Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Hur hjälper detta barnet? Vad ska föräldrarna göra menar du?. 

Ja alltså jag har inget emot bup eller att barn ska få göra utredningar eller så. 

Det jag märker är däremot att lärare lägger allt ansvar på BUP, för dom ska lösa skolans problem. Personalen på skolan ska inte behöva tänka till, för det är fel på barnet. Det finns en övertro på vad BUP kan göra. 

Varför kan inte skolan satsa på att tillgodose elevernas behov. 

Kanske har det något med lärarutbildningen att göra ? Vet inte 

Kanske är det så enkelt att vi inte utbildar rätt människor till lärare och skolledare?

Kanske beror det på att skolan kommunaliserades och ska rymmas inom kommunernas budgetar där de slåss om resurserna med andra viktiga sektorer.

Kanske beror det på att vi saknar central styrning av skolan och därmed kommer pedagogiken att hamna i baksätet.

Ja, det finns sannerligen många anledningar

Allt kan så klart inte vara roligt, men en del barn med adhd har mycket stora svårigheter med det som kallas exekutiva funktioner - att sätta igång och behålla fokus. Lägg till att dessa barn ofta är konstant utmattade eftersom skolan är en plats full med intryck som deras hjärnor inte orkar hantera. Och när man är trött är det ju ännu svårare att göra det man är dålig på. 

Jag tror att de allra flesta föräldrar vill att deras barn ska få de bästa förutsättningarna. Om man då har ett barn som gör av med 90% av sin energi bara för att lyckas påbörja arbetet med en skolupgift och på grund av det inte orkar lära sig det som uppgiften innehåller, ja, då vill man att uppgifterna så långt som möjligt görs roliga så att barnet kan lägga sin energi på skolämnet istället för på att klara sätta sig vid bordet och börja. 

Det här är en del av att ha adhd som jag tycker är jättesvårt att förstå och det driver mig som förälder till vansinne ibland. Men det är tydligt på mitt barn att det inte har med vilja att göra (hen vill ha höga betyg) utan med förmåga. Med vissa uppgifter blir det en total låsning. 

Det kan man verkligen säga. Hon kunde inte få upp honom ur sängen så två lärare gjorde hembesök varje morgon enbart för att väcka honom.

Det här utkristalliserades till att hon tyckte det var så jobbigt att hon i stället lät honom spela tv-spel på dagarna ("hemskolade") Inget föräldraskap

Självklart finns det många orsaker. Men efter att ha varit ute som konsult i många delar av Sverige så har jag träffat så många arbetslag med en destruktiv kultur. Där gemensam planeringstid går åt till att prata skit om X och att X mamma borde sluta bli gravid med olika karlar till höger och vänster?. Om man säger att man har brist på planering, så måste man fokusera på att planera och ägna sig åt det som är viktigt. Det kan även vara att tre personer sitter i ett möte och säger att dom inte har en aning om hur man loggar in på datorn? dom är högst passiva.  Jag frågar vad problemet är och dom svarar att dom inte vet vilken adress dom ska logga in på. Detta är löst på 5 minuter?. Men tidigare har det varje vecka varit okej att sitta och klaga. 

Så jag skulle nog vilja påstå att dom arbetslagen jag träffar är väldigt destruktiva. Sedan tror jag att engagemanget inte funnits från början för många lärare. Dom har gillat ett ämne exempelvis, men inte förstått att dom ska undervisa. Saknas driv och intresse. 

Sedan kan jag hålla med om att lärare kan behöva mer tid till planering? men dom mötena jag deltagit på i vissa skolor har ju inte varit utvecklande för fem öre?. 

Ja! Det hade varit underbart! Vi undervisar till stor del vårt barn hemma, men det är ju egentligen inte lagligt och det märks att skolan inte vill uppmuntra det. Men så länge skolan inte kan utforma undervisning och skolmiljö som mitt barn klarar så är det ju enda sättet för hen att hänga med i skolarbetet. 

Vad menar du? Ibland kan möten mellan lärare, administrationen och föräldrar skapas. Konsekvenser för barnens dåliga uppträdande. Ibland kanske avstängning en period krävs. Det är som sagt inte skolans uppgift att uppfostra elever. Det är skolans uppgift att implementera konsekvenser. Man kan applicera detta på den verkliga världen. Sköter du dig inte på ditt jobb så blir du av med det, eller får reprimander. Sköter du dig inte i din vänskapskrets så blir du av med den eller får reprimander.

Det är genom kärleksfull uppfostran med konsekvenser och uppmuntran som barnet förstår hur den verkliga världen och skolan fungerar. I mitt barns skola får de signera ett avtal som förklarar uppföranderegler och konsekvenser. Vi har gått igenom den tillsammans. 

Det här låter ju som en mamma som inte klarade situationen, men jag vill vifta lite med varningsflagg för det här med att diskvalificera föräldrar när utomstående lyckas få barn att göra det som är svårt.

Ibland är det bra och man kan använda det för att få viktiga saker gjorda, men utgår jag från mina erfarenheter så får det arbetssättet ofta resultatet att barnet gör något som hen mår dåligt av (för hen vågar inte säga emot den utomstående) och kollapsar totalt efteråt. 

Vad jag inte känner igen mig. Blir nyfiken, skolkonsult hur då? Tar skolorna kontakt med dig? Vad har du för utbildning?

Att lärare skulle skrika efter diagnoser känner jag inte igen, mer föräldrar. Sen finns det ett fåtal ungdomar där det är uppenbart att det finns diagnos och föräldrarna vägrar utreda. Men vanligare är att barnet har diagnos som känns överflödig (främst adhd). 

Läraryrket ÄR otroligt stressigt, tufft och slitigt på många håll idag. Klasserna är stora, ungdomarna skriker efter social kontakt, förkunskaperna är svaga hos flertalet. Uthålligheten är låg och distraktionerna är många. Lärare som jobbat riktigt länge i skolan ger en entydig bild av hur mycket sämre arbetsmiljön har blivit och hur mycket svårare det är att göra ett bra jobb.