• Anonym (Orättvis?)

    Ifrågasätta beslut, barn

    Hej!
    Till att börja med så vet jag att detta är ett känsligt ämne.
    Är så iaf att min sambo har ett barn sedan tidigare.
    Ett misstag pga att prevention inte fungerade vid ett tillfälle i sluten på tonåren.
    Fadern till hennes barn är 10 år äldre, hade redan vid det tillfället varit in och ut ur fängelse flera gånger, skuldsatt, missbrukade narkotika, allmänt riktigt dålig person.
    Min nuvarande sambo valde att behålla barnet trots att det inte va planerat.
    Resultatet blev ungefär som man kan förvänta.
    Utvecklingsstörd unge och en far som är frånvarande och inte betalar något.

    Jag förstår inte varför hon valde att behålla barnet istället för att ta abort.
    Hon viste redan då att kommande barnets far va en dålig person som skulle bli en katastrofalt dålig far och förebild.

    Självklart har jag inte sagt detta till henne, men vad hade ni tänkt om situationen?

  • Svar på tråden Ifrågasätta beslut, barn
  • Mrs Moneybags

    Jag kan inte ta en tonårings beslut på allvar, det är självklart att det kommer att tas en del tokiga beslut innan hjärnan har mognat klart.

    Det är stor skillnad på om hon hade varit 30 och fått detta barn med en sådan man. 

    Barnet är här, så det är bara att acceptera precis som många redan skrivit före mig. 

  • elmadumle
    Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-20 13:34:17 följande:
    Och du skulle inte önska att din dotter haft lite bättre omdöme när hon valde far till sitt barn?
    Hur skulle hon kunna veta att han skulle skaffa ny brud och dra 30 mil bort? det var inget som tydde på det från början. Men vissa är ju som de är och det är inget att göra åt det i efterhand. 
  • elmadumle
    Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-20 13:48:09 följande:
    Självklart är det resonemanget jag ifrågasätter! Trodde det va tydligt från starten.
    Hennes barn är utvecklingsstört. Inte så illa som man hade kunnat förvänta med en sådan far, men det är helt enkelt fakta.
    Jag som person har varit med henne i flera år och stöttat henne.
    Älskar henne för den underbara varma person hon är. För den hon är idag.
    Hon vet att jag inte hade gjort samma val som henne, nu eller då, men vi har lämnat det där.
    Hon har dock själv sagt att hon ångrar djupt att det är just den personen som är far till hennes barn.
    Du vet väl att en ung mamma har större  risk att få barn med utvecklingsstörning precis som en äldre mamma? jag tvivlar på att det är pappans "fel", inte enbart iallafall. 
  • Anonym (Orättvis?)
    elmadumle skrev 2023-09-20 15:01:40 följande:
    Hur skulle hon kunna veta att han skulle skaffa ny brud och dra 30 mil bort? det var inget som tydde på det från början. Men vissa är ju som de är och det är inget att göra åt det i efterhand. 
    Så i det fallet va det inga röda flagg. Man kan ha otur.
    I det här fallet så flög det röda flagg åt alla håll.
  • Anonym (Orättvis?)
    elmadumle skrev 2023-09-20 15:04:12 följande:
    Du vet väl att en ung mamma har större  risk att få barn med utvecklingsstörning precis som en äldre mamma? jag tvivlar på att det är pappans "fel", inte enbart iallafall. 
    Personlighet åt sidan så ger inte gener från en narkotikaberoende pundare med IQ som en inte speciellt smart 5-åring inte de bästa förutsättningarna.
  • Hjelm

    Den enda som kan svara på detta är ju barnets mor.

    Har ni inte redan pratat om detta har ni ett otroligt märkligt förhållande.

  • Elin P

    Hade nog också tänkt att det inte var det smartaste beslutet att behålla. Samtidigt är det ju ingen ångerrätt på barn och situationen är ju som den är. Så vad göra. Väljer man att skaffa/behålla barn är ju det något man måste ta ansvar för i 18-21 år minst.

  • Goneril

    Ett utvecklingsstört barn är självklart krävande på ett annat sätt än ett normalbegåvat. Föräldrarnas ansvar och omsorg kommer att krävas långt efter barnets artonårsdag, ofta hela livet. Det beror förstås på hur grav störningen är, eventuellt kan LSS-boende avlasta, eget boende med boendestödjare kan fungera ibland. Nu ligger detta förmodligen långt fram i tiden så ingen vet vad som har hänt när barnet blir vuxet.

  • pralin

    Vem säger att din sambo tycker att alla beslut du tagit i ditt liv före henne är bra och vettiga? 

    Visste hon ens att barnet skulle födas med funktionshinder, och hur vet du att detta så tvärsäkert är ärvt från fadern och hans leverne? Hade det varit mindre dåligt beslut om barnet fötts utan sin diagnos?
     
    Du väljer aktivt situationen, att leva med henne och hennes "utvecklingsstörda unge". Förvalta den relationen du kan få med barnet istället för att låta så nedsättande som du faktiskt gör i din första post (ja, jag har läst dina andra och ser att du formulerar dig väldigt annorlunda där. Men första posten låter verkligen otrevlig gentemot den människa och hennes barn du faktiskt aktivt väljer att leva med. Ditt beslut, som din mamma eller bästa polare tycker är helt galet?).

    Och Goneril,
    Nej man tvingar inte människor till abort oavsett deras livssituation och hur dum du än tycker den är. Sunkigt. 

  • Anonym (Happy)
    Goneril skrev 2023-09-20 14:00:23 följande:
    Ifrågasätta beslut, barn

    De flesta i tråden är eniga beträffande sambons tidigare partner, en högst olämplig far. Jag har en annan synpunkt, och det är att ingen ung flicka, verkligen ingen, ska bli gravid som tonåring, helt uteslutet i min värld. Skulle detta inträffa är det abort som gäller, ingen diskussion om saken. Detta givet att graviditeten inte är för långt gången.                                                                  "Slutet av tonåren" innebär att hon kanske inte ens har gymnasieexamen, det blir ingen högskola och inget vettigt jobb. En så ung person ska utvecklas i frihet, resa med kamrater och ha ett helt annat liv, inte vara bunden vid småbarn. Ett utomordentligt dåligt livsval att behålla, men vad i all sin dar sa hennes föräldrar? Kunde de inte bankat lite vett i henne?                                                                          Nu kommer jag att få hela kadern av unga mödrar på FL mot mig, det är jag medveten om. Ofta tycker man här att "det är upp till den unga att välja" eller "man kan inte tvinga någon till abort".     Som tonåring har man dåligt konsekvenstänkande och behöver stöd av föräldrarna. Var fanns de när det begav sig?                                                                                                      I TS fall skulle jag tveka beträffande fortsatt samboskap. Kärlek nu, men kommer det att bli medlidande sedan? Nu är jag ganska hård, efter min egen skilsmässa, barnfri, ratades ALLA uppvaktande kavaljerer med barn, normalbegåvade eller ej.                                              Egoistiskt att tänka så har jag hört, men man har  rätt att vara självisk, livet är för kort för att offra sig för andras barn. Livet är fullt av litteratur att läsa och resmål att uppleva, för att inte tala om att ekonomin är bättre utan barn.


    Jag blev planerat gravid första gången som artonåring. Numera är min son en gift man med fast välavlönat  jobb, villa, husvagn, fru, barn och vovve.

    Tänka sig, att det kan lyckas även när man födde barn som tonåring!
Svar på tråden Ifrågasätta beslut, barn