Presenter till exets nya?

Nu gör du väldigt många antaganden.

Min poäng är följande:

barnen har diagnoser och behöver aktiv face-to-face påminnelser. Pappan tyckte det var rimligt att be mamman göra detta, eftersom barnen var hos henne.

Sedan kan följande hända: (1) mamman bara ignorerar, vilket gör att pappan ÄR I TRON att allt är udner kontroll, och därför tar han inga aktiva steg. (2) mamman säger 'du får ingen hjälp av mig', och då får pappan en chans att tänka om/aktivt ta tag i saken själv. (3) mamman hjälper till.

Jag gissar att nr (1) är vad som hände här. Och det gör att jag tror att mamman är den som sköter sig dåligt just i denna situation. Hur hon, eller pappan för den delen, sköter sig i övrigt vet jag inget om och behöver itne debattera det vidare, 

Pappan får ta ansvar för sina förehavanden och relationer. Så om han vill att hans nya ska få presenter av hans barn, så får han göra det som krävs för att de ska fixa det. 

Det är det enda rimliga i det här läget. Och han fallerade i att ta ansvar för sitt och skyller på mamman att hon inte tog hand om honom och hans ansvarsområden också.

Barnen var hos pappan veckan innan men pappan struntade helt i att ordna presenten då utan hade antingen 

1. Glömt bort att hans tjej fyllde år och istället för att faktiskt höra av sig till barnen  själv när han kom på det kändes det smidigare att försöka dumpa ansvaret på ts.
2. Han struntade i att ta sitt ansvar utan tyckte det var enklare att bara dumpa över det på ts i sista minuten.

Jag gissar på alternativ nr 1. Oavsett vad handlar det ju om att pappan inte tagit sitt ansvar och då försöker lägga över ansvaret på ts. Det är pappan som gjort fel. Ts har inget ansvar och ingen skyldighet i denna fråga alls, det är en sak mellan barnen, pappan och hans tjej. Hade han tagit sitt ansvar hade saken redan varit ordnad eller hur? Eller ska ts också se till att barnen städar sina rum hos pappan, gör sina läxor hos pappan osv också?

Om han ville barnen skulle ge något så tycker jag det är hans ansvar att fixa något som de kan ge. Om de vill. Inte ditt. Typ "en present från mig och barnen". Som HAN i så fall fixar. Det var det dummaste, att det ska ligga på dig.

Du var jätte duktig på att göra en jäkla massa antagande om TS i ditt inlägg #57...

Skitsnack du kommer med här..
Det är inte alls rimligt av pappan att be exet (barnens mamma) om att påminna barnen om hans nyas födelsedag.
Pappan är ju väl medveten om barnens diagnoser, så han kunde gott fixat med presenter tillsammans med barnen på¨HANS vecka..
Men vad gör den latmasken? Jo i stället för att fixa med present till hans nya från barnen tillsammans med baren, på sin pappavecka så anser han att barnens mamma skall fixa HANS jobb med att påminna barnen om att fixa present.

Det är pappans jobb att vara aktivt ansvarig för presenterna från barnen om han anser att barnen skall fixa presenter till hans nya.(1) Det är rätt så orimligt av pappan att förvänta sig överhuvudtaget att TS skulle ha allt under kontroll bara för att hon ignorerar det. Pappan skall ha hela kontrollen själv för presenter till hans nya från barnen, om pappan anser att barnen skall ge presenter till hans nya.
Pappan är en vuxen människa och har barn, då skall han ta hela (100%) ansvaret  för barnen och eventuella presenter från barnen till hans nya om han anser det är viktigt.

(2) Nej TS skall inte behöva ha det ansvaret att säga ifrån "det får du sköta själv", herregud pappan är en vuxen människa och kan begripa såpass att det är hans jobb att sköta det själv.
Det är inte TS ansvar/jobb att tänka åt pappan, genom att säga åt honom "fixa det själv".

(3) Varför skall TS hjälpa till?
Det är ju pappans som anser att barnen skall fixa presenter till hans nya, då är det pappans jobb att fixa detta också, utan att TS skall behöva säga ifrån och/eller utan att TS skall göra hans jobb med att påminna barnen för något HAN vill att barnen gör, d.vs ge presenter till hans nya.

Nej du har rätt att hur de sköter sig i övrigt är knappast en diskussion. Men något som man skulle kunna diskutera är ju varför DU anser att TS skall göra latmaskens (pappans) jobb med att påminna barnen om presenter till hans nya. N är pappan hade all tid i världen att fixa det på HANS vecka med barnen.

Anser du inte att pappan har det minsta ansvar alls? Anser du att fixa med presenter enbart skall vara mammans jobb även om man har separerat, och då även har skyldighet mot pappan att "hjälpa barnen" att fixa med present till pappans nya, annars är hon en bitter mamma?

Det är en rimliga frågor att ställa till dig med tanke på hur du skriver i din kommentar och ansvarsbefriar pappan helt från sitt ansvar med att påminna barnen om presenter till hans nya, när han anser att barnen skall ge detta till henne.

Jag som barn såg aldrig att  min pappas  nya som "styvmamma"/"extramamma"..  Och vet du, min pappas nya såg sig aldrig som en "form av" styvmamma/extramamma till mig heller. Ändå kom jag och pappas nya bra överens och hon blev ändå en vuxen jag kunde vända mig till.

Och du, min pappa var inte heller någon latmask som ansåg att min biomor skulle "påminna mig" om presenter till hans nya. Min pappa ansåg att det var hans jobb att fixa det.

Frågor på detta?

Fast att hon är pappans partner behöver ju inte betyda att barnen ser henne som familj.
Speciellt inte om de inte bor ihop.
Och det är definitivt inte TS ansvar att se till att barnen köper presenter åt pappans nya partner när hon fyller år.
Det är helt och hållet pappans ansvar och något han kunde ha fixat när han hade barnen hos sig veckan innan.
Hade du resonerat på samma sätt om det hade varit TS som bett exet att påminna barnen om att köpa present till hennes nya?

Nåja... Jag har bara analyserat situationen, och försöker få mamman att agera på bästa sätt för sina barn. Alla situationer där man kan få umgängessaboterande mammor att tänka till, tycker jag att man ska ta! Sett alltför många barn fara illa pga idioter till vuxna.

Självklart kan man tycka att pappan kunde ha fixat hela denna situation utan hjälp från sitt ex. Självklart!

Men, i en situation där (idet här fallet en pappa) ber om hjälp - oavsett om vad - och medföräldern inte aktivt KOMMUNICERAR att denna inte tänker göra som hen blivit ombedd, så saknar ju pappan INFORMATION. Och det gör att barnen riskerar att komma ikläm.

hade jag tyckt att mamman hade gjort fel om hon svarat "det där får du sköta själv". ABSOLUT INTE. Det är kanske t.o.m. vad jag skulle ha rekommenderat. Men att INTE kommunicera? Det tycker jag är fel. 

Det jag reagerar på är alltså att pappan verkar ha varit i tron att barnen skulle ha fåttt hjälp, och att han blev förvånad EFTER att barnen åter hade kommit tillbaka till honom. Och DET säger mig att TS saboterat situationen. Och satt SINA EGNA BARN i en dålig sits. 

Specifikt svar till din poäng nummer 2: Det är inte TS ansvar/jobb att tänka åt pappan, genom att säga åt honom "fixa det själv".

I fall där det gäller BARN så håller itne jag med dig. Man kan alltid säga "det är iten mitt jobb att påminna pappan om att det är pappa-frukost på dagis", osv osv - och det stämmer att det inte är mammans jobb. MEN om hon inte gör det, så är det barnen som kommer i kläm. Så är det bara.

Allt som handlar om att lära sitt dumma ex en läxa, men som sätter barn i kläm, är jag emot. Kommer alltid vara.

Skaffa inte barn med lata idioter är mitt tips. Min fru har aldrig behövt påminna mig om barns aktiviteter, vad deras fröknar heter, när det är kvarsamtal, vad barnens personnr är, vilken storlek de har i kläder, när ny vinterjacka behöver köpas osv. Aldrig! Equal partners. 

Så skaffar ni barn med idioter, får ni sedan stötta era barn. 

Det som jag strukit under är det enda relevanta i ditt inlägg.

Pappan är den som skapat situationen och satt sina barn i en dålig sits. Sen försöker han skylla ifrån sig på sitt ex.