BF februari 2026 🌷
Hittade ingen tråd för oss som väntar februaribebis. Här kan vi följas åt 🌼
Hur går det för er? Hur mår ni?
Hittade ingen tråd för oss som väntar februaribebis. Här kan vi följas åt 🌼
Hur går det för er? Hur mår ni?
Hej på er!
Jag är 28 år, har BF 6/2 och just nu i vecka 9. Detta är min andra graviditet men inget levande barn tyvärr. Fick avbryta förra graviditeten väldigt sent i v20 i början av februari iår pga allvarliga fel på vår lilla son(hade inte överlevt utanför livmodern). Det har varit det värsta halvåret i mitt liv sedan dess och jag önskar ingen att behöva gå igenom det som jag och min sambo har gjort. Jag har läst igenom lite här(långt ifrån allt) men jag lider så med er alla som gått igenom missfall och år av kämpande etc. Livet är inte rättvist 
Vi valde att inte förhindra en graviditet på något sätt efteråt men har absolut inte haft stress med att bli gravida igen då vi också behövt tid att sörja och läka, komma tillbaka till en vardag mm. Men redan på andra ägglossningen efter avbrytandet så blev jag gravid igen. Lycka och extrem oro byter av varandra. Jag försöker hitta något slags mellanläge där jag kan överleva fram tills att vi vet om vårt barn är friskt eller inte. Att samma sak ska hända igen är ju det jag är mest rädd för. Genetiska tester är gjorda och det finns inget hos mig eller min sambo som ska orsaka såna fel som vår son fick, vi hade helt enkelt bara otur. Inget annat avvikande genetiskt fanns heller hos oss vilket iof är skönt att veta men ändå vågar man inte lita på det.
Jag hänger gärna här inne och delar tankar och pepp med varandra under tiden!
Jag mår helt okej med gravidsymtomen, ömma bröst, svullen mage och trötthet finns där men kan leva ganska så normalt ändå. Fick problem med lågt blodtryck och yrsel/svimningskänsla i v7 men det har inte kommit tillbaka tack och lov!
Hej på er!
Jag är 28 år, har BF 6/2 och just nu i vecka 9. Detta är min andra graviditet men inget levande barn tyvärr. Fick avbryta förra graviditeten väldigt sent i v20 i början av februari iår pga allvarliga fel på vår lilla son(hade inte överlevt utanför livmodern). Det har varit det värsta halvåret i mitt liv sedan dess och jag önskar ingen att behöva gå igenom det som jag och min sambo har gjort. Jag har läst igenom lite här(långt ifrån allt) men jag lider så med er alla som gått igenom missfall och år av kämpande etc. Livet är inte rättvist 
Vi valde att inte förhindra en graviditet på något sätt efteråt men har absolut inte haft stress med att bli gravida igen då vi också behövt tid att sörja och läka, komma tillbaka till en vardag mm. Men redan på andra ägglossningen efter avbrytandet så blev jag gravid igen. Lycka och extrem oro byter av varandra. Jag försöker hitta något slags mellanläge där jag kan överleva fram tills att vi vet om vårt barn är friskt eller inte. Att samma sak ska hända igen är ju det jag är mest rädd för. Genetiska tester är gjorda och det finns inget hos mig eller min sambo som ska orsaka såna fel som vår son fick, vi hade helt enkelt bara otur. Inget annat avvikande genetiskt fanns heller hos oss vilket iof är skönt att veta men ändå vågar man inte lita på det.
Jag hänger gärna här inne och delar tankar och pepp med varandra under tiden!
Jag mår helt okej med gravidsymtomen, ömma bröst, svullen mage och trötthet finns där men kan leva ganska så normalt ändå. Fick problem med lågt blodtryck och yrsel/svimningskänsla i v7 men det har inte kommit tillbaka tack och lov!
Är du vecka 6 som 5+dag eller 6+dag?
Försök hålla fast vid att det inte är några ökade risker och ni troligen redan fått erfara er otur ❤️ Boka in saker på vägen, så ni slipper enbart räkna ned till ultraljud osv 🥰
Är du vecka 6 som 5+dag eller 6+dag?
Försök hålla fast vid att det inte är några ökade risker och ni troligen redan fått erfara er otur ❤️ Boka in saker på vägen, så ni slipper enbart räkna ned till ultraljud osv 🥰
Jag ska hålla tummarna för oss båda!!Åh så tufft, önskar ingen behövde gå igenom något sånt. Hoppas tiden går superfort för er till ni kan känna er mer trygga med graviditeten ❤️ Förstår att det är en stor sorg att komma över, men så skönt att de testade er alla ordentligt, då är risken minimal att liknande händer igen. Såhär i början är det ju skört för alla oavsett bakgrund men för varje dag som går ökar chanserna att det går vägen 🙏❤️
Jag hade lågt blodtryck hela förra graviditeten och även denna (har det som ogravid också). Drick mycket, vätskeersättning och eventuellt salta maten lite extra (fick jag tips av läkare när jag hela tiden fick blodtrycksfall när vi var inne för att kolla att bebis mådde bra vid minskade rörelser), stödstrumpor och se till att promenera dagligen.
Jag är bara 6+5 idag, 28 dagar mer väntan innan vi är i vecka 10 och första ultraljud + nipt ❤️
Jag hoppas verkligen det ska gå fort fram tills att vi får besked vid RUL. Samt att vi ska få lugnande besked vid ultraljud på vägen dit.
Jag hoppas verkligen det ska gå fort fram tills att vi får besked vid RUL. Samt att vi ska få lugnande besked vid ultraljud på vägen dit. Här får alla kub oavsett ålder. Ska ni betala för nipt se om det ingår ultraljud. Vi går på mama mia och de gör det för att kolla att det lever innan man skickar iväg ett blodprov för flera tusen. Men hade en kompis som gjorde någon annanstans och de gjorde inte.
Ja väntan är så tuff på svaren, jag grät när vi fick tillbaka dem bra förra gången 🥰🙏
Tror man är uppe på nätterna och kissar för att vänja kroppen vid hackiga nätter 😂