-
Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt.Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat. -
Svar på tråden Hon hatar min son
-
Goneril skrev 2025-11-18 13:57:46 följande:Det kan säkert finnas en diagnos med i bilden men det stora problemet är TS som försvarar sonen i alla lägen. Han verkar ju till och med tycka att det är bra att vara lite "vild" och inte "tråkig" som andra barn. Sonen är hatad av alla, bråkar med andra barn och slutar inte när de ber om det; något barn kan ju skadas under våldsam lek. Han "drar" i djur och går runt och säger fula ord till obekanta. Snart kommer en rival om TS uppmärksamhet, en liten bebis. Risk föreligger att sonen försöker skada det nyfödda barnet på något vis när ingen ser. Sambon har redan sagt att han inte får vistas i samma rum som bebisen, men det blir svårt att alltid kontrollera honom. Är det underligt att sambon hatar den här våldsverkaren? Hon skulle aldrig flyttat ihop med hans far och aldrig funderat på barn med honom. Nio år och kan inte läsa. Flera har frågat hur mycket tid TS lägger på lästräning men den frågan förblir obesvarad. För att den här killen ska ha någon chans i livet måste han komma till ett familjehem och så småningom till ett fosterhem, så långt ifrån TS som möjligt, en riktigt usel vårdnadshavare. Nu finns Soc med i bakgrunden på grund av sonens biologiska mamma, alkoholiserad, så familjen finns förmodligen under bevakning. Fortsätter sonen på samma sätt får man hoppas att TS anmäls. Anmälan kan ske anonymt.Men det är ju exakt de här sakerna jag skriver? jag förstår TS sambo fullt ut, jag började också hata min sambos barn. Men det viktiga är att TS förstår att barnets beteende inte är sunt och att barnet behöver hjälp. Om sonen har en diagnos hjälper inte bara att sätta gränser, man måste också ha andra hjälpmedel och kanske till och med medicin.
TS skitsamma-attityd visar på en omognad och osäkerhet i föräldraskapet och gör det ännu tydligare att han behöver hjälp att hantera sitt barn. Jag tror inte alls att familjehemsplacering är nödvändigt, men det förutsätter ju att pappan ändrar attityd och ser sin sons behov och att sonens beteende är ett symptom på att han inte mår bra.
-
Min son skulle aldrig skada bebisen han skulle lära den massa om livet. Min son framställs som ett missfoster men alla barn är olika och min är en vild sort
-
Är han en bra storebror till ditt andra barn, han är aldrig elak eller råkar skada syskonet?Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-19 12:18:43 följande:Min son skulle aldrig skada bebisen han skulle lära den massa om livet. Min son framställs som ett missfoster men alla barn är olika och min är en vild sort
-
Här i tråden tycker jag inte att någon framställer ditt barn som ett missfoster men de flesta är överens om att han behöver få hjälp.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-19 12:18:43 följande:Min son skulle aldrig skada bebisen han skulle lära den massa om livet. Min son framställs som ett missfoster men alla barn är olika och min är en vild sort
Just nu är det bara du som står i vägen för att din son ska få den hjälp han behöver, och det är du som står i vägen för att rädda din relation med din sambo - och för att behålla ert gemensamma barn.
Sluta strutsa och ge pojken den hjälp han förtjänar. Skolan, din sambo, ditt ex och en massa människor här på FL säger alla samma sak. Det är inte din sambo eller din son som är största problemet här, det är du som vägrar inse sanningen och ta ditt föräldraansvar. Det är inget misslyckande att ta hjälp när man behöver det. Det är inte något fel på din son som gör honom sämre om det visar sig att han har en diagnos. Man har olika förutsättningar och man är olika, det har du rätt i. Det betyder också att man har olika behov av hjälp och stöd, och just den här sorten behöver lite mer hjälp. -
Instämmer.molly50 skrev 2025-11-18 19:45:39 följande:Jag ska tillägga att jag hoppas att detta är en trolltråd. Annars är det på riktigt tragiskt. -
Lämna henne
-
Mina pojkar är vilda, när de var små var de absolut en handfull. Alltid med nya blåmärken överallt. TROTS DET, så lärde de sig att läsa strax innan förskoleklass. De är otroligt empatiska och vill att alla ska få vara med, de respekterar när någon säger "nej" eller "sluta", de vet att man inte drar i djur, ljuger, stjäl eller liknande.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-19 12:18:43 följande:Min son skulle aldrig skada bebisen han skulle lära den massa om livet. Min son framställs som ett missfoster men alla barn är olika och min är en vild sort
Sluta säga att allt beror på att sonen är "vild". Normala barn kan vara vilda utan att bete sig som as. Ditt barn har stora problem vilket uppmärksammas från flera håll, bland annat skolan, och du säger bara att han är missförstådd och vild. Du sliter fullständigt i din son och ditt andra barn. Du underlättar inte för din son genom ditt beteende.
Hur kan du säga att sonen inte skulle skada bebisen när han skiter i att andra barn säger nej, stopp och sluta? En bebis kan inte säga ifrån. -
Det är mycket möjligt att det här är en trolltråd men den här företeelsen att projicera sina egna barndomsupplevelser på sitt barn är inte helt ovanlig.
Föräldrar med det problemet söker någon form av upprättelse genom sina barn utan en tanke på hur det påverkar barnen.
Jag tycker man märker det på föräldramöten ibland när någon förälder pratar om att lille Kalle inte har gjort något fel (fast han har det) och att han bara är missförstådd och alla andra är dumma. Det är så tydligt att vissa föräldrar egentligen pratar om sig själva.
-
Ingen här har påstått att din son är ett missfoster.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-19 12:18:43 följande:Min son skulle aldrig skada bebisen han skulle lära den massa om livet. Min son framställs som ett missfoster men alla barn är olika och min är en vild sort
Men Men när han slåss,skriker,svär och är elak mot djur så är han lite mer än vild.
Och om du verkligen bryr dig om din son så borde du se till att han får den hjälp han behöver. T ex en diagnosutredning. Det 'r bara du som kan se till att han får det.
Och fortsätter du ignorera hans problem så är risken överhängande att du blir anmäld och får honom omhändertagen.
Så därför måste du dra upp huvudet ur sanden och göra något nu,innan det är försent!
Och sätt inte ett barn till till världen innan din son har fått den hjälpen.
Om nu detta är sant. Jag börjar tvivla. För så här blind kan inte en människa vara för verkligheten. -
Det vore nog det bästa för henne och hennes barn. Även det ofödda,om hon tänker behålla det.Anonym (katt) skrev 2025-11-19 13:29:42 följande:Lämna henne
Och att hon ställer sig som ensam vårdnadshavare.
TS är inte kapabel att ta hand om barn.