BF Juni 2026 💕

Hej! 31 år här, BF 12 juni och första barnet 👶 

Ska vi börja en bf lista?

Jag kan börja:

BF juni 2026

18/6 Tredje 

37 år, bf 21 juni, tredje barnet.

Berättade precis för min man. Han blev precis som jag förväntat mig tyst och kall och gick undan. Var förberedd på det så jag låter honom hållas. Önskar bara att jag visste hur länge det kommer att vara så, men nu är det som det är och jag vet att det bästa jag kan göra nu är att ge honom space. Det blir bra senare.

Går in i vecka 6 idag. 🥰

BF 16 juni
38år om två veckor, sambon 48? vårt Första gemensamma

fler i vår ålder??? 

har tonåringar sedan innan (jag har fött tre barn)

35 år
BF 17/6
Tredje barnet, våra två andra är 5 och 3 år gamla. 

Åh vad jag känner igen mig. När jag blev gravid förra sommaren, med tredje barnet, reagerade min man likadant. Tyst och kall. Till slut släppte det och han började längta och se fram emot barnet, trots att det var oplanerat från bådas håll. Den gången slutade det i missfall, och han ville inte försöka igen. Men efter mycket diskuterande bestämde vi oss för att testa igen. Två missfall till senare så är jag nu gravid för fjärde gången på ett år och det togs emot bättre av mannen, även om jag vet att det är jag som mest ser fram emot det. Dom har lite längre startsträcka innan dom inser hur bra det kan bli. 

Hur gamla är dina barn? Och hur har det känts idag? pratar ni eller är ni helt tysta? 

Grattis alla nya och alla som fått lugnande besked betr. stegring mm.

Här går det sakta. Känner mig så nedstämd och hopplös, arg och frustrerad. Kommer bli en lång resa oavsett hur den slutar. Min man försöker stötta och vara där så gott det går, men förlusten av lillen i vecka 17 förra året ger mig bara dimma för ögonen denna gången - helt enkelt vägrar jag tro att det kommer gå vägen för: varför skulle det?

Det gjorde det inte de sista två ggrna och jag är 42 så har åldern emot mig med. Så varje molvärk, illamående, trötthet gör mig sur - sur för att må dåligt och inte ha kontroll över resultatet. Skall det inte gå vägen kan det ju likväl sluta nu så jag kan fortsätta med mitt utan att må kasst och vara deppig, eller hur?

Så munter är jag. :(