Hon hatar min son

Exakt så!

Och istället för att kanske använda hjärnan och tänka till lite på vad nästan alla har skrivit i tråden och inse att vi faktiskt försöker HJÄLPA alla runt omkring i hemmet och skolan.... Näe, då tar man allt som kritik istället och tycker att man klankar ner på sonen!

Sånt här gör mig spyfärdiga över folk som inte tar något ansvar! 

Rubriken är missvisande. 

"Min son är odräglig och hon står inte ut med honom" vore mer rättvisande.

Att han är eller har blivit sådan kan ju ha många anledningar, men man kan ju inte undgå att spekulera om du och din attityd inte har varit en medverkande orsak däri.

Dyslexi utredning görs inte på så små barn, kan vara olika från kommun till kommun men det är den info jag fått när jag frågat om min dotter. Här görs den runt 15-16 år om misstanke finns, vilket jag tycker är sent. 
Om jag har tolkat ts rätt så finns kontakt med soc redan, men verkar mest vara utifrån mammans missbruk. 

Ts, din son behöver hjälp. Han måste ha tydliga rutiner varje dag, både hemma och i skolan, för att kunna fungera. Vill du inte att han ska ha kompisar? Kunna delta på aktiviteter? Bli bjuden på kalas? Det kommer aldrig hända så länge ditt barn är sjövild, ingen vågar vara nära honom. Han beter sig såhär för att han saknar rutiner, han saknar en vuxen som sätter gränser och han mår fruktansvärt dåligt. Hans beteende är ett tecken på det och det är ditt jobb som förälder att visa honom rätt väg i livet. Han kommer att bli värre om han inte får hjälp nu. Du kommer inte kunna hantera hans styrka när han kommer upp i tonåren och fortsätter att slåss. 

Det är ingen nackdel att få en diagnos, i skolan är det en fördel då han kan få rätt hjälp och ännu mera tydlighet och framförhållning, vilket barn med diagnoser behöver. 

Det görs i trean/vid 9 år här i alla fall, vet jag från mitt barns vänner. 

Stämmer. Det är från den åldern ungefär som det görs.  

Socialtjänsten kan ju rekommendera BUP, och uppfölja om vårdnadshavaren inte följer rekommendationen... Men det kanske är så att socialtjänsten inte finner situationen så pass allvarlig att de går vidare.

Inte där jag bor, jag har haft kontakt med både skola och logopeden angående min dotter då det finns både ärftlighet och diagnos i hennes fall. Men kan vara olika från kommun till kommun.

En stödfamilj behövs oavsett vilket resultat en eventuell utredning ger vad handen, men HUR ska man komma tillrätta med pappan och hans fullständigt förödande inflytande? En pappa som tycker det är OK att vara "en hård sort" och som låter honom bråka med andra barn?                                                                                               Snart är han fysiskt jättestark och vad händer då om han inte slutar brottas, eller bråka, med andra mindre barn? Vill man ha det på sitt samvete? Det är inte bra att skilja föräldrar och barn, men när det rör sig om en förälder med livsfarligt inflytande? Den här pappans påverkan kommer att medföra att sonen blir isolerad, av vanliga skötsamma barn och deras föräldrar blir han inte accepterad och i skolan ligger han redan långt efter. Han klarar inte vanlig undervisning utan måste ha en egen tilldelad lärare. Hans framtidsutsikter är dystra, risken att han hamnar i kriminella gäng är stor. Är det då inte bättre att han kommer bort från pappan?   

En del fosterhem är tyvärr inte bra, enligt min erfarenhet från skolans värld. Dessutom är det ett trauma att skilja barn från föräldrar. Men TS måste tänka om, att gå ut med godkända betyg är viktigt för att få ett jobb. 

Svår ADHD kan se ut så här som TS beskriver. För att barnet ska känna sig tillfreds så måste det hända något hela tiden, annars känner sig barnet olustigt och trött. Det är därför en vanlig skolmiljö blir svår. 
Ibland sätter barnet igång bråk bara för att det ska hända något.

Det här blir mycket värre om barnet inte har sovit tillräckligt antal timmar på natten och om det inte har ätit ordentligt. Det hjälper lite grand med motion en gång om dagen. 

Barnet självmedicinerar ofta genom att dricka mycket läsk eller äta godis. Sockret håller upp vakenhetsnivån. Risken är senare i livet att det som ungdom prövar andra saker för att hålla uppe vakenhetsnivån.

ADHD är alltså precis tvärt om mot vad människor tror. Barnet håller sig aktivt för att det ligger för lågt i dopamin. Dopamin håller en person pigg och fokuserad. Det är därför barn med ADHD kan fokusera på sådant som de tycker är roligt. När vi har roligt ökar dopaminnivåerna i hjärnan. 

ADHD-medicin ökar dopaminnivåerna i hjärnan.