Anonym (Lägg av bara)

Wed 15 Nov 2023 17:59

210 svar

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem.

Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting.

Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar.

Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Mandel

Thu 16 Nov 2023 08:55

#21

Jag klassas nog som ofrivilligt ensam och jag kan tala om att jag verkligen inte sitter hemma i min villa och gömmer mig.
Jag är aktiv i 2 föreningar, jag går kurs, jag är omtyckt på jobbet och jag har inga som helst problem att prata med människor. Jag är alltid mån om att alla i min omgivning ska må bra och försöker checka av hur folk mår och har det regelbundet.

Jag bjuder hem folk, jag hittar på saker. Vet inte hur många AW jag dragit igång i år - syns på mitt kontoutdrag...
Varje arbetsplats jag är på så får jag alltid mer och mer uppgifter för jag är effektiv. Hamnar alltid i "festkommittén" för att jag bjuder på mig själv osv.
Har nytt jobb och fick nu väldigt högt lönepåslag och delvis med motiveringen för att jag är så positiv och sprider sådan glädje omkring mig.
En kollega sa så till mig till och med. Hur jag hade förändrat stämningen i arbetsgruppen till mera skratt och glädje.

Grejen är sedan den att ingen bjuder med mig, ingen hör av sig för att höra hur det är med mig. Jag skulle kunna ramla nedför trappen hemma första dagen på min semester och ingen skulle sakna mig förens jag inte dyker upp på jobbet 4 veckor senare.
Jag har mer och mer öppet börjat tala om att jag är ensam och att jag hatar att vara ensam.
Antingen säger folk: åh, vad skönt det skulle vara med lite egentid.
Ja någon helg eller så kanske, men inte år ut och år in!
Eller så säger de:
Men du gör ju massor.
Ja ensam eller för att jag drar igång det...

Alla dessa självhjälpsböcker är bara skrivna utifrån introverta människor som inte vågar lämna hemmet eller prata med nya människor, men jag är inte sådan!

Mig hör man bara av sig till när man vill ha hjälp med något eller ha/lånat något av mig...

Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.

Anonym (Vägen)

Thu 16 Nov 2023 09:01

#22

Det är bara vissa som får tycka synd om sig själva. De som får det, talar om för andra att de inte får det.

Anonym (100)

Thu 16 Nov 2023 09:22

#23

Anonym (Poi) skrev 2023-11-16 08:04:55 följande:

Genomvidrigt skrivet. Jag minns en kvinna på min folkhögskola. Hon var tydligt åt det lågbegåvade hållet, var blyg och snäll med hade svårt att passa in socialt - ett extremt lätt byte mao. Hon var mobbad av vissa i sin klass och hade blivit mobbad genom grundskolan också. Att påstå att människor som hon själva orsakar mobbningen är så lågt och så sjukt. Det finns gott om människor som gärna utnyttjar den som är svag. Det är deras fel att de mobbar, inte den som blir utsatt.

Jag uttryckte mig lite klumpigt. Det jag menar är att man ska fokusera på sig själv och vad man kan göra.

Om man blir mobbad gång efter annan behöver man fundera på varför och vad man kan göras för att inte mönstret ska återupptep sig. Det är inte helt ovanligt att mobbade individer går vidare stärkta. Eftersom de använder sin historia som drivkraft. T.e.x. är det många framgångsrika entreprenörer som har en sådan historia.

Det kommer alltid att finnas de som är elaka. Så man behöver lära sig att förhålla sig till det. Att tycka synd om sig själv och bli passiv är en mycket dålig idé. Kan garantera att den mobbade får ett bättre liv om den blir aktiv och positiv istället.

Anonym (100)

Thu 16 Nov 2023 09:29

#24

Mandel skrev 2023-11-16 08:55:47 följande:

Jag klassas nog som ofrivilligt ensam och jag kan tala om att jag verkligen inte sitter hemma i min villa och gömmer mig.
Jag är aktiv i 2 föreningar, jag går kurs, jag är omtyckt på jobbet och jag har inga som helst problem att prata med människor. Jag är alltid mån om att alla i min omgivning ska må bra och försöker checka av hur folk mår och har det regelbundet.

Jag bjuder hem folk, jag hittar på saker. Vet inte hur många AW jag dragit igång i år - syns på mitt kontoutdrag...
Varje arbetsplats jag är på så får jag alltid mer och mer uppgifter för jag är effektiv. Hamnar alltid i "festkommittén" för att jag bjuder på mig själv osv.
Har nytt jobb och fick nu väldigt högt lönepåslag och delvis med motiveringen för att jag är så positiv och sprider sådan glädje omkring mig.
En kollega sa så till mig till och med. Hur jag hade förändrat stämningen i arbetsgruppen till mera skratt och glädje.

Grejen är sedan den att ingen bjuder med mig, ingen hör av sig för att höra hur det är med mig. Jag skulle kunna ramla nedför trappen hemma första dagen på min semester och ingen skulle sakna mig förens jag inte dyker upp på jobbet 4 veckor senare.
Jag har mer och mer öppet börjat tala om att jag är ensam och att jag hatar att vara ensam.
Antingen säger folk: åh, vad skönt det skulle vara med lite egentid.
Ja någon helg eller så kanske, men inte år ut och år in!
Eller så säger de:
Men du gör ju massor.
Ja ensam eller för att jag drar igång det...

Alla dessa självhjälpsböcker är bara skrivna utifrån introverta människor som inte vågar lämna hemmet eller prata med nya människor, men jag är inte sådan!

Mig hör man bara av sig till när man vill ha hjälp med något eller ha/lånat något av mig...

Du låter som normalindividen. Det är inte många som har människor som har folk som går runt och bryr sig om dem. Det skulle vara ens föräldrar och man/fru i så fall.

Inte för att folk inte bryr sig om andra. Utan för att folk har fullt upp. Hjärnkontoren är fulla. Så folk umgås mest med de de bor tillsammans med. Om man känner sig ensam ska man flytta ihop med någon, skaffa barn eller liknande.

Barnen gör även att man träffar andra för att livet blir enklare som förälder om man umgås med andra familjer. Det är till och med ovanligt att familjer umgås med singlar. Återigen inte för att man inte bryr sig. Utan för att man har fullt upp att få vardagen att fungera.

Anonym (Vägen)

Thu 16 Nov 2023 09:33

#25

Anonym (100) skrev 2023-11-16 09:29:58 följande:

Inte för att folk inte bryr sig om andra. Utan för att folk har fullt upp.

Jo, folk bryr sig. När det gäller att tala om för andra hur de ska göra. Och döma andra. Då har många fullt upp.

Anonym (Vägen)

Thu 16 Nov 2023 09:36

#26

Anonym (Vägen) skrev 2023-11-16 09:33:34 följande:

Jo, folk bryr sig. När det gäller att tala om för andra hur de ska göra. Och döma andra. Då har många fullt upp.

Och tala om för andra hur de ska se ut.

Anonym (Tillägg.)

Thu 16 Nov 2023 09:45

#27

Mandel skrev 2023-11-16 08:55:47 följande:

Jag klassas nog som ofrivilligt ensam och jag kan tala om att jag verkligen inte sitter hemma i min villa och gömmer mig.
Jag är aktiv i 2 föreningar, jag går kurs, jag är omtyckt på jobbet och jag har inga som helst problem att prata med människor. Jag är alltid mån om att alla i min omgivning ska må bra och försöker checka av hur folk mår och har det regelbundet.

Jag bjuder hem folk, jag hittar på saker. Vet inte hur många AW jag dragit igång i år - syns på mitt kontoutdrag...
Varje arbetsplats jag är på så får jag alltid mer och mer uppgifter för jag är effektiv. Hamnar alltid i "festkommittén" för att jag bjuder på mig själv osv.
Har nytt jobb och fick nu väldigt högt lönepåslag och delvis med motiveringen för att jag är så positiv och sprider sådan glädje omkring mig.
En kollega sa så till mig till och med. Hur jag hade förändrat stämningen i arbetsgruppen till mera skratt och glädje.

Grejen är sedan den att ingen bjuder med mig, ingen hör av sig för att höra hur det är med mig. Jag skulle kunna ramla nedför trappen hemma första dagen på min semester och ingen skulle sakna mig förens jag inte dyker upp på jobbet 4 veckor senare.
Jag har mer och mer öppet börjat tala om att jag är ensam och att jag hatar att vara ensam.
Antingen säger folk: åh, vad skönt det skulle vara med lite egentid.
Ja någon helg eller så kanske, men inte år ut och år in!
Eller så säger de:
Men du gör ju massor.
Ja ensam eller för att jag drar igång det...

Alla dessa självhjälpsböcker är bara skrivna utifrån introverta människor som inte vågar lämna hemmet eller prata med nya människor, men jag är inte sådan!

Mig hör man bara av sig till när man vill ha hjälp med något eller ha/lånat något av mig...

Tyvärr verkar du inte så mån om att vissa du ogillar på FL ska må bra. Om ingen hör av sig till dig eller bjuder med dig på något så måste det ha en anledning.

Anonym (Caspians secret)

Thu 16 Nov 2023 10:06

#28

Inlägg #19 och inlägg 20# från (Poi)

"Jag minns en kvinna på min folkhögskola. Hon var tydligt åt det lågbegåvade hållet, var blyg och snäll med hade svårt att passa in socialt - ett extremt lätt byte mao. Hon var mobbad av vissa i sin klass och hade blivit mobbad genom grundskolan också. Att påstå att människor som hon själva orsakar mobbningen är så lågt och så sjukt. Det finns gott om människor som gärna utnyttjar den som är svag. Det är deras fel att de mobbar, inte den som blir utsatt.

Att i en grupp utesluta någon för något så patetiskt att man tycker att den är ointressant är solklar mobbning och absolut inte ok."

Bra skrivet. Jag håller med. Det här kan uppstå i en grupp med ambitioner. Man vill inte synas utåt med någon särskild.

På en arbetsplats kan det vara någon som man känner konkurrerar med en och behandlar illa av den anledningen.Man skulle kunna tro att ju mindre konkurrens, ju mindre mobbning, men så enkelt är det inte heller. Till och med på platser som andra skyr kan det finnas mobbning och trakasserier som kommer sig ur att mobbaren egentligen känner sig bättre än platsen den är fast på. Så tror jag att det kan vara med internetmobbning ibland. Istället för att stänga ner och avfölja/scrolla förbi så börjar man förfölja någon eller några.

De som näthatar i grupp på det sättet är ibland unga och slutar i vissa fall när de vuxit upp och fått bättre liv. Men en del som är vuxna och är på internet är inte alls nöjda med sina liv och tar ut det på varandra, eftersom de inte har någon annanstans att gå med sitt missnöje.

Anonym (Vägen)

Thu 16 Nov 2023 10:14

#29

Alla tycker synd om sig själva nån gång. Men det får man inte, man ska tänka på de som har det värre. Det här gäller inte att dock. De som säger att man ska tänka på de som har det värre, har det värst av alla.

Anonym (Ologiskt)

Thu 16 Nov 2023 10:25

#30

Självömkan leder ingenstans. Självömkan är bortkastad tid. Hade jag valt den vägen hade jag varit antingen otroligt olycklig eller död. Det sista jag vill är att andra ska tycka synd om mig, bara tanken på det äcklar mig.

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

INNEHÅLL