Hon hatar min son

Det är klart att han behöver ett papper på hur han funkar för att han ska få rätt hjälp!

Om han har ADHD t ex, så kan han få hjälp med medicin. Lärarna kan också anpassa undervisningen bättre. Får han ingen diagnos blir han ansedd som ouppfostrad.

Fängelserna är fulla av män som aldrig fått diagnos, de får den först i fängelset. Hade de fått den tidigare s¨å hade de kunnat koncenterera sig bättre, det hade gått bättre i skolan och de hade aldrig behövt hamna i fängelse.

Du verkar vara den sortens förälder som "stödjer" din son genom att vägra utredning och diagnos. "Det är inte något fel på min son, det är fel på alla andra som lärare och kamrater". För om han har någon diagnos är det ju risk för att du har det också och det går din stolthet för när. Och ditt envisa motstånd gör din son en björntjäns.

Nej det var inte så jag menade men han ser ju vilja du umgås med. Vilka normer som han vet att du ser upp till. 

Tänk ytterligheter: hade du varit en professor i historia som älskade schack hade han förmodligen försökt imponera på dig genom att lära sig viktiga historiska årtal eller bra schackdrag.

Hade du varit president för något av de beryktade mc-gängen och tyckt att stora biffiga muskler är det coolaste i världen hade han förmodligen försökt träna muskler och lära sig meka med en hoj. 

Han ser upp till dig och dina vänner oavsett hur mycket du håller honom utanför dina kretsar. Han är ändå redan där på grund av dig. 

Barn ser upp till sina föräldrar. 

Du har lärt honom att slå tillbaka. Var det smart? Ibland är det faktiskt bättre att backa. Det måste du lära honom än mer. Samhället blir inte bättre av att du gör honom till "hård och streetsmart" i dina ögon. Nej,  hela samhället är faktiskt inte så,  det beror också på vilka kretsar man umgås i. Det betyder inte heller att han ska gå runt i en plyschoverall från 70-talet och krama träd. Det finns mellanting. 

Du måste börja med dig själv och bryta dig loss från dina egna kretsar. Se något annat. 

Ta med killen till en judoklubb eller liknande där ni får ett annat sammanhang. Där man får lära sig att man inte tar grepp utanför mattan exempelvis. Där ni kan vara nybörjare båda två. 

Något annat jag reflekterande över slutligen var att du skriver att han får en stor godispåse som bara är till er två och han blir arg när bonussyskonen inte delar med sig till honom. Är det så konstigt att syskonen beter sig på precis samma sätt som han gör? 

Återigen - du kan inte börja med honom. Du måste börja med dig själv. 

Men hur tror du att ditt barn ska lära sig att det är ok att slåss vis bara vissa tillfällen när du lär honom att det är ok att slåss när någon ger sig på honom?
Du måste lära honom att det aldrig är ok att slåss. Försvara sig kan man göra på andra sätt.

Du borde också lära din son att godis äter man bara på lördagar t ex.
Och att man delar med sig.
Hur tror du annars att andra barn ska reagera om han får äta godis som han vill men inte dela med sig?

Och det är klart att din sambo reagerar om din sin håller hennes barn vakna.
Det är snarare du som borde lära din son att visa respekt.

Fast när alla utom du ser problemet så kanske det är du som borde tänka om?

TS, jag blir uppriktigt ledsen över hur du förminskar och nonchalerar din sons problem. Det är inte att vara hård han behöver lära sig. Att vara hård och inte visa ödmjukhet och respekt sätter dig på sidan av i samhället och du riskerar att hamna snett. Självklart ska man inte vara en dörrmatta, men här är lagom bäst. 

Av dina senaste inlägg att döma är inte du så schysst mot hennes barn heller. Du kallar dem diverse saker, tycker de är löjliga och ger din son extra fördelar. Hur är du mot ditt andra barn? Får det barnet också en extra stor godispåse som du lovar ingen ska smaka från? Eller är det någon sorts kompensation för hur du tycker att din son behandlas?

Om du sätter dig ner och tänker logiskt, är det de barn du kallar mjäkiga och pipiga osv osv som fått indikationer om att det är problem i skolan, med kompisar och hemma, och upplevs som för hårdhänt eller är det din son? Är det de som har regler och rutiner hemma, lägga sig i tid, inte bete sig hur som helst, godis bara på helgen osv som har mest problem att hitta en plats i världen eller är det din son som får göra som han vill? Kanske behöver du tänka om...

Att din sambo säger till om att din son stör på kvällarna är inte konstigt. Jag hade inte heller som bonussyskon känt mig trygg i att komma till dig eller direkt till sonen om det. 

Jag säger det igen fast jag vet att det inte kommer gå in. Din son behöver hjälp. Du behöver hjälp i ditt föräldraskap. Varför vill du så envist inte göra det bästa för att din son ska ha en ljus och fin framtid, kunna få kompisar, bli bjuden på kalas, bli omtyckt och nå dit han vill i framtiden? Det du skapar för honom nu är ett utanförskap, att han hamnar i fel kretsar och gör dåliga val vilket kan innebära kriminalitet eller missbruk.

Men att kunna läsa är oerhört viktigt!! Kan du inte läsa kan du inte skriva och då kommer man ALDRIG att komma någonstans i samhället. Kan man inte läsa och skriva då kan man inte få en utbildning. 
Är man 9 år då går man i 3:an och då har man de första nationella proven. Vid det laget har majoriteten av barnen knäckt "läskoden". Ditt fokus borde ligga på att hjälpa din son och inte hålla på med att din sambo inte gillar din son. 

Det är inget fel på din sambo. Felet ligger hos dig. 
Utifrån hur du beskriver din son hade jag inte släppt honom närmare än 10 m till en nyfödd!
Du ska föreställla förälder men kan inte göra en sådan grundläggande sak som att läsa för och med ditt barn!
Din son mår inte bra och du vägrar att skaffa hjälp. Det kallas för BARNMISSHANDEL! 

Problemet är sonens miljö. Han borde tas ur den och, komma till ett fosterhem, lära sig läsa och att umgås varsamt med andra barn och inte skada någon. Han behöver helt andra värderingar, helt andra än pappans. Pappan ska hållas långt bort från sonen. Fortfarande är han ett barn och kan påverkas och det kan han i rätt miljö.

För att det ska ske måste folk börja anmäla till soc. 

Du tar inte ansvar för något allt är andras fel. Dina 2 tidigare ex är alkisar och drogmissbrukare, ditt senaste ex är en manipulativ bitch. Hennes barn är veklingar och gnällspikar som inte tål något. Alla i skolan, barn som vuxna är emot din son, ditt andra barn är en gnällspik. Ingen tål hårda tag och skämt. Ser du den röda tråden? Det är inte bara din som som har problem, du har stora problem själv och om du ska kunna stötta din son måste du själv få hjälp. Men antagligen så anser du inte att du behöver. Det är ju du och sonen mot världen....