Drar igång en tråd för oss som försöker bli gravida och har BIM i augusti 2025!
Här kan vi diskutera allt kring bebisverkstaden och ge varandra stöttning och pepp där det behövs.
Jag är 30 år och har nyligen gått igenom ett MA som tyvärr upptäcktes i vecka 14. Nu är mensen på banan igen, så hoppas på att kroppen är redo för ett nytt försök.
BIM-lista i kommentarerna, kopiera och klistra in med ditt användarnamn och BIM dag!
Nu kör vi - och håller tummarna för en massa plus!🌸
Äntligen ägglossning verkligen på g! Men konstig stegring som typ inte ens var det haha? Inte varit såhär förut. Haft lägre temp ihållande än någonsin denna cykel också hittills, hoppas att det är ett tecken på ett guldägg att det beter sig annorlunda. Nu börjar jag på riktigt tröttna på produktionssex i alla fall och jag har sagt till min make att blir jag inte gravid den här cykeln skaffar vi något slags heminsemationskit och skiljer helt på vanligt sex och göra-barn-sex.
Ja men både missfall och att försöka länge utan att bli gravid är tufft och tärande på sina sätt. Jag tyckte att när vi försökt närmare ett år så kändes det som man började förlora hoppet. Medan att vara gravid är mer hoppfullt men förknippat med så mycket mer oro.
Ja att prata med folk är verkligen bra. Jag försöker också göra det och har tur som har bra vänner. Men det är jobbigt i alla fall. Tänker att till viss del får man nog också förlika sig med att det är jobbigt, för man vill nåt så mycket som man inte får. Men det skulle vara så skönt att bara inte behöva tänka på det, men det är så svårt att låta bli.
Jag håller med om att produktionssex inte blir alls kul efter ett tag. Så insemination kanske är en ide. Vet dock inte om jag skulle våga föreslå det.
Äntligen ägglossning verkligen på g! Men konstig stegring som typ inte ens var det haha? Inte varit såhär förut. Haft lägre temp ihållande än någonsin denna cykel också hittills, hoppas att det är ett tecken på ett guldägg att det beter sig annorlunda. Nu börjar jag på riktigt tröttna på produktionssex i alla fall och jag har sagt till min make att blir jag inte gravid den här cykeln skaffar vi något slags heminsemationskit och skiljer helt på vanligt sex och göra-barn-sex.
Hej alla!
Jag är så ledsen att behöva vara tillbaka här igen. Inte för att det är nåt fel på forumet, tvärtom är det mer stöd än vad jag någonsin hade tänkt att jag kunde få från ett forum. Men jag trodde verkligen att det skulle gå den här gången.
Jag och min sambo har haft en rätt lång resa för att försöka få syskon till vårat barn som nu är 3. Jag blev först gravid hösten 2023, var gravid fram till KUB men det visade sig vara en ofostrig graviditet. Sen blev jag gravid igen våren 2024, gick även denna gången till KUB men det var då ett uteblivet missfall. Efter det tog det ett helt år att bli gravid igen. Denna gravidet var väldigt jobbig med så mycket oro pga av de tidigare graviditeterna. Vi gjorde tidigt ultraljud som såg bra ut men vid KUB fick vi dåliga siffror och efter moderkaksprov visade det sig att fostret hade en kromosomavvikelse och vi fick avbryta graviditeten i v 15.
Det har nu gått ett par veckor sedan avbrytandet och jag väntar på att läka ihop och börja om igen... Jag vet bara inte hur jag ska orka igenom fler försök för att inte tala om en till första trimester när det väl kommer. Även om jag vet att jag kommer göra det ändå. Hur ska man ta sig igenom det? Vad gör ni andra för att orka fortsätta när det inte går som ni vill?
Jag håller alla tummar för alla er som försöker bli gravida och ett extra tanke till er som försöker igen och igen och igen efter missfall och annat.
Hej!
Förstår känslorna av frustration, men i det fula är vi flera som går igenom krokiga vägar mot ett syskon eller första barn. Det känns fint på något sätt i detta forum att få känna att man inte är ensam och alla känslor och tankar som finns kring det. Har också haft en lång resa där vi förlorade ett barn i v39 pga blodproppar i moderkakan, därefter ett missfall 9 månader senare (MA). Otroligt tufft och nedslående när man behöver få känna hopp om en framtid och hopp om ett barn som man längtat så efter. Många tankar och känslor i att ?alla andra? får barn medan man själv stampar på samma ställe.
Tänker att man gör så gott man kan. För mig handlar det om att försöka finna annat att tänka på och göra under tiden, saker jag mår bra av. Allt från att träna, äta gott, vara i stallet och varje månad när mensen kommer försöker jag ändå tänka att det ändå är en månad närmare mitt plus. Än hur svårt det är att motivera sig själv försöker jag landa mjukt i positiva tankar. För oss är det nu snart 1 år sedan missfall och vår son hade varit 1,5 om han fått leva.
Ibland finns det bara inte förklaringar till varför saker och ting händer och inte och varför vissa drabbas hårdare än andra. Det jag lärt mig är att man är så mycket starkare än man tro, man blir ju det för att man inte har något annat val. Jag vet nu att jag klarar det mesta som slängs i min väg, och det gäller för oss alla. Man är starkare än man tror! Fortsätt kämpa alla ni som kämpar, en dag kommer det där plusset att komma och graviditeten kommer kanske vara fylld med oro - men efter målgång väntar det största priset av alla.
Stor kram till dig och kom ihåg att vi är många i samma båt! Du klarar det här! ❤️
Ja, du sätter ord på mycket jag känner. Jag har haft några deppiga månader men känns mer hoppfullt igen nu så håller fast vid de veckor det känns så. Det är just nu många gravida runt mig och det jag kan tycka är väldigt jobbigt där är avundsjukan som känns så ful. Men det är väl främst när vissa som blivit gravida väldigt snabbt och ?komplikationsfritt? inte riktigt har förståelse för hur det kan kännas att vara i karusellen lite längre. Jag tror som dig att det också kan handla om att ?acceptera? att det är tufft. Jag försöker också se det som är positivt med det, en erfarenhet rikare som ger mig perspektiv. Hjälper mig jättemycket i mitt jobb också att kunna se en viss typ av sorg i andras ögon utan att de behövt säga något. Vilket i sin tur kan hjälpa dom.
tack för att du delar med dig av dina tankar och svårigheter, det gör att jag känner mig mindre ensam❤️ detsamma gäller dig Annpor, beklagar så mycket förlusterna❤️
Ja men både missfall och att försöka länge utan att bli gravid är tufft och tärande på sina sätt. Jag tyckte att när vi försökt närmare ett år så kändes det som man började förlora hoppet. Medan att vara gravid är mer hoppfullt men förknippat med så mycket mer oro.
Ja att prata med folk är verkligen bra. Jag försöker också göra det och har tur som har bra vänner. Men det är jobbigt i alla fall. Tänker att till viss del får man nog också förlika sig med att det är jobbigt, för man vill nåt så mycket som man inte får. Men det skulle vara så skönt att bara inte behöva tänka på det, men det är så svårt att låta bli.
Jag håller med om att produktionssex inte blir alls kul efter ett tag. Så insemination kanske är en ide. Vet dock inte om jag skulle våga föreslå det.
Hej!
Förstår känslorna av frustration, men i det fula är vi flera som går igenom krokiga vägar mot ett syskon eller första barn. Det känns fint på något sätt i detta forum att få känna att man inte är ensam och alla känslor och tankar som finns kring det. Har också haft en lång resa där vi förlorade ett barn i v39 pga blodproppar i moderkakan, därefter ett missfall 9 månader senare (MA). Otroligt tufft och nedslående när man behöver få känna hopp om en framtid och hopp om ett barn som man längtat så efter. Många tankar och känslor i att ?alla andra? får barn medan man själv stampar på samma ställe.
Tänker att man gör så gott man kan. För mig handlar det om att försöka finna annat att tänka på och göra under tiden, saker jag mår bra av. Allt från att träna, äta gott, vara i stallet och varje månad när mensen kommer försöker jag ändå tänka att det ändå är en månad närmare mitt plus. Än hur svårt det är att motivera sig själv försöker jag landa mjukt i positiva tankar. För oss är det nu snart 1 år sedan missfall och vår son hade varit 1,5 om han fått leva.
Ibland finns det bara inte förklaringar till varför saker och ting händer och inte och varför vissa drabbas hårdare än andra. Det jag lärt mig är att man är så mycket starkare än man tro, man blir ju det för att man inte har något annat val. Jag vet nu att jag klarar det mesta som slängs i min väg, och det gäller för oss alla. Man är starkare än man tror! Fortsätt kämpa alla ni som kämpar, en dag kommer det där plusset att komma och graviditeten kommer kanske vara fylld med oro - men efter målgång väntar det största priset av alla.
Stor kram till dig och kom ihåg att vi är många i samma båt! Du klarar det här! ❤️
Ja, du sätter ord på mycket jag känner. Jag har haft några deppiga månader men känns mer hoppfullt igen nu så håller fast vid de veckor det känns så. Det är just nu många gravida runt mig och det jag kan tycka är väldigt jobbigt där är avundsjukan som känns så ful. Men det är väl främst när vissa som blivit gravida väldigt snabbt och ?komplikationsfritt? inte riktigt har förståelse för hur det kan kännas att vara i karusellen lite längre. Jag tror som dig att det också kan handla om att ?acceptera? att det är tufft. Jag försöker också se det som är positivt med det, en erfarenhet rikare som ger mig perspektiv. Hjälper mig jättemycket i mitt jobb också att kunna se en viss typ av sorg i andras ögon utan att de behövt säga något. Vilket i sin tur kan hjälpa dom.
tack för att du delar med dig av dina tankar och svårigheter, det gör att jag känner mig mindre ensam❤️ detsamma gäller dig Annpor, beklagar så mycket förlusterna❤️
Då va jag här igen. Har ett MA som upptäcktes 5/12 -24, skulle ha varit vecka 9+6. Och nu senast missfall 6/7 i ungefär vecka 7+0. Jag ville inte vänta en cykel innan vi började igen. Visade sig att jag inte behövde det då jag hann testa negativt innan nästa ägglossning. Så nu kör vi igen...Tredje gången gilt? Vi får väl se.
BIM-lista
1/8 Lorainza
3/8 lovve123
5/8 Juliflicka
6/8 hemliganatta
6/8 Elisand
8/8 Lorem
10/8 Skorpan
11/8 Hejasommaren
13/8 Annpor
någon mer som väntar in ÄL i dagarna? testen visar fortfarande negativt och hade nästan önskat att ÄL hade varit i helgen för vi har börjat jobba igen och det kommer bli svårare att få till något försök. CD17 idag och hoppas att testen visar positivt snart annars tror jag inte att ÄL kommer bli av den här månaden.
Hallå där!
Jag är helt ny här och hoppar direkt på tåget. Detta blir femte cykeln efter att jag slutat med p-piller, men tredje cykeln där det funnits någon form av chans till ett plus, eftersom sambon varit borta vid två av mina fertila fönster.
Jag har inga barn sedan innan och är i slutet av 20-årsåldern nu. Förra året gjorde jag ganska sen abort vid oplanerad graviditet, på grund av dålig tajming i livet. Ville väldigt gärna behålla, men sambon ville vänta och nu har omständigheterna runtomkring blivit bättre. Trots att jag var konstant utmattad och illamående kan jag inte vänta på att få vara där igen. Aborten var riktigt tung och ända sedan dess har jag längtat något otroligt.
Ägglossningstester och temp-metod är inte riktigt något för mig, men däremot har jag haft koll på sekret och symtom som kommer direkt efter ägglossning. Det tog ett par cykler, men nu har jag fått igång väldigt tydliga äggviteflytningar med kraftigt ökad mängd och elasticitet. Det är dock bara EN dag i månaden som jag har ÄL-flytningar - så även denna cykel, 25/7 på dag 15. Dagen efter är det direkt torrt. Jag har räknat dagen med dessa flytningar som dagen för ÄL.
Hela follikulärfasen blir jag knappt hungrig och går upp i vikt av att titta på en ärta. Direkt efter dagen med ÄL-flytningar blir jag otroligt hungrig och går ner i vikt, trots att jag äter mer. Jag har länge vägt mig varje dag och snittar alltid ett kg mer innan ÄL mot tiden efter. Det är inget jag hört någon annan nämna, men jag märker det jättetydligt hos mig själv - framför allt på hungern.
Sedan jag slutade med p-piller i mars har jag också direkt efter vad jag bedömer är dagen för ÄL haft väldigt ömma och svullna bröst hela lutealfasen fram till mensen. Denna cykel har jag dock ännu INTE känt minsta ömhet eller svullnad i brösten ännu. Det är 3 dagar efter ÄL-flytningarna idag. Jag undrar om det betyder att jag haft utebliven ÄL denna cykel? Innan, när jag haft perioder utan p-piller tidigare, så har jag bara känt mig öm i brösten dagen innan mens och inte alls varit så här svullen.
Jag vet inte om det är troligare att hormonerna börjar stabilisera sig mer nu efter att ha gått på p-piller eller om det kan vara utebliven ÄL. Jag åt penicillin fram till några dagar innan äl, så jag vet inte om det kan ha sabbat denna cykel heller. Man känner sig lite tokig när man går runt och känner efter så mycket och övertänker, så det är fint att detta forum finns när man inte alltid kan prata av sig om sådant här till vänner.
Jag beklagar verkligen sorgen för er som haft förluster. Jag tyckte som sagt att min abort var fruktansvärd och i slutändan var det ändå mitt aktiva val. Jag kan inte föreställa mig vad ni har gått igenom. Hoppas på att det blir många fina, friska plus denna månad!
BIM-lista
1/8 Lorainza
3/8 lovve123
5/8 Juliflicka
6/8 hemliganatta
6/8 Elisand
8/8 Lorem
10/8 Skorpan
11/8 Hejasommaren
11/8 Miniblomma
13/8 Annpor