Min man och hans kollega

2 veckor sen jag fick veta allt och konfronterade honom.
Försöker glömma det och vi har det bra men emellanåt drar jag mig undan och bara tänker på detta. Varför gjorde han så?
När jag flera gånger bad att markera han har fru. Men han fortsatte ha kontakt. Det får mig att tänka på att just då så var hon mer värd för honom än vad jag är. Eftersom han sket i om han gick över gränsen och sket i om han skulle förlora mig.
Jag tog upp detta igår och sa att jag förstår inte hur han ens kunde göra så? Så sa han "jag vet inte ens själv. Det var så dumt av mig och jag fattar inte vad jag tänkte det. Jag tänkte inte klart. Det var nytt, spännande, nyfiken". Då sa jag, "ville du knulla henne eller?" Då sa han "jag vet inte ens själv. Kanske jag ville, jag vet inte varför jag gjorde så här. Det var så dumt av mig. Jag kände redan innan du fick veta om detta att det jag håller på med är fel. Men ändå fortsatte jag och det var så dumt". Då sa jag "fattar bara inte hur du kunde. I den stunden så var hon mer värd för dig eftersom du hellre ville fortsätta skriva med henne än att bryta för min och vår skull". Då var han tyst och sa sen "jag vet jag gjort fel och har sagt förlåt. Vad mer ska jag göra? Bara släpp detta nu snälla".
Då sa jag "hade du verkligen älskat mig så hade du aldrig ens fått för dig att göra så här. Du sårade mig och visade på noll respekt. Tänkte du aldrig typ shit jag kommer förlora henne, när jag fick veta?" Då sa han samtidigt som han kramade mig "Nej? Jag tänkte inte så?" Då sa jag "inte? Så du tänkte inte när jag fick veta om detta att du kommer förlora mig?" Då sa han bara "Nej faktiskt. Jag vet också att jag inte hade förlorat dig då" samtidigt som han kramade mig och smekte min kind.....

Det känns just nu att det kvittar vad jag än gör så är jag inte värdig eller bra nog. Om han kunde göra så här då visar det på att han inte ser mig som värd, för han var villig att riskera att såra mig, svika mig och förlora mig. Noll respekt.
Alltså hur ska man ta sig vidare ur detta? Jag kan vara mysigt snäll och allt men hjärnan går på högvarv. Vi hade sex igår och vi körde missionären, den blev bara mjukare och mjukare och helt plötsligt ville han ta bakifrån och då kom han fort. Nu sista dagarna har det varit mycket bakifrån och sidan, ställningar där han inte får se mitt ansikte. Och då går mina tankar "fantiserar han om att det är hon som ligger här istället".
Tänker hela tiden hade han älskat mig ich varit kär så hade han inte fått upp ögon och intresse för henne. Tänker också, är han kär i henne??? Saknar han henne?
Jag frågade honom igår. Då sa han bestämt Nej. Så frågade jag "är du ärlig nu? Är du säker? Så du är inte kär i henne?" Då sa han "jaa okej, jag är kär och saknar henne. Är du nöjd? Är det det du ville höra? Vad jag än säger så tror du inte mig. Jag har bett om förlåtelse och du valde ge mig en chans så snälla släpp detta nu".

Det är det :(
Redan när vi började dejta förra året så sa jag redan att jag inte är OK med att min partner ska skaffa sig nya tjejvänner under ens förhållande. Fine att man har tjejvänner från förr men inte skaffa sig nya. Är inte heller OK med att man ska skriva och sånt med andra för det är mikro-otrohet och oacceptabelt för mig. Han höll med.
1 år senare och nu sitter vi här där han snapar non-stop och skriver med sin kollega som nu är kär i honom och nu uppenbart verkar ha lämnat sin kille för att satsa på min man? :(
Känns att han pissar på min respekt och känslor. 
Hade han verkligen respekterat mig så hade han aldrig gjort detta och absolut inte fortsatt underhålla henne när han 1 vet att jag inte gillar det, 2. Hon är kär.

Vet bara inte hur jag ska ta upp detta.... igen.
Vill verkligen ta det så bra så att han får sig en tankeställare och samtidigt så att jag inte framstår som jobbig, tjatig, instabil och överdrivet svartsjuk
Henne kan jag inte klandra. Han borde ha markerat redan från början att han är gift. Och sen när det börjar bli mer kontakt så borde han avbrutit, speciellt efter Jah sagt detta inte är OK.

2 veckor sen jag fick veta allt och konfronterade honom.
Försöker glömma det och vi har det bra men emellanåt drar jag mig undan och bara tänker på detta. Varför gjorde han så?
När jag flera gånger bad att markera han har fru. Men han fortsatte ha kontakt. Det får mig att tänka på att just då så var hon mer värd för honom än vad jag är. Eftersom han sket i om han gick över gränsen och sket i om han skulle förlora mig.
Jag tog upp detta igår och sa att jag förstår inte hur han ens kunde göra så? Så sa han "jag vet inte ens själv. Det var så dumt av mig och jag fattar inte vad jag tänkte det. Jag tänkte inte klart. Det var nytt, spännande, nyfiken". Då sa jag, "ville du knulla henne eller?" Då sa han "jag vet inte ens själv. Kanske jag ville, jag vet inte varför jag gjorde så här. Det var så dumt av mig. Jag kände redan innan du fick veta om detta att det jag håller på med är fel. Men ändå fortsatte jag och det var så dumt". Då sa jag "fattar bara inte hur du kunde. I den stunden så var hon mer värd för dig eftersom du hellre ville fortsätta skriva med henne än att bryta för min och vår skull". Då var han tyst och sa sen "jag vet jag gjort fel och har sagt förlåt. Vad mer ska jag göra? Bara släpp detta nu snälla".
Då sa jag "hade du verkligen älskat mig så hade du aldrig ens fått för dig att göra så här. Du sårade mig och visade på noll respekt. Tänkte du aldrig typ shit jag kommer förlora henne, när jag fick veta?" Då sa han samtidigt som han kramade mig "Nej? Jag tänkte inte så?" Då sa jag "inte? Så du tänkte inte när jag fick veta om detta att du kommer förlora mig?" Då sa han bara "Nej faktiskt. Jag vet också att jag inte hade förlorat dig då" samtidigt som han kramade mig och smekte min kind.....

Det känns just nu att det kvittar vad jag än gör så är jag inte värdig eller bra nog. Om han kunde göra så här då visar det på att han inte ser mig som värd, för han var villig att riskera att såra mig, svika mig och förlora mig. Noll respekt.
Alltså hur ska man ta sig vidare ur detta? Jag kan vara mysigt snäll och allt men hjärnan går på högvarv. Vi hade sex igår och vi körde missionären, den blev bara mjukare och mjukare och helt plötsligt ville han ta bakifrån och då kom han fort. Nu sista dagarna har det varit mycket bakifrån och sidan, ställningar där han inte får se mitt ansikte. Och då går mina tankar "fantiserar han om att det är hon som ligger här istället".
Tänker hela tiden hade han älskat mig ich varit kär så hade han inte fått upp ögon och intresse för henne. Tänker också, är han kär i henne??? Saknar han henne?
Jag frågade honom igår. Då sa han bestämt Nej. Så frågade jag "är du ärlig nu? Är du säker? Så du är inte kär i henne?" Då sa han "jaa okej, jag är kär och saknar henne. Är du nöjd? Är det det du ville höra? Vad jag än säger så tror du inte mig. Jag har bett om förlåtelse och du valde ge mig en chans så snälla släpp detta nu".

Sjukaste kommentaren ! Kan väl bara komma från en man som vill ge sig själv fri lejd att på samma sätt ha det stabila trygga å ena sidan men sedan bekräftelseknarka å andra sidan. nu har inte jag läst allt här, men att man kan se andra,  få bekräftelse med en blick eller så, det är nog oundvikligt genom livet och en liten krydda i vardagen. Men att gå vidare med sms kontakt eller chatt är inte ok om man lever i en fast relation, om det inte är en uttalad öppen relation där båda tycker det är ok att flirta med andra.  
Att dessutom inte visa stor ånger omgående när ens partner upptäcker detta är känslokallt i mitt tycke. han bagatelliserar ts fullt legitima känslor och förminskar dem, när det är han själv som betett sig som ett svin.  Han verkar tom ha fått den andra kvinnan att separera, det yttersta tecknet på att han själv är åtråvärd ? ? jag är så attraktiv att en kvinna lämnat sin man för min skull ? Gud vet vad mannen har slagit för blå dunster i den andra kvinnan och nu när hon lämnade fick han den yttersta bekräftelsen och behövde inte gå längre, han har fått det han ville. Knulla får han ju göra på hemmaplan. 

för min del får man bestämma sig antingen eller. Man kan inte både ha kakan och äta den. Om jag tror jag är i en seriös relation men den andre håller på som ts sambo då har man inte samma definition på vilken typ av relation man befinner sig i. Jag hade personligen haft mycket svårt med tillit till denna person hädanefter tyvärr. Djup kris och ev uppbrott för min del när inte ens förståelse och ånger visas på ett tydligt sätt. För det hade ju åtminstone visat på nån form av värdesättande av den befintliga relationen.  Men här finns varken ånger eller förståelse. Bagatelliserande är vad jag ser. Då tänker man att det kan hända igen och igen ..  Nej för mig.. jag hade börjat se mig om efter egen bekräftelse på att jag duger på annat håll och förmodligen lämnat när min man så grovt negligerat mina känslor.