• Anonym (TS)

    Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

    När jag träffar lärare ibland och pratar med dessa om barn så är det att vissa barn borde vara någon annanstans än på deras skola. 


    Elever som beter sig illa borde få en bättre uppfostran hemifrån. 


    Föräldrarna borde godkänna att deras barn blir utredda och så vidare. 


    Jag känner att barns beteenden och eventuella diagnoser har blivit ett medicinskt problem som sjukvården ska ta hand om. 

    Lärare står ofta och säger att vi saknar resurser här för att hantera detta. 


    Jag arbetar som konsult i skolor och har arbetat med barn i snart 20 års tid. Jag går fortfarande på vidareutbildningar. Så svårt är det inte att sitta på digitala föreläsningar och seminarium. 

    Jag har jobbat runt om i hela Sverige och ser ständigt detta tryck på att sjukvården ska göra saker. 


    Jag och mina kollegor förstår inte. Det känns som många i min egna yrkeskår är totalt ointresserade av att göra sitt jobb eller ens förstå sitt egna uppdrag. 


    Jag kan göra så enkelt med en lärare ibland att jag efter ETT samtal med en elev har ett helt annat barn i gruppen. 


    Jag har då fått ett samtal med en elev som sägs vara totalt omöjlig. Den kan inte bete sig som folk. 

    Enligt skolan klarar inte BUP ens av att göra något. 


    Eleven träffar mig och jag märker direkt att den är rädd, den tror att jag kommer dit för att skälla. Jag är inte intresserad av att prata om vad deras lärare sagt och läxa upp den. Jag frågar vad barnet tycker om, vad den tycker om att göra. Hur tycker den personen att det är i skolan, när tycker den att det funkar bra. Jag går inte ens in på när det inte funkar. Utan eleven får säga NÄR det funkar. 

    Efter detta så säger jag till dennes lärare att eleven behöver detta. Det kan vara så enkelt som att sitta på en viss plats i klassrummet och att den inte ska sitta bredvid vissa personer. 


    Läraren återkommer direkt efteråt och säger att det är som en annan elev. Detta fortsätter även i år efteråt.Att jag kommit in i vårterminen i 7an, eleven har haft kaos en hel skolgång. I 7an justerar vi extremt få saker och vips funkar detta tills i 9an. 


    Jag har knappt gjort något, men alla lärares lösningar är BUP och medicinering. 


    Självklart är detta ett extremfall där något lyckats, oftast krävs det lite mer, det jag vill peka på är lärarnas pedagogiska kompetens. Att dom har makten, att det är dom som sitter på en kompetens, men när saker inte funkar är det elevernas fel, dom har medicinska fel som gör att dom är omöjliga att jobba med. 


    Hur blev det såhär? 

  • Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?
  • Anonym (TS)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-01 22:12:13 följande:

    Vad menar du? Ibland kan möten mellan lärare, administrationen och föräldrar skapas. Konsekvenser för barnens dåliga uppträdande. Ibland kanske avstängning en period krävs. Det är som sagt inte skolans uppgift att uppfostra elever. Det är skolans uppgift att implementera konsekvenser. Man kan applicera detta på den verkliga världen. Sköter du dig inte på ditt jobb så blir du av med det, eller får reprimander. Sköter du dig inte i din vänskapskrets så blir du av med den eller får reprimander.


    Det är genom kärleksfull uppfostran med konsekvenser och uppmuntran som barnet förstår hur den verkliga världen och skolan fungerar. I mitt barns skola får de signera ett avtal som förklarar uppföranderegler och konsekvenser. Vi har gått igenom den tillsammans. 


    Jag tror inte på det, det låter direkt oseriöst och inte långsiktigt alls. Vilket resultat vill du uppnå. Typ lydnad? 
  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-01 22:12:13 följande:

    Vad menar du? Ibland kan möten mellan lärare, administrationen och föräldrar skapas. Konsekvenser för barnens dåliga uppträdande. Ibland kanske avstängning en period krävs. Det är som sagt inte skolans uppgift att uppfostra elever. Det är skolans uppgift att implementera konsekvenser. Man kan applicera detta på den verkliga världen. Sköter du dig inte på ditt jobb så blir du av med det, eller får reprimander. Sköter du dig inte i din vänskapskrets så blir du av med den eller får reprimander.


    Det är genom kärleksfull uppfostran med konsekvenser och uppmuntran som barnet förstår hur den verkliga världen och skolan fungerar. I mitt barns skola får de signera ett avtal som förklarar uppföranderegler och konsekvenser. Vi har gått igenom den tillsammans. 


    Fast om man ska göra en jämförelse med arbetslivet är det väl snarare så att om man mår så dåligt som de här barnen ofta gör så blir man sjukskriven. Arbetsgivaren har rehabansvar. Man kan få rätt till lönebidrag eller liknande. Men barn har skolplikt och inte på långa vägar samma rättigheter som vuxna. 


    För många år sedan hörde jag en intervju med en kvinna med adhd som berättade om sin barndom. Hon sa att varje morgon bestämde hon sig för att idag skulle hon sköta sig, inte prata rakt ut, inte göra förbjudna saker mm. Men varje kväll kunde hon konstatera att hon misslyckats en gång till. Jag brukar tänka på henne när mitt barn berättar om barn i klassen som stör. Det är inte ok att vi vuxna tvingar barn in i situationer som de omöjligt kan klara. 

  • Anonym (,)
    Anonym (Maria) skrev 2025-03-01 22:21:22 följande:

    Vad jag inte känner igen mig. Blir nyfiken, skolkonsult hur då? Tar skolorna kontakt med dig? Vad har du för utbildning?

    Att lärare skulle skrika efter diagnoser känner jag inte igen, mer föräldrar. Sen finns det ett fåtal ungdomar där det är uppenbart att det finns diagnos och föräldrarna vägrar utreda. Men vanligare är att barnet har diagnos som känns överflödig (främst adhd). 

    Läraryrket ÄR otroligt stressigt, tufft och slitigt på många håll idag. Klasserna är stora, ungdomarna skriker efter social kontakt, förkunskaperna är svaga hos flertalet. Uthålligheten är låg och distraktionerna är många. Lärare som jobbat riktigt länge i skolan ger en entydig bild av hur mycket sämre arbetsmiljön har blivit och hur mycket svårare det är att göra ett bra jobb. 


    Varför skulle föräldrar vägra utreda sitt barn?
  • Anonym (,)

    Psykiatrin i Sverige är verkligen förjävlig. 
    BUP gör ingenting, de älskar att sätta diagnoser på barn och unga, och sedan släpper de ungdomen vind för våg. 
    Någon verklig hjälp för sina problem finns inte. 

  • Anonym (TS)
    Anonym (Bellissimo) skrev 2025-03-01 22:27:20 följande:

    Fast om man ska göra en jämförelse med arbetslivet är det väl snarare så att om man mår så dåligt som de här barnen ofta gör så blir man sjukskriven. Arbetsgivaren har rehabansvar. Man kan få rätt till lönebidrag eller liknande. Men barn har skolplikt och inte på långa vägar samma rättigheter som vuxna. 


    För många år sedan hörde jag en intervju med en kvinna med adhd som berättade om sin barndom. Hon sa att varje morgon bestämde hon sig för att idag skulle hon sköta sig, inte prata rakt ut, inte göra förbjudna saker mm. Men varje kväll kunde hon konstatera att hon misslyckats en gång till. Jag brukar tänka på henne när mitt barn berättar om barn i klassen som stör. Det är inte ok att vi vuxna tvingar barn in i situationer som de omöjligt kan klara. 


    Precis som du skriver i sista stycket, regler på det här sättet kommer inte fungera för alla. Det är eftersträvansvärt men det är lärarens uppgift att se till så saker funkar. 


    Hört många historier från vuxna som beskrivit liknande saker. Som att läraren sagt att första personen som pratar nu åker ut. Personen som då har stora problem med impulskontrollen slår då till personen som sitter bredvid så den ska börja skrika, i hopp om att den ska bli utkastad, för att annars kommer den personen åka ut. 


    Att inte vara nyfiken, skapa en god relation och vägleda barnen leder inte till utveckling. Att barn bara gör vad man säger till dom behöver inte heller vara utvecklande för barnen. Vissa elever har skrämts till lydnad men sitter bara och är skräckslagna och tänker, hoppas inte läraren märker mig, så jag inte blir utskälld eller utskämd inför hela klassen. Det där med ordning, får man nog fundera på. Lär sig eleverna, mår dom bra? Ett tyst klassrum är nödvändigtvis inget bra klassrum. 

  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:29:29 följande:
    Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?Varför skulle föräldrar vägra utreda sitt barn?
    De vill inte att barnen ska få en negativ stämpel. En del människor bemöter folk med npf-diagnos dåligt bara på grund av diagnosen. Man stängs ute från vissa yrken och behöver göra en extra prövning för att ta körkort. 
  • Anonym (,)

    Akutpsykiatrin i Sverige är förjävlig. Man blir inte tagen seriöst, även efter dem mest seriösa självmordsförsöken. Ja, det finns mer seriösa självmordsförsök. Jag gjorde det mest allvarliga självmordsförsök som finns, ändå blev jag hånfullt bemött, och de gjorde ingenting som förbättrade mitt mående. 

  • Anonym (Gile)
    Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:29:29 följande:
    Varför skulle föräldrar vägra utreda sitt barn?
    Det händer. Man vill inte att barnet ska ha med sig diagnosen ut i livet. Diagnosen är ju skyddad av sjukhussekretess, men måste uppges i samband med att man ska ta körkort eller söka utbildning till polis/officer och pilot, har jag för mig. Där blir den ju också skyddad, men den kan inverka på antagningen. De allra flesta med ADHD har inga problem med körkortsdelen.  Försäkringsbolag kan också vara intresserade av att veta när det gäller bilförsäkring (fler bilolyckor för dem som har ADHD).

    Eller också vill man inte se att barnet har de svårigheterna alls eller är emot diagnoser överhuvudtaget. Kan också bero på att man själv misstänker att man har diagnosen, men vill inte gräva vidare i det. 
  • Anonym (Gile)
    Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:34:14 följande:

    Psykiatrin i Sverige är verkligen förjävlig. 
    BUP gör ingenting, de älskar att sätta diagnoser på barn och unga, och sedan släpper de ungdomen vind för våg. 
    Någon verklig hjälp för sina problem finns inte. 


    Ja det är allmänt känt att 
    Anonym (,) skrev 2025-03-01 22:40:15 följande:

    Akutpsykiatrin i Sverige är förjävlig. Man blir inte tagen seriöst, även efter dem mest seriösa självmordsförsöken. Ja, det finns mer seriösa självmordsförsök. Jag gjorde det mest allvarliga självmordsförsök som finns, ändå blev jag hånfullt bemött, och de gjorde ingenting som förbättrade mitt mående. 


    Ja, psykiatrin idag har många begränsningar, det kan vara svårt att få rätt hjälp och stöd, trots att man verkligen behöver det. 

    Jag tycker att du ska försöka få stöd från någon frivillig organisation.
    Om du går in på 1177 och söker på självmord får du hänvisningar till den vanliga vården.

    Men längre ner finns det en avdelning som heter "Kontakt med andra". Där finns det flera alternativa organisationer angivna.

    Längst ner där finns det också en länk som leder till en lista med ännu fler organisationer, som man kan kontakta när man har det svårt. Välj någon som verkar passa dig och ta kontakt. Är den första inte bra, ta nästa.

    Ibland gäller det bara att uthärda tills man får stöd, minut för minut. Ha ditt andetag som ankare. Var glad om du får några minuters ro. 
    Behandla dig själv genom att tänka på hur du kan ta hand om dig på ett bra sätt, nu när du är skör. Ge dig själv vila, lugn och mat, i väntan på stöd. 

    Sök dig till en självhjälpsgrupp som Fontainhouse (tror att det stavas så). 
  • Anonym (bottenskrap)

    Vet inte om detta tagits upp i tråden förut.

    Många av de som blir lärare idag tillhör inte direkt begåvningsreserven. Läraryrket har idag blivit vad socionomyrket var förr, den så kallade "sista chansen". Om du inte kan komma in på någon annan akademisk utbildning så kan du i alla fall alltid bli lärare.

    Antagningspoängen till många lärarutbildningar är jättelåga. Yrket har tappat all prestige och om du har mer än två fungerande hjärnceller kommer du sannolikt att välja någon annan högskoleutbildning.

    En sak som kännetecknar en intelligent person är nyfikenhet. En person som inte är intelligent är oftast inte heller särskilt nyfiken eller är nyfiken på helt fel sätt. För att jobba framgångsrikt med barn krävs nyfikenhet och öppenhet. Om man saknar detta blir man ingen bra lärare. Mycket beklaglig utveckling.

Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?