BF februari 2026 🌷

Tack för dina fina ord Ardnane ❤️ grattis till graviditeten

Jag har BF 11/2, vill gärna va med i gruppen:) 

Alltså jag vill inte gnälla, men jag mår så himla illa så jag vet inte hur jag ska orka detta. Ska jobba hela veckan, men jag förstår inte hur det ska gå till. Vill bara gråta. 😭😭

Känner med dig! Jag mår pannkaka också och vi ska inte berätta på länge än för någon så har ingen att gnälla för 😫 
Det kommer vara värt det 😍❤️

Hej, 

Vi plussade förra veckan och om alla appar stämmer och allt går bra kommer bebis kring 26/2. Är lite nervös eftersom jag hinner fylla 42 innan dess. Både för hur det kommer att gå men också för att bli dömd när man berättar för folk?

Jag har en 18-åring sedan tidigare och sambon har också två tonåringar, 13 och 17. De två äldre har uttryckligen sagt att de inte vill ha syskon så det känns också lite jobbigt? 

Är så sinnessjukt trött och har flera gånger somnat på jobbet och i förrgår kom illamåendet också. Men bara 
den här veckan nu, sen blir det semester 😅

Åh vad jag känner med dig. Precis samma här. Hade ett jobbärende nyss som jag var tvungen att ta bilen till. På vägen tillbaka stannade jag på en parkeringsficka och bara satt i bilen i 20 min för att jag inte orkade. 

Har funderat på om jag ska berätta för min chef ändå men det känns såååå tidigt att göra det i v 5 redan? men 4,5 dagar kvar till semester! 

Det här fixar vi! 💪🏻

Jag tror inte det är något att oroa sig för, supervanligt att man väntar med barn till runt 40 nu för tiden 🥰 

Tänker att de äldre barnen inte blir så påverkade eftersom de ändå ska ut i vuxenvärlden och flytta hemifrån snart, så även om de sagt att de inte vill ha syskon så kommer de nog acceptera det och tycka det är roligt sen ändå ☺️

Hej på er! 

Jag är 28 år, har BF 6/2 och just nu i vecka 9. Detta är min andra graviditet men inget levande barn tyvärr. Fick avbryta förra graviditeten väldigt sent i v20 i början av februari iår pga allvarliga fel på vår lilla son(hade inte överlevt utanför livmodern). Det har varit det värsta halvåret i mitt liv sedan dess och jag önskar ingen att behöva gå igenom det som jag och min sambo har gjort. Jag har läst igenom lite här(långt ifrån allt) men jag lider så med er alla som gått igenom missfall och år av kämpande etc. Livet är inte rättvist 

Vi valde att inte förhindra en graviditet på något sätt efteråt men har absolut inte haft stress med att bli gravida igen då vi också behövt tid att sörja och läka, komma tillbaka till en vardag mm. Men redan på andra ägglossningen efter avbrytandet så blev jag gravid igen. Lycka och extrem oro byter av varandra. Jag försöker hitta något slags mellanläge där jag kan överleva fram tills att vi vet om vårt barn är friskt eller inte. Att samma sak ska hända igen är ju det jag är mest rädd för. Genetiska tester är gjorda och det finns inget hos mig eller min sambo som ska orsaka såna fel som vår son fick, vi hade helt enkelt bara otur. Inget annat avvikande genetiskt fanns heller hos oss vilket iof är skönt att veta men ändå vågar man inte lita på det.

Jag hänger gärna här inne och delar tankar och pepp med varandra under tiden! 

Jag mår helt okej med gravidsymtomen, ömma bröst, svullen mage och trötthet finns där men kan leva ganska så normalt ändå. Fick problem med lågt blodtryck och yrsel/svimningskänsla i v7 men det har inte kommit tillbaka tack och lov! 

Åh så tufft, önskar ingen behövde gå igenom något sånt. Hoppas tiden går superfort för er till ni kan känna er mer trygga med graviditeten ❤️ Förstår att det är en stor sorg att komma över, men så skönt att de testade er alla ordentligt, då är risken minimal att liknande händer igen. Såhär i början är det ju skört för alla oavsett bakgrund men för varje dag som går ökar chanserna att det går vägen 🙏❤️

Jag hade lågt blodtryck hela förra graviditeten och även denna (har det som ogravid också). Drick mycket, vätskeersättning och eventuellt salta maten lite extra (fick jag tips av läkare när jag hela tiden fick blodtrycksfall när vi var inne för att kolla att bebis mådde bra vid minskade rörelser), stödstrumpor och se till att promenera dagligen.

Jag är bara 6+5 idag, 28 dagar mer väntan innan vi är i vecka 10 och första ultraljud + nipt ❤️

 

Säkert inte, bara man själv som funderar för mycket :)

Tack för peppen 🥰 Rädslan sitter väl i lite att de ska göra verklighet av ?om ni nån gång skaffar barn kommer jag INTE bo hos er utan flytta till pappa/mamma på heltid?. Som du säger kommer de ju påverkas minimalt av det hela. Mitt barn var inte så glad när det annonserads blivande syskon hos pappa heller men idag, 4 år senare har de en jättefin relation så jag hoppas på samma här 🥰