Han är så otroligt slarvig

Du kan delvis uppmuntra en annan människa att förbättra sig men du kommer inte lyckas att totalt förändra honom, speciell inte genom att påtala allt han misslyckas med.

Tänk på att de flesta blir bättre och uppmuntrade av att få höra det de gjort bra eller de de gjort bättre än sist. I vissa av dina inlägg får man känslan av att det enda stackarn får höra är gnäll på allt som inte blivit perfekt, till slut kommer han att bli less på att höra klagomål hela tiden.

Du har säkert redan gjort det men fundera annars vad som händer med dottern om ni blir särbos eller går skilda vägar. Eftersom du är kvar med honom gissar jag att han bryr sig om sin dotter vilket innebär att hon kommer att vilja bo del av tiden i hans hem om ni blir särbos eller går skilda vägar. Kommer det att få dig att må bättre eller sämre än nu?

I en relation får man alltid mötas på mitten, har ena parten högre krav och inte vill sänka kraven så är det även den som får göra jobbet. Som ett exempel så har jag konstaterat att jag och min fru har olika krav på hur toaletten ska städas, det vi landat i är att hon får ta om hand om dem för då blir det som hon vill och jag slipper höra vad jag missat. Av samma anledning är det oftast jag som plockar ned tvätten från sträcket för det är jag som mår dåligt först av att ha tvättställningen framme och full med tvätt flera dagar efter den torkat. När hon är trött eller stressad så kan jag ibland rengöra toaletten men jag är medveten om att hon kommer att vilja göra om det själv senare och hon gnäller inte på vad jag missat utan hon fixar bara till det när hon orkar igen. När jag haft ont i ryggen så är det frun som gjort mesta jobbet vid byte av däck på bilen och jag har bara dragit åt muttrarna på slutet.

Detta resonemang bygger på att man är bra på olika saker och har viljan att hjälpas åt även om man är olika bra på olika saker. Det bygger på att man har förståelse och acceptans för att det inte alltid blir perfekt om den som är sämre på något utför uppgiften. För att det ska fungera bygger det också på att den som är bättre på något vill dela med sig av sin kunskap och uppmuntrar när den som är sämre gör något bra. Gnäll på allt som blir fel ger inget utan skapar enbart frustration, fokusera istället på att uppmuntra försök och ge beröm när det blir bra. Blir det dåligt försöker du stå ut med det och fixar bara till det du känner att du inte kan leva med. Det kanske går att leva med lite fläckar på altanen en sommar och sen kan du fixa till det nästa sommar.

Är ena parten bäst på allt och dessutom har högra krav på allt och den andra varken bryr sig eller är bra på något så har man en utmaning framför sig. I ett sånt läge får man nog sänka nivån och fokusera på att hålla hög nivå på det man inte kan leva med eller också gå skilda vägar, det senare är nog inte så lätt med gemensamma barn då barnet kommer att få leva i båda värdarna och inte alltid tycker samma saker som dess föräldrar är viktigt, vilket kan leda till att du kommer att vara lika frustrerad att dottern tvingas/vill leva i misären halva tiden. Orkar man inte hålla tillräckligt hög nivå för att må bra så tar man hjälp utifrån med det man tycker är jobbigast eller tråkigast.

Inte läst alla svar i tråden men - weaponized incompetence.

Den här logiken ser jag rätt ofta på det här forumet, och jag förstår det inte. Det känns som ett sätt att lägga "skulden" på relationer i allmänhet, och inte er relation. Det är ju DIN man som beter sig på ett sätt som du inte orkar med, och det säger ingenting om hur det vore i en annan relation. Men ja, om du uppfattar er relation som utmattande är det ju något som måste hanteras. Hur har du gjort hittills? 

Jag tror att ni har hamnat i att förstärka varandras beteenden på ett olyckligt sätt. Ju mer du klagar på honom, desto slarvigare blir han, och desto mer kommer du att störa dig. Har ni funderat på parterapi? Hur blir det mellan er när du tar upp det som stör dig?

Det är inte bara hennes man, det är nåt strukturellt. Det är massor med kvinnor som lever med män som inte är med och sköter hushåll och familj. Allt fler kvinnor bor ensamma, vissa följer t.o.m. 4B-rörelsen.

Nej, självklart är det inte bara hennes man. Själv har jag dock aldrig levt med en man som inte bidrar, och de män som finns i min vänskapskrets är inte heller på det viset (jo, i ett fall, de har också separerat nu). Jag förstår förstås att jag av det INTE kan dra slutsatsen att det inte är så på ett strukturellt plan, men det visar ändå att det verkligen inte är en naturlag. Det mitt inlägg handlade om var att jag tycker det är väldigt tråkigt att välja bort relationer för att man har varit i en dålig relation.

Och även han skulle kunna bete sig annorlunda i en annan relation. Dynamiker i relationer är alla unika.

Jag är lite av en annan åsikt i denna fråga, än vad som presenterats av många män... Det känns väldigt bekvämt att säga att "Om DU nu bryr dig om detta/har så hög nivå blah bla, då får väl DU ordna det!". Jag tycker detta är ett barnsligt beteende.

Vissa saker SKA fungera. Om man delar hem med en annan VUXEN människa så ska man lägga sig på så hög nivå att alla i hemmet är bekväma. Någon som inte kan? LÄR DIG! Män är jättebra på att you-tuba saker de är intresserade av. Någon som inte orkar? Kamma till dig! Detta hör till ens ansvar som vuxen. Har man pengar och kan kasta pengar på problemet, så visst. Har man itne det, så får man hitta ork! man ska lägga minst lika många timmar som ens partner, annars är man lite av en pr1ck. Säkert mera timmar, för kvinnor tar oftast större del av mentala bördan och uppfostringsansvar, och behöver mera sömn, så varför inte steppa upp? 

Det finns noll kärlek i en man som inte anstränger sig. 

Sätt dig ner med honom, och säg som det är. Detta är inte ett konstigt krav du har, och du kräver INTE för mycket - sätt ner foten. Han kan inte försöka förminska saken genom att skuldbelägga dig. Säg att han kan använda 1-2 månader på sig att fråga/lära osv - men sen vill du att saker sköts noga - om inte, så kommer du VÄLJA ATT UPPFATTA HANS ICKE-ENGAGEMANT och ICKE-ANSTRÄGNING som brist på kärlek och respekt. Och du vill itne bo med en man-bebis. 

Låt honom inte slingra sig. Beskriv dina bas-krav. Acceptera inte "slarv". Det är bara lathet eller strategisk inkompetens. Om han inte har någon IQ-begränsning så ska han klara av detta. Du kan ju påpeka att tom dagisbarn får lära sig att städa undna spel, kritor osv, efter sig..

Vi kan väl enas om att det finns slappa, oempatiska, trista män. 

Nu ska jag generalisera lite om kvinnor:

Kvinnor vill prata, förhandla, hitta samförstånd, vill att han ska förstå att han borde ändra sig för att det ska bli bra för båda, vara mer empatisk. Kvinnor påminner, tjatar, underkänner hans tama försök. Skäller kanske, på att han är så hopplös. Beklagar sig för sina väninnor.

Mitt tips: Sätt gränser. Säg: Från och med måndag vill jag att du tar hand om tvätten och städningen, så kan jag ta allt kring matlagning och disk. 

Gör listor, skriv avtal.

Det saknas något i jämförelsen.
Om du ändrar till att du är ett äppelträd som har valt ett plommonträd och är missnöjd med på plommonträdet inte gör äpplen blir det nog bättre.

Tro mig, problemet att män inte sköter hushåll och familj är större än att kvinnor 'tjatar'. Tjatandet kommer av att mannen i fråga inte bidrar. Många spelar tv-spel dagarna i ända, jobbar dygnet runt eller anser bara att hushåll och barn ju är kvinnogöra. Det är bara att läsa alla hundratals inlägg om det här på FL för att se det.