Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag brukar skriva trådar härinne om en psykopat jag är kär i dessutom 

Det är förhållandevis få som låser in sig i en bostad. Gör man trots allt det kan det bero på depression, tidigare misshandel, rädslor, PTSD. Då kommer man oftast förr eller senare i kontakt med samhället. Men det finns ett stort mörkertal av människor med arbeten och kollegor som "blev över" och varken lyckats behålla partner eller vänner. 

Det är lättare att få vänner om man redan har vänner, och det är lättare att behålla vänner om man har ett någorlunda attraktivt liv. Ingen vill vara med någon som aldrig skrattar hjärtligt utan bara klagar och gnäller, (med undantag för de som umgås genom att klaga och gnälla🙂🙃😀) . Vi känner alla sådana personer. Vi kanske till och med själva uppfattas vara sådana som personer utan att vi märker det? 

Mobbning beror ofta på att någon är avvikande i en eller annan mening, men det kan också handla om trakasserier från någon enskild mot någon som väljs ut, då man gör bedömningen att denne är svag. Det kan också stämma att sådan svaghet finns. De människor vi brukar kalla narcissister väljer sina offer noggrant, testar dem innan de gör värre och värre saker mot dem. De är värnlösa och klarar inte av att försvara sig utan hjälp utifrån. 

Mobbare och narcissister är ofta snabba i vändningarna och omgivningen hänger inte alltid med. Men ser man någon bli utsatt kan man göra skillnad. Om man vill. Det är frivilligt. 

Om man har varit delaktig i en mobbningssituation men har en självbild som motsäger någon sådan inblandning gör man förstås allt för att förneka det inträffade om man blir konfronterad. Man kan också ha svårt att erkänna att man blev duperad. 

Det lättaste för alla är ju att skjuta budbäraren, skaffa en syndabock och skylla på offret. 

Än mer komplicerat blir det ju om offer och förövare är samma person, eller att en person ser sig som offer men i andras ögon är en förövare. Det är vanligt att de som sysslar med psykisk misshandel rättfärdigar denna misshandel på olika sätt, särskilt i nära relationer. 

Vad människor skriver i trådar på internet ska man inte ta för face value. För det är uppskattningsvis 6/10 trådar på de stora svenska nätforumen skrivna av samma personer men under olika konton. De har hittat en märklig hobby som de blivit riktigt bra på. Det kompenserar dem för något som de saknar i sina verkliga liv. Ibland svarar de till och med sig själva. 

Om du som är ensam läser det här: Ge inte upp. Några saker som är bra att komma ihåg är att känna efter. Trivs du med en person eller är det något som inte stämmer som du har svårt att sätta fingret på? Lyssna på dig själv där. 

Du ska inte umgås med någon bara för att den vill umgås med dig. Hitta någon som är snäll och rolig och empatisk.

Alla som är ensamma förtjänar inte att ha någon i sina liv!

De ensamma människor som tycker att lyssnande människor känns kladdiga och att snälla människor är dörrmattor förtjänar att vara ensamma och att ingen fertilitetsbehandling fungerar, för sådana människor passar inte att bli föräldrar. Om du är ett barn till en sådan förälder och inte mår bra så har du som vuxen all rätt att minimera kontakten med din förälder. 

Jag känner till en kvinna som fick sitt barn för att hon var rädd för att bli ensam som äldre. Jag tror inte att hon är den enda kvinnan som resonerat så. Får man ett barn kommer man aldrig att vara helt ensam tänker man sig. 

Frågan är ju om de verkligen tycker synd om sig själva, eller att individer med en annan typ av personlighet tolkar in det.
Sedan måste man ju inte tycka synd om sig själv, bara för man är nedstämd, eller för att man reflekterar över sin livssituation.
Där med inte sagt att det inte finns människor som tycker synd om sig själv. 

Precis vad jag också tror. Vissa har satt i system att beklaga sig.

Vanligt med folk som predikar. Gör som mig så får du ett lika bra liv som jag har. Var som mig. Det är bra.
Det här är Vägen. Följ den.

Man kan reflektera över livet men de behöver ju inte gå runt och beklaga sig för andra för det. Den typen av individer som bara går runt och klagar men aldrig gör något. Alla är ju så trött på dem. Ingen vill lyssna på dem. Ingen vill hjälpa dem för att de inte gör något. 

Har en bekant som beklagar sig över att hon mår så dåligt. Sedan med jämna mellanrum säger hon att på måndag börjar mitt nya liv. Jag ska börja motionera och sluta äta dåligt. Inom en vecka ser man garantert henne med en bulle i handen och allt är som vanligt igen. Beklagandet över hur dåligt hon mår etc.

Det hela är en smula svårt att diskutera då man inte riktigt har något gemensamt att utgå i från. Inte heller kan jag  använda din bekant som referensram då jag inte heller känner henne.
Och visst, jag nekar inte till att det finns de som tycker synd om sig själva och har svårt ta sig ur negativa spiraler.
Det jag ville komma till är att det någon uppfattar som något, per automatik inte alltid är sant.
Om någon exempelvis uppfattas som att den "klagar", så kan den mycket väl göra det, men det kan också handla om en ovilja från omgivningen att ta del i förändring. Eller liknande.
Finns mycket sådana aspekter. Men att exempelvis bara döma ut någon som bitter, är ofta en rätt subjektiv upplevelse hos en själv och inte nödvändigtvis hur saker sedan är.

Vad är det du syftar på?

Personer som klagar över samhällsförändringar som klimat, kriminalitet och dylikt?

Nej, det är inte ok det heller.

Har en vän som startade företag inom grön teknik. Bolaget är idag värt flera hundra miljoner. Har aldrig någonsin hört honom klaga över klimatet. Det är så man ska agera.

 

Genomvidrigt skrivet. Jag minns en kvinna på min folkhögskola. Hon var tydligt åt det lågbegåvade hållet, var blyg och snäll med  hade svårt att passa in socialt - ett extremt lätt byte mao. Hon var mobbad av vissa i sin klass och hade blivit mobbad genom grundskolan också. Att påstå att människor som hon själva orsakar mobbningen är så lågt och så sjukt. Det finns gott om människor som gärna utnyttjar den som är svag. Det är deras fel att de mobbar, inte den som blir utsatt. 

Jo, att i en grupp utesluta någon för något så patetiskt att man tycker att den är ointressant är solklar mobbning och absolut inte ok.