Hon hatar min son

han gillar o låna hennes lur o då berätta han till mig att hon tittar på andra snubbar den gången flippa hon också klart man undrar 

Jag har läst alla dina inlägg och kan bara summera det på ett sätt: DU ÄR INTE KLOK!
Du borde inte få vara förälder! Och att du har mage att kalla andra barn tråkiga?! 
Du saknar förmågan att uppfostra och borde minst gå en föräldrarkurs. Allra helst borde du inte ha några barn att ta hand om alls!

Ja barn mår bra utav rutiner så som regelbundna sovtider, de mår bra av att inte äta sötsaker när de själv känner för det. Och en massa annat som du saknar förmågan att ta in och förstå!

Du försvarar allt skit din son hittar på och ser inte ditt vuxenansvar. 

Att din sambo inte orkar längre är inte så konstigt. Det är inte heller konstigt att hon försvarar ditt andra barn som du saknar förmågan att ta ansvar för. Någon måste ju göra det! Det är inte heller konstigt att hon har bytt veckor, hon skyddar sina barn - något en normalt fungerande förälder gör!

Om barn vid lek signalerar att det har gått får långt och säger ifrån att andra barn ska sluta då är det det som gäller och INTE att barn kan få leka lite tufft. Vad säger du när din son är 15, har kysst en tjej, hon säger nej och han fortsätter? För det dit det kommer att gå. Men du saknar förmågan att ta in vad din bristande föräldrarroll kommer att göra med ditt barn i längden!

Och en sak till. Du skrev någonstans att din son är 9 och fortfarande inte kan läsa. Vad gör du för att hjälpa honom med det? 
Hur ofta sitter ni hemma och läser tillsammans? 

Du är inte så mycket för diagnoser? Du har helt rätt att ha en diagnos gör inte saken bättre, men att få veta vilken diagnos som man har och få rätt hjälp och medicinering hjälper ju. Din son mår inte bra och du bryr dig inte ett smack för att du inte tror på diagnoser. Du hittar på en massa ursäkter för honom, skäller ut din sambo för att hon vill skydda de andra barnen som finns i familjen istället för att ge din son hjälp att fungera i samhället, att hjälpa honom att må bättre. För en sak kan du vara säker på, ett barn som mår bra agerar definitivt inte som din son, och du hjälper honom inte ett dugg.

Din son är 9 år och han beskyller din sambo för att vara otrogen, du tror hellre på honom och när det visar sig att han ljög, så påstår du att han skämtade? Tyckte du att det var roligt? Tyckte din sambo att det var kul? Skrattade du hjärtligt när din son anklagade din sambo? Hur jan du inte förstå varför din sambo och ditt andra barn reagerar som de gör? Du påstår att du älskar ditt andra barn, men du står inte upp för det barnet. 

Man lär sig olika saker olika fort 
min son är väldigt duktig på andra saker. allt handlar inte om vad skolan kan lära en för det är inte de ända som räknas i längden 

Jag hoppas att det här är en trolltråd men om det inte är det så kommer du att förstöra din sons liv. 

Jag har en son som är vältränad och stark som en oxe och har ett jobb som innebär en hel del konfrontationer. Han är definitivt ingen tönt, som du beskriver det, men jag har lärt honom att vara smart och inte aggressiv. Han skulle lätt kunna skada någon om han inte hade självkontroll och hamna på anstalt. 

Om du lär din son att han kan göra vad han vill och inte behöver ta hänsyn till andra människor så kommer DU att göra honom kriminell i framtiden. 

Sluta projicera din egen barndom på din son och inse att du skapar sonens problem med din inställning. 

Det här handlar inte om dig och ditt ego utan om en pojke  som behöver hjälp och som inte får det från dig. 

Sonen bråkar och slåss, hatad av alla och kan inte läsa vid nio års ålder, allt tyder på intellektuell funktionsnedsättning. Andra barn ber honom sluta slåss men det lyssnar han inte till. Sim jag tidigare hävdat, TS är den sämsta tänkbara vårdnadshavare. I stället för att försvara sonen borde han lägga all energi på läsning. Exakt vilka andra discipliner, som skolan inte lär ut, kommer sonen att bli duktig på? Slagsmål?                                                                                                         Enda chansen för sonen att få ett vettigt liv är att han kommer så långt ifrån pappan som möjligt, till ett familjehem eller fosterhem. Pappan ska inte ha någon kontakt med sonen, eventuellt endast bevakad. Detta är enda chansen för sonen i livet om han inte ska bli en värsting.

Din "stora kärlek" låter som en hemsk bitterfitta till människa, säg åt henne att göra abort och gör slut.

Har du läst tråden om hur TS son beter sig och hur TS försvarar det? Om inte, börja där med "visa endast" och återkom sedan om vem som är problemet.