alla fall nu. 

Har du pratat med henne om detta? Iså fall gör det, du kanske kan få svar även om du inte förstår hennes val hon gjorde då. Ta upp diskussionen på ett inte så dömmande sätt utan mer för att du är genuint nyfiken och bryr dig.

Min sambo har gjort lite tokiga saker också enligt mig. Men det är sådant som var innan vår relation. Vissa saker tycker jag rent ut sagt är ansvarslöst och korkat. Det har hänt att vi har pratat om det och jag har frågat varför han gjorde vissa saker och har fått svar på det. Men ibland förstår jag ändå inte varför men får helt enkelt bara acceptera det och gå vidare. Samma sak finns det saker jag gjort tidigare som min partner inte förstår och jag har förklarat varför. Man måste inte alltid förstå hur ens partner tänkt. 

Kan finnas flera anledningar till att din tjej inte valde abort då. Men hon får ju leva med konsekvenserna idag med en frånvarande biopappa. 

Biopappan kan inte komma undan att betala. Betalar han inte underhåll så bör din flickvän söka om underhåll hos försäkringskassan. Klart han ska betala det, och det har han skyldighet att göra om barnet bor heltid hos er. 

Du menar att barnet har intelektuell funktinsnedsättning (IF)? Var länge sedan diagnosen utvecklingsstörd bytte namn till intellektuell funktionsnedsättning. Vilken grad har barnet? Andra diagnoser också? Sök stöd för det kan ni ha rätt till beroende på hur mycket hjälp barnet och ni vuxna behöver. Hör med BUP eller HAB. 

Hur funkar det annars? Känner du dig bekväm i rollen som bonuspappa/manlig förebild till barnet? Behöver du stöd? 

lycka till

Ajajaj.. vad är det jag avslöjat? 🥲

Tack för svar ❤️
Har pratat lite om det. Mest har vi dock pratat uppfostran. Jag ser något jag inte tycker är bra som hennes barn gör, hon hanterar situationen och sen efter så ställer jag frågor om varför hon hanterade situationen på ett visst sätt. Skulle säga att minst 9/10 gånger så låter hennes resonemang helt logiskt även för mig. Intressant att få höra hur hon tänker i alla olika situationer hennes barn skapar under en dag.
Barnets funktionsnedsättning(ar) är dels låg iq. Förstår inte saker som ?vanliga? barn förstår. Växer inte som hen borde (får växthormoner för det), adhd (har börjat med mediciner mot det för ca 1 år sedan), aggressions-/själkontrollsproblem, kissar & bajsar på sig på dagtid, etc.
Sambon har en ?lista? med barnets diagnoser men tror det säger mer att beskriva konsekvenserna av diagnoserna än namnen 🤷?♂️

Rollen som manlig förebild har jag inget problem med, bekväm i den rollen. Kommer nog aldrig se mig som en bonuspappa till sambons barn. Kanske om jag med tiden utvecklar starkare band, men inte just nu iaf.

Bor ni ihop så är du redan bonuspappa. 

Du verkar själv inte vara ett kap med tanke på ditt uttryckssätt men kanske är du bara upprörd och skrev innan du tänkte efter. 

Iaf, det är inte lätt att göra abort för alla, moderskärleken är otroligt stark. Jag har gjort en abort för att JAG då inte ville ha barn, hade jag velat behålla hade jag gjort det oavsett vad killen sa. (Även där preventivmedel som falerade) 

Hon kan ha haft en naiv förhoppning att han skulle ändra sig eller så struntade hon i det och ville ha barnet oavsett. 

DU kan bara välja om du vill fortsätta med henne eller inte. Barnet finns där, hennes livssituation är som den är, det är inget du kan ändra på. Du kan däremot ändra din attityd till andra människor. 

Jag tänker att din tanke är fin och jag håller med dig att alla barn förtjänar 2 välfungerande föräldrar.

Men betyder det att man alltid ska göra abort om man inte kan garantera det? Det vet jag inte om jag håller med om. 
Jag tycker det handlar väldigt mycket om självinsikt och det egna föräldraansvaret.

I det här fallet har din flickvän tagit det fulla ansvaret själv och verkar, trots att hon var ung och ensam, hitintills klarat av att ge sitt barn en bra uppväxt. Forskning visar ju att en välfungerande förälder/anknytningsperson faktiskt kan kompensera om den andre brister/är frånvarande.
Så trots att hon gjorde ett felval med valet av partner verkar hon i allt hon gjort efter detta tagit sitt föräldraansvar.
Att barnet skulle ha diagnoser verkar hon ju inte ha vetat och alla som missbrukar, sitter i fängelse har inte per automatik IF eller andra diagnoser. Det kan ju även bero på sociala faktorer...

Hon har tagit ansvar för sitt val och gjort det bästa för sitt barn.
Värre tycker jag att det är med de föräldrar som väljer att leva kvar med den destruktive föräldern, år ut och år in och dessutom skaffar flera barn med samma person. (trots att hen varken är en bra partner eller är en bra förälder till första barnet). Jag vet och förstår att det finns starka mekanismer involverat, att man blir nedbruten etc. 
Men det gör mig mer beklämd än din flickväns historia faktiskt. De barnen blir dubbelt belastade, både med genetiska och sociala faktorer. De får inte heller lära sig hur ett bra förhållande ska se ut och risken är väldigt stor för psykisk ohälsa att de hamnar snett i livet.

Ber om ursäkt för mitt tidigare svar. Jag blir en smula uppretad när någon skriver utvecklingsstörd och verkar allmänt dryg. 

Detta för att jag arbetar med barn som har IF dvs intellektuell funktionsnedsättning som är det korrekta uttrycket. 

Men orsakerna till varför hon valt att behålla är troligen något av det jag skrev. 

Bra att ni kan prata om det och att du kan fråga om varför hon gör vissa saker. Om du vill vara mer delaktig så finns det mängder av litteratur att läsa, men mest ger det iaf mig att faktiskt umgås med barnen. Vissa saker är bra att känna till om deras olika funktionsvariationer, men de är ändå individer. Härliga sådana i de allra flesta fall  

Eh, nej. Man är inte en bonusförälder bara för att man bor med någon som har barn. Jag är inte någon form av dotter till min mammas sambo, lika lite som han är någon form av pappa för mig och då har han funnits i mitt liv sedan jag var 2 år gammal.