Hon hatar min son

Ta med din son bort från denna människa! Hon ska föreställa den vuxna och det hon sysslar med är mobbning!!

Har själv en son som är hatad av sin bonusmamma. Han vill inte åka dit och ingen där verkar ens sakna honom, är så fruktansvärt lågt och äckligt 

Jag tänker att din sambo har tänkt igenom sitt föräldraskap väl, och bestämt vilka regler, rutiner och förhållningssätt som funkar bra. Du har ett helt annat förhållningssätt, och för att inte ni två ska gräla konstant över detta (för det verkar inte som om du försöker haka på hennes regler, som ju har funkat bra för att göra hennes barn till lugna och fina barn) så har hon valt att ta ett kliv tillbaka när det gäller din son, och låta dig sköta honom. Det är nog för att skydda ert förhållande, hennes barn och henne själv.

Din son ljuger, slåss, svär, är uppe sent på kvällarna, missköter sig i skolan, mobbar sina syskon osv. Han bor varannan vecka hos sin mamma som dricker och knarkar, och varannan vecka hos dig som inte kan sätta gränser. Det känns inte som ett framgångsrecept, tyvärr...

Ta hjälp med en gång! Se till att få en NPF-utredning på sonen, och så länge kan du/ni gå en föräldrautbildning. Kolla vad tex. kommunen har att erbjuda. Du kan också fråga skolsköterskan om hon har någon rekommendation - de brukar ha koll.

Sedan undrar jag lite om ditt andra barn: Är hen nöjd och trygg? Din son skulle ju bli en jättebra storebror, skrev du. Är han det mot sitt syskon? Ser du till att syskonet får sina behov av trygghet, lugn, läxläsning, rutiner, högläsning vid nattningen osv?

Du måste sluta se det som att det är ni två mot världen. Det är inte något bra utgångsläge för att uppfostra ett barn. Du ska lära honom hur han kan bli en del av världen, inte tvärtom. 

Snälla, snälla ta kontakt med BUP för utredning och rådgivning! 

Jag har som sagt ett barn med adhd och sidan med full fart och roliga idéer - den vill man ju absolut inte ta bort. Men den sidan som innebär att det är svårt att ha normal social kontakt med andra, som gör det svårt att ta instruktioner mm - den sidan måste man jobba stenhårt med, annars riskerar man att barnet hamnar i utanförskap, både ekonomiskt och socialt. 

Du skriver att det är du och han mot världen. Att folk som inte är som han är tråkiga. Är du lik din son? Är det därför du känner så stark gemenskap med honom? Känner du att världen är emot dig? Skulle det inte vara underbart om din son slapp känna så? Om han fick lära sig hur han kan vara en del av världen, utan att för den skull ändra vem han är? 

Ditt andra barn, räknas det? Är hen också ditt allt? Är sonen en bra storebror till det syskon han redan har?

Jag är närmare sonen tyvärr pga vissa omständigheter men såklart räknas mitt andra barn alltid! 
Idag fick ja skit och skäll pga att sonen hade sagt att min sambo va otrogen som visade sig va ett skämt 
Min son skyddar mig och pratar sanning så frågade såklart henne om detta o hon exploderar för en fråga 
Nu fattar jag att de inte låg sanning bakom men jag får inte ens ifrågasätta detta