• Anonym (TS)

    Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

    När jag träffar lärare ibland och pratar med dessa om barn så är det att vissa barn borde vara någon annanstans än på deras skola. 


    Elever som beter sig illa borde få en bättre uppfostran hemifrån. 


    Föräldrarna borde godkänna att deras barn blir utredda och så vidare. 


    Jag känner att barns beteenden och eventuella diagnoser har blivit ett medicinskt problem som sjukvården ska ta hand om. 

    Lärare står ofta och säger att vi saknar resurser här för att hantera detta. 


    Jag arbetar som konsult i skolor och har arbetat med barn i snart 20 års tid. Jag går fortfarande på vidareutbildningar. Så svårt är det inte att sitta på digitala föreläsningar och seminarium. 

    Jag har jobbat runt om i hela Sverige och ser ständigt detta tryck på att sjukvården ska göra saker. 


    Jag och mina kollegor förstår inte. Det känns som många i min egna yrkeskår är totalt ointresserade av att göra sitt jobb eller ens förstå sitt egna uppdrag. 


    Jag kan göra så enkelt med en lärare ibland att jag efter ETT samtal med en elev har ett helt annat barn i gruppen. 


    Jag har då fått ett samtal med en elev som sägs vara totalt omöjlig. Den kan inte bete sig som folk. 

    Enligt skolan klarar inte BUP ens av att göra något. 


    Eleven träffar mig och jag märker direkt att den är rädd, den tror att jag kommer dit för att skälla. Jag är inte intresserad av att prata om vad deras lärare sagt och läxa upp den. Jag frågar vad barnet tycker om, vad den tycker om att göra. Hur tycker den personen att det är i skolan, när tycker den att det funkar bra. Jag går inte ens in på när det inte funkar. Utan eleven får säga NÄR det funkar. 

    Efter detta så säger jag till dennes lärare att eleven behöver detta. Det kan vara så enkelt som att sitta på en viss plats i klassrummet och att den inte ska sitta bredvid vissa personer. 


    Läraren återkommer direkt efteråt och säger att det är som en annan elev. Detta fortsätter även i år efteråt.Att jag kommit in i vårterminen i 7an, eleven har haft kaos en hel skolgång. I 7an justerar vi extremt få saker och vips funkar detta tills i 9an. 


    Jag har knappt gjort något, men alla lärares lösningar är BUP och medicinering. 


    Självklart är detta ett extremfall där något lyckats, oftast krävs det lite mer, det jag vill peka på är lärarnas pedagogiska kompetens. Att dom har makten, att det är dom som sitter på en kompetens, men när saker inte funkar är det elevernas fel, dom har medicinska fel som gör att dom är omöjliga att jobba med. 


    Hur blev det såhär? 

  • Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?
  • Anonym (Frank)
    Anonym (Bellissimo) skrev 2025-03-02 20:41:15 följande:
    Det här är lika intelligent som att säga att mobbade barns föräldrar ska förbereda sitt barn så att det inte mår dåligt av att bli spolad i toan varje eftermiddag. 
    Och det är som att resonera att man inte behöver bry sig om att äta bra eftersom man kan dö av en trafikolycka. 

    Finns så extremt mycket man kan göra som förälder för att förbättra barnens situation.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Frank) skrev 2025-03-02 20:06:03 följande:
    Det får de redan.

    Den här tråden är oerhört naiv.
    Det stämmer inte. Att få höra saker i förbigående är inte samma sak som att läsa en riktig kurs, göra inlämningsuppgifter, praktiska moment, gå ut och intervjua och läsa över tusen sidor inom ett litet smalt område? så jag vet inte vem du ska kalla naiv nu. 
  • Anonym (Frank)
    Anonym (TS) skrev 2025-03-02 21:38:13 följande:
    Det stämmer inte. Att få höra saker i förbigående är inte samma sak som att läsa en riktig kurs, göra inlämningsuppgifter, praktiska moment, gå ut och intervjua och läsa över tusen sidor inom ett litet smalt område? så jag vet inte vem du ska kalla naiv nu. 
    "höra saker i förbigående"

    Du har uppenbarligen noll koll på hur det fungerar.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Frank) skrev 2025-03-02 21:58:01 följande:
    "höra saker i förbigående"

    Du har uppenbarligen noll koll på hur det fungerar.
    Visa mig ett lärarprogram som har specifika kurser inom NPF då och sedan hur man har praktiska strategier inom detta. En enda lärarutbildning med den typen kurser i programmet? skulle verkligen vilja se detta, för mig veterligen existerar detta inte någonstans i Sverige. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (TS) skrev 2025-03-02 22:12:37 följande:
    Visa mig ett lärarprogram som har specifika kurser inom NPF då och sedan hur man har praktiska strategier inom detta. En enda lärarutbildning med den typen kurser i programmet? skulle verkligen vilja se detta, för mig veterligen existerar detta inte någonstans i Sverige. 
    Och inte bara en allmän kurs nu 7,5 hp i specialpedagogik och en bok om allmänt neuropsykiatriska diagnoser utan där kurslitteraturen handlar om ADHD, autism, språkstörning, tourettes och är 7,5 hp per område mer. Sedan handlar det om metoder också Och då pratar jag inte bara om bildstöd eller något heller.

    Men om vi ska ta upp den typen av saker också, att lära sig tecken som stöd kan ju vara otroligt bra?. Det kan vara ett sätt att stötta upp, för vissa barn. Men det är få som lär sig tecken som stöd i förbifarten. För detta finns absolut inte med som en riktig kurs i utbildningen. Men du kan visa den högskolan/univeristetet som har en vettig utbildning i det vanliga lärarprogrammet, som ger lärarna en trygghet i detta. 
  • septembermamma2022
    Anonym (Frank) skrev 2025-03-02 20:27:36 följande:
    Det är ditt jobb som förälder att förbereda ditt barn på ett sådant sätt att det inte mår dåligt av skolmiljön. Eller i alla fall tillräckligt ok för att faktiskt gå dit.
    Detta var ju rätt provocerande av dig att skriva och tycka. Det är svårt som förälder att helt förbereda sitt barn på en miljö som kan vara så oerhört krävande som skolan kan, och särskilt om barnet har NPF.

    Hur förbereder du tex ett normalfuntat autistiskt barn på att det till exempel kan vara dagligt förekommande att ett barn med nån slags utåtagerande NPF tillåts springa runt och flaxa med armarna och skrika gällt i klassrummet på lektionstid? Och sen väljer att kollidera sin massiva kropp in i betydligt mindre och lättare klasskamrater? Har du några förslag på övningar man kan göra hemma för att rusta sstt barn för detta?

    Det måste ju ändå komma an på skolan att styra upp den här typen av situationer och inte falla på föräldrarna om man nu ska envisas med att ha integrerade klasser som inkluderar även barn med ibland utåtagerande uttryck för sin NPF?

    Och ja, exemplet ovan har faktiskt hänt, jag såg det med egna ögon.
  • Anonym (GS)
    Anonym (TS) skrev 2025-03-01 22:23:51 följande:
    Jag tror inte på det, det låter direkt oseriöst och inte långsiktigt alls. Vilket resultat vill du uppnå. Typ lydnad? 
    Ja. Det är väl självklart. Sen kan individuella insatser krävas.
  • Anonym (GS)
    septembermamma2022 skrev 2025-03-03 01:38:16 följande:
    Detta var ju rätt provocerande av dig att skriva och tycka. Det är svårt som förälder att helt förbereda sitt barn på en miljö som kan vara så oerhört krävande som skolan kan, och särskilt om barnet har NPF.

    Hur förbereder du tex ett normalfuntat autistiskt barn på att det till exempel kan vara dagligt förekommande att ett barn med nån slags utåtagerande NPF tillåts springa runt och flaxa med armarna och skrika gällt i klassrummet på lektionstid? Och sen väljer att kollidera sin massiva kropp in i betydligt mindre och lättare klasskamrater? Har du några förslag på övningar man kan göra hemma för att rusta sstt barn för detta?

    Det måste ju ändå komma an på skolan att styra upp den här typen av situationer och inte falla på föräldrarna om man nu ska envisas med att ha integrerade klasser som inkluderar även barn med ibland utåtagerande uttryck för sin NPF?

    Och ja, exemplet ovan har faktiskt hänt, jag såg det med egna ögon.
    Om ett barn skriker, stör och kolliderar med elever så behöver det leda till konsekvenser. Barnet behöver skickas ut från lektionssalen, kontakt med föräldrarna, där föräldrarna själva ansvarar över att skolans regler följs. Föräldrarna kan få tips om vart man kan vända sig till för att skaffa verktyg för detta. I extrema fall avstängning. I ännu mer extrema fall, relegering.
  • Anonym (Bellissimo)
    septembermamma2022 skrev 2025-03-03 01:38:16 följande:
    Detta var ju rätt provocerande av dig att skriva och tycka. Det är svårt som förälder att helt förbereda sitt barn på en miljö som kan vara så oerhört krävande som skolan kan, och särskilt om barnet har NPF.

    Hur förbereder du tex ett normalfuntat autistiskt barn på att det till exempel kan vara dagligt förekommande att ett barn med nån slags utåtagerande NPF tillåts springa runt och flaxa med armarna och skrika gällt i klassrummet på lektionstid? Och sen väljer att kollidera sin massiva kropp in i betydligt mindre och lättare klasskamrater? Har du några förslag på övningar man kan göra hemma för att rusta sstt barn för detta?

    Det måste ju ändå komma an på skolan att styra upp den här typen av situationer och inte falla på föräldrarna om man nu ska envisas med att ha integrerade klasser som inkluderar även barn med ibland utåtagerande uttryck för sin NPF?

    Och ja, exemplet ovan har faktiskt hänt, jag såg det med egna ögon.

    Tack!


    Det där hände ett par gånger i veckan i mitt barns förra klass. En storväxt pojke med autism och adhd skrek, slogs och kastade saker omkring sig. Tänk att ha en sån kollega och ändå förväntas leverera sina rapporter som vanligt. Ständigt på spänn. 


    Mitt barn har, precis som den pojken, funktionsnedsättningar. Att tvinga in de här barnen i vanlig undervisning är som att tvinga den utan ben att hoppa längdhopp och sen lägga skulden på barnet när det inte går bra. Pojken i förra klassen reagerar utåt, mitt barn inåt. Men deras hjärnor är svaga i (ungefär) samma områden. 

  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 02:19:19 följande:
    Om ett barn skriker, stör och kolliderar med elever så behöver det leda till konsekvenser. Barnet behöver skickas ut från lektionssalen, kontakt med föräldrarna, där föräldrarna själva ansvarar över att skolans regler följs. Föräldrarna kan få tips om vart man kan vända sig till för att skaffa verktyg för detta. I extrema fall avstängning. I ännu mer extrema fall, relegering.

    Så barn med hjärnskador och allvarliga funktionsnedsättningar ska straffas? Tror du att hjärnan plötsligt får nya funktioner av det? 


    Ett barn som saknar imulskontroll får inte välutvecklad sådan genom att uppfostras på något särskilt sätt.  Hen behöver en miljö där hen känner sig lugn och trygg så att den slipper bli så upprörd och istället kan koncentrera sig på sitt skolarbete. Det är grymt plågeri att sätta dessa barn i vanlig klass. 

Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?