• Anonym (TS)

    Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

    När jag träffar lärare ibland och pratar med dessa om barn så är det att vissa barn borde vara någon annanstans än på deras skola. 


    Elever som beter sig illa borde få en bättre uppfostran hemifrån. 


    Föräldrarna borde godkänna att deras barn blir utredda och så vidare. 


    Jag känner att barns beteenden och eventuella diagnoser har blivit ett medicinskt problem som sjukvården ska ta hand om. 

    Lärare står ofta och säger att vi saknar resurser här för att hantera detta. 


    Jag arbetar som konsult i skolor och har arbetat med barn i snart 20 års tid. Jag går fortfarande på vidareutbildningar. Så svårt är det inte att sitta på digitala föreläsningar och seminarium. 

    Jag har jobbat runt om i hela Sverige och ser ständigt detta tryck på att sjukvården ska göra saker. 


    Jag och mina kollegor förstår inte. Det känns som många i min egna yrkeskår är totalt ointresserade av att göra sitt jobb eller ens förstå sitt egna uppdrag. 


    Jag kan göra så enkelt med en lärare ibland att jag efter ETT samtal med en elev har ett helt annat barn i gruppen. 


    Jag har då fått ett samtal med en elev som sägs vara totalt omöjlig. Den kan inte bete sig som folk. 

    Enligt skolan klarar inte BUP ens av att göra något. 


    Eleven träffar mig och jag märker direkt att den är rädd, den tror att jag kommer dit för att skälla. Jag är inte intresserad av att prata om vad deras lärare sagt och läxa upp den. Jag frågar vad barnet tycker om, vad den tycker om att göra. Hur tycker den personen att det är i skolan, när tycker den att det funkar bra. Jag går inte ens in på när det inte funkar. Utan eleven får säga NÄR det funkar. 

    Efter detta så säger jag till dennes lärare att eleven behöver detta. Det kan vara så enkelt som att sitta på en viss plats i klassrummet och att den inte ska sitta bredvid vissa personer. 


    Läraren återkommer direkt efteråt och säger att det är som en annan elev. Detta fortsätter även i år efteråt.Att jag kommit in i vårterminen i 7an, eleven har haft kaos en hel skolgång. I 7an justerar vi extremt få saker och vips funkar detta tills i 9an. 


    Jag har knappt gjort något, men alla lärares lösningar är BUP och medicinering. 


    Självklart är detta ett extremfall där något lyckats, oftast krävs det lite mer, det jag vill peka på är lärarnas pedagogiska kompetens. Att dom har makten, att det är dom som sitter på en kompetens, men när saker inte funkar är det elevernas fel, dom har medicinska fel som gör att dom är omöjliga att jobba med. 


    Hur blev det såhär? 

  • Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?
  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 02:15:45 följande:
    Ja. Det är väl självklart. Sen kan individuella insatser krävas.

    Jag vet ett barn med autism som lyder i skolan. Högpresterar. All ångest det skapar hanterar hon genom att inte äta. Jag vet ett annat barn med adhd som också lyder. Hon tar ut sin under dagen ackumulerade ångest på sina underarmar, med rakblad. Mitt eget barn kämpade på tills det tog totalstopp och hen blev undbränd redan som mellanstadiebarn. Tre år senare kämpar hen fortfarande med de ångestproblem som det skapade. 


    Jag förstår faktiskt inte hur du kan tycka att lydnad är värt detta. 

  • Anonym (Amalia)

    Det kommer alltid finnas barn som inte fostras hemma och den typen av föräldrar är omöjliga att nå så jag tror faktiskt det är ett olösligt problem! Hur ska skolan hinna med den uppgiften? Idag väljer man att ge ungarna diagnoser och kanske medicin så har man flyttat problemet! Hörde nyligen en dokumentär där flera unga ville ha bort sin diagnos som i ung vuxen ålder kan bli en belastning!! 

  • Anonym (GS)
    Anonym (Bellissimo) skrev 2025-03-03 08:57:45 följande:

    Så barn med hjärnskador och allvarliga funktionsnedsättningar ska straffas? Tror du att hjärnan plötsligt får nya funktioner av det? 


    Ett barn som saknar imulskontroll får inte välutvecklad sådan genom att uppfostras på något särskilt sätt.  Hen behöver en miljö där hen känner sig lugn och trygg så att den slipper bli så upprörd och istället kan koncentrera sig på sitt skolarbete. Det är grymt plågeri att sätta dessa barn i vanlig klass. 


    Klarar inte barnet av en vanlig klass så hör inte barnet hemma i en vanlig klass.
  • Anonym (GS)
    Anonym (Bellissimo) skrev 2025-03-03 10:40:23 följande:

    Jag vet ett barn med autism som lyder i skolan. Högpresterar. All ångest det skapar hanterar hon genom att inte äta. Jag vet ett annat barn med adhd som också lyder. Hon tar ut sin under dagen ackumulerade ångest på sina underarmar, med rakblad. Mitt eget barn kämpade på tills det tog totalstopp och hen blev undbränd redan som mellanstadiebarn. Tre år senare kämpar hen fortfarande med de ångestproblem som det skapade. 


    Jag förstår faktiskt inte hur du kan tycka att lydnad är värt detta. 


    Tror du på riktigt att deras mående på något magiskt sätt blir bättre om de tillåts härja runt?
  • AndreaBD
    Anonym (GS) skrev 2025-03-01 21:03:58 följande:

    Det är ju därför läraren har verktyg såsom att ge barn konsekvenser, t ex skicka ut dom. Nu går mitt barn i en skola i utlandet men de har tydliga uppföranderegler. Saker som leder till en överskridelse i tre olika nivåer. Landar barnet i den högsta nivån så riskerar de att bli relegerade. Saker tacklas via möten med skolledning och att skolan berättar vad de förväntar sig.

    Det tycker jag är bra. Lärare ska inte och borde inte göra annat.


    Just det, i utlandet kan det vara så. Men inte i Sverige. Hittills har vi inte fått ta mobilerna, inte heller skicka ut en elev. Det börjar bli ändringar nu äntligen, så småningom. Men det har vi väntat på i minst 20 år, och jag tror det kommer ändå ta tid tills det blir verkliga ändringar. 
  • AndreaBD
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 02:19:19 följande:
    Om ett barn skriker, stör och kolliderar med elever så behöver det leda till konsekvenser. Barnet behöver skickas ut från lektionssalen, kontakt med föräldrarna, där föräldrarna själva ansvarar över att skolans regler följs. Föräldrarna kan få tips om vart man kan vända sig till för att skaffa verktyg för detta. I extrema fall avstängning. I ännu mer extrema fall, relegering.
    Dessa konsekvenser kan man ju inte genomföra i Sverige. Och om man lyckas få ut eleven och ringer till föräldrarna  - tyvärr så brukar många föräldrar inte reagera särskilt mycket. Och det är detta som skulle göra stor skillnad. Ibland ser vi barn/ungdomar i skolan vars beteende är helt underbart. Och det brukar bero på att föräldrarna kräver av sina barn att de beter sig i skolan. 
  • AndreaBD
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 12:40:09 följande:
    Klarar inte barnet av en vanlig klass så hör inte barnet hemma i en vanlig klass.
    Problemet är ju att det ofta inte finns alternativ. Specialskolor har stängts. Det finns ibland privata alternativ, men inte överallt. Även små grupperna finns inte kvar ofta. 
  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 12:41:46 följande:
    Tror du på riktigt att deras mående på något magiskt sätt blir bättre om de tillåts härja runt?
    Nej, de borde erbjudas annan typ av undervisning. 
  • Anonym (Bellissimo)
    Anonym (GS) skrev 2025-03-03 12:40:09 följande:
    Klarar inte barnet av en vanlig klass så hör inte barnet hemma i en vanlig klass.

    Precis! Det är det jag också menar. Men det finns ju bara på några få orter. Hos oss finns en liten friskola för barn med autism (inte adhd). Och det är kö dit. 

  • Anonym (Bellissimo)
    AndreaBD skrev 2025-03-03 12:43:45 följande:
    Just det, i utlandet kan det vara så. Men inte i Sverige. Hittills har vi inte fått ta mobilerna, inte heller skicka ut en elev. Det börjar bli ändringar nu äntligen, så småningom. Men det har vi väntat på i minst 20 år, och jag tror det kommer ändå ta tid tills det blir verkliga ändringar. 
    Mobiler är i och för sig förbjudna på många skolor sedan länge. Ingen av mina barns skolor (kommunala) har tillåtit mobiler på skoltid, inte på raster heller. 
Svar på tråden Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?