Bf - Maj 2o26 👣💜

Tack 💕 
Sambon får absolut dra ett tungt lass just nu, jag behöver vila mycket ändå så han lagar typ all mat, städar och leker med sonen när jag behöver vila. Stackars sonen fattar ju inget såklart, varför mamma är så trött och vilar hela tiden. Men det är ju förhoppningsvis bara tillfälligt och blir bättre snart 💕

Men fy! Inte ens då? Asså jag förstår ju att man inte kan ta emot alla. Men jag stört blödde och hade sååå ont, det enda min bm sa var att man får vänta och se. Och för mig är det sjukt. Det visade sig efter 6månader när jag hade förlorat ganska mycket blod och vaknat upp i en stor pöl av blod att det var rester kvar. 

Jag tycker att vi pinas lite väl mycket. Det här var inte att jag bara var orolig för jag visste att det var ett mf men att inte vara helt hundra och ha så ont, det är inte okej. Och det är klart att man blir orolig när man vaknar upp i en stor pöl och man springer till toan och där forsar det ur en, man kryper till duschen för att man är påväg att svimma. Hade man tagit in mig på kontroll så hade man också sett att det fanns rester kvar och då hade inte kroppen gjort allt för att få ut det själv. 

Men såklart förstår jag att man inte kan kolla varenda orolig. Orolig är man i början, ibland hela tiden. Men när man har faktiska orsaker. Det är ändå tufft att inte bli trodd på.

Jag får tyvärr hoppa av tråden då jag börjat blöda ordentligt nu efter 2,5v av bruna flytningar. Jag skickar kärlek och önskar all lycka till alla mammor och alla små söta kommande bebisar. ❤️

Vad tråkigt EnbartAnon❤️ skickar massa kärlek till dig. 

Jag läste att det var några som hade antigen störtblödningar eller lite mindre blödningar (utöver ovanstående). Jag har ju skrivit tidigare om att jag har ett hematom, dvs som ett blåmärke i livmodern. Det är en ganska vanlig anledning till att folk blöder, framförallt brunt blod - min läkare har sagt att jag ska förbereda mig på det, att hematomet töms på det sättet, och att många blöder först och sen får förklarat att det varit ett hematom, alt inte får någon förklaring. Tänkte att det kanske kan vara så för någon här i gruppen!

Vad kul att följa alla, och så mkt igenkänning i typ allt ni skriver, i många fall tyvärr😅 som med illamåendet😭
jag slutade med Xonvea och började med Postafen igen, på ngt sätt hjälper de mig på ett annat sätt, tar av udden av det värsta illamåendet thank god🤮

Skickar massa kärlek till dig ❤️

Åh, vad tråkigt att höra. Ta hand om dig ❤️

Det känns verkligen som att tiden går långsamt, men snart är du där på tvåsiffrigt! ❤️ Förstår att du gärna väntar med att berätta på jobbet under de omständigheterna - det beror ju lite på jobb och arbetsuppgifter. Jag berättade för chefen igår ändå och eftersom jag byter arbetsuppgifter kommer alla kollegor att förstå senast på måndag, så jag behöver berätta även för dem snart. Är så rädd att VUL inte går bra och varje dag dit är en evighet, men det finns inget jag kan göra för att påverka resultatet ändå så det är ?bara? att sitta lugnt i båten haha.

Spännande med inskrivning! Jag har inte ens fått en tid för det än, utan bara haft ett hälsosamtal 🤔 Det börjar kännas ganska sent att inte ens fått ett datum och nu är jag 9+2, men jag vet inte heller vad som är normalt 🤷🏼?♀️

Hej,

Jag började blöda igår (v11+0), färskt blod. Hade ett telefonsamtal bokat med barnmorska (för att stämma av lite efter besöket jag hade med henne för hälsosamtal och inskrivning). Hon ringde precis efter det börjat blöda. Jag lät helt förstörd när jag svarade i telefon och berättade att det börjat blöda. Hon var så snäll och ringde gyn och stämde av. Eftersom det inte slutade blöda så blev det att jag fick rådet att åka till akuten (gynmottagningen skulle snart stänga och hade inte möjlighet att ta emot mig). På akuten så såg läkaren ett hematom. Som tur är så såg man att fostret fortfarande levde och inga tecken på pågående missfall. Men nu ska jag vänta 2 veckor tills jag ska göra ultraljud. Kommer vara en lång väntan med oro. Läkaren sa att det kan gå bra, men som jag förstår så finns det risk att det här leder till missfall. 😔

Hej,

Jag och min sambo har beräknat födelsedatum 31 maj.

Var precis på tt tidigt ultraljud, ca v7-8. För att se att allt verkar bra. Allt bra så långt!  ❤️

Men... För oss som förstagångsföräldrar, båda runt 40 (hon några år under, jag några över) kanske jag är oinsatt och dåligt uppdaterad. Men varför fullt med förkortningar i hela trådstarten? Bf kan jag gissa... men resten vet jag då inte. 😅🤣

Kanske är en generationsfråga... men det här med att överanvända förkortningar känns som en modernare företeelse av den yngre generationen. 

Hej, vad tråkigt att höra både om era blödningar och den oro det givetvis ger :( Jag hoppas verkligen att det inte betyder det värsta och att ni får behålla er lille i magen och att allt går bra! 🌸

Jag har varit på inskrivningssamtal idag, vi gick igenom lite av problematiken jag fick under förra graviditeten med smärtor, problem kissblåsan osv. Och frågan kring vaginal förlossning eller planerat kejsarsnitt som sist. Eftersom kejsarsnitt inte gjorde något bra för oss så vill jag verkligen försöka föda vaginalt igen, jag har tidigare fått två ggr och det har gått bra förutom att jag har upplevt det fruktansvärt smärtsamt och hamnat i ren panik under utdrivningsskedet, jag får väldigt täta värkar, bara sekunder mellan värkarna tyvärr och det är oerhört tufft.

Jag fick svår neuralgi och problem att tömma blåsan och tarm i samband med förra graviditeten och kejsarsnitt och det är väldigt viktigt att jag denna gång förebygger till exempel med physio terapi och förstoppning. Behöver förebygga och lindra. Har extremt spänd bäckenbotten och spända käkar med TMJD, läsande och klickande käkar. 

Så denna graviditet hoppas jag innerligt att slippa lida av neuralgi er och att tarm och blåsa inte fungerar som de ska. Det började i runt 7e månaden under förra graviditeten och jag blev inte lyssnade till eller hjälpt förra gången, blev oerhört illa behandlad utav vården så jag var tydlig idag att jag vill att vården denna gång lyssnar, tar in och tror på mig för att jag ska slippa hamna i en vård karusell där jag blir illa behandlad och misstrodd och får kämpa röven av mig för att bli hjälpt.

Men peppar peppar, och hoppas kroppen klarar denna graviditet bättre!  Denna gången är jag mer förberedd på vad som kan ske, och hur jag skall hantera det samt hur dålig kunskap vården har. Jag vet att det gäller att stå på sig och söka vård annanstans i värsta fall om nu kroppen krånglar till det igen. Än sålänge inga smärtor och jag ser positivt på att ha tidigare erfarenhet av graviditets/förlossnings skador.

Utöver det har jag ju extremt graviditetsillamående, och har idag äntligen fått utskrivet lergigan comp samt lergigan mot detta, har tagit en tablett och hittills fått behålla det lilla jag fått i mig idag. Hoppas detta kan hjälpa ordentligt så att jag kan få må bättre. Det går på krafter att må extremt illa 24 timmar om dygnet samt kräkas massor varje dag, men jag vet att det vänder så småningom.

Nästa vecka är det dax för VUL, i vecka 12+.

Håller tummarna att allt är bra med liten i magen, längtar! 🌹❤️🌸

Kram till er alla!