Hon hatar min son

Ah du e också finsk? Ja o sambon också. Nej kommer aldrig hända tar de min son får de me mig att göra! Men nu vägrar hon komma hem mer alls pga sonen och säger  hon vägrar låta våra barn ens leka på ute gymmet tillsammans ens en timma och han inte är saknad av någon. hon berättar hur vidrig man jag är och hur jag tydligen lär upp han att bli vidrig människa så fina saker säger hon till mig på kvällarna pallar ej leva knappt pga detta 
hon sa att hon inte tänkte låta sonen få sin största önskan uppfylld att spräcka skall benet på bebisen hur sjukt !! hon är inte frisk och sjukt aggressiv nu mera 

Barn är påfrestande de visste hon att ja har två barn innan hon sa ja till att bli tillsammans me mig från första början 

Han får så mkt skit redan så vi har sagt bestämt nej till bup han har redan en person me sig överallt hela dan i skolan 
han kan inte ens säga till när ett annat barn gör fel för då säger de han ljuger och skvallrar de har vart senaste tema förra veckan och någon slog honom då fick han skulden när han vart så arg att han slog sönder ett fönster 
han hatar skolan o har nu grov ångest att ens gå dit och jag förväntas pröjsa rutan får noll stöd av tjejen i detta hon är skit verkligen förlåt 
vi har soc o massa därifrån vi ska göra nu framåt de är sjuka i huvet ibland bara men det är en annan historia 

de e skillnad på att va kriminell och slå tillbaka mot idioter som ska backa 
det vet min son om. Jag kör han bli smart snabb och stark 
Ja lär inte han o göra kriminella saker han sett en del men vi har pratat genom det och har lugnat sig nu va ja gör när han är hon sin mamma är inget som skadar han 

Det är inget fel på din sambo. Har din son yttrat de orden + hans övriga beteendeproblem hade jag heller inte känt för att komma tillbaka.  Hon upplever förmodligen en stor frustration över att du inte tar tag i problemet utan bara skyller på alla andra hela tiden.

Som jag och många skrivit här tidigare, dags att vakna upp och ge din son den hjälp han behöver. Han mår inte bra i det här och det är faktiskt ditt fel, eftersom du bara blundar för det.

Vadå ja har nästan varit hon 
alla problem kan inte bero på en ända person indet här fallet ett litet barn i familjen som hon bestämt sig för att hata som jävulen 

Blir helt trött när jag läser detta!
Din son har säkert en massa fina egenskaper, men dom kommer inte fram så som du nu låter honom leva. Att ta hjälp ab bup är inte bara för skolan ska kunna ge hon rätt hjälp, det är för barnets och er runt omkring skull. Vill du inte att han ska ha bättre förutsättningar och ha en chans att bli omtyckt? 

fattar inte att ni flyttade ihop och planerade gemensamma barn, om han var så här redan då. Eller har det eskalerat sen du blev sambo och de andra barnen kom in i bilden? I vilket fall mår din son inte bra och behöver en bättre förebild i dig. Du behöver ta en paus från förhållanden och utbilda dig som
förälder i hur du kan styra upp denna situationen. Vad sägs om att faktiskt lyssna på andra vuxna som har npf barn om att rutiner och regler faktiskt är det som fungerar? Sluta skylla på att det är sambon som gör fel, hon har försökt både med pojken och med dig men det blir ingen förändring.

om nu pojkens mamma har drog o alkoholproblem, så måste du steppa upp och vara extra trygg och bra förälder. 

barn kan vara vilda, men ditt barn skadar de andra barnen och de verkar inte vilja leka dessa brottningslekar osv, dom ska väl också får säga ifrån och ditt barn ska lära sig lyssna.

Att ta hjälp av bup är ju för att han ska lära sig att kontrollera sina impulser och därmed på MINDRE skit. Det är inte rättvist att ditt barn ska hamna så utanför för att du är rädd för att han ska få en diagnos.

Det är inte normal att bli så arg att man slår sönder ett fönster. Att bli arg är normalt men han behöver lära sig att handskas med känslorna.

Om du läser mitt första inlägg i den här tråden förstår du vad jag menar med det. Jag har också varit hon som hatat sitt odrägliga bonusbarn, vilket såklart var fel. Alla problem i familjen beror inte på ett litet barn, de beror på dig som förälder som inte tar tag i det och skapar bättre förutsättningar för din son att lyckas. Precis som den situationen vi hade hemma innan sambons barn fick hjälp.

Hon visste inte att du skulle tillåta ditt barn att hantera andra barn och djur hårdhänt. Hon visste inte att ni skulle sakna helt att ha regelbundna vanor för vardagssaker (som tid att gå och lägga sig och mat- eller godisvanor). Hon visste inte att du skulle avstå från att säga till din son vad han än gjorde.

Där har du svaret.

Barn som din son behöver all hjälp som finns att få till regelbundna sömnvanor. Behöver börja varva ner när det gäller aktiviteter i god tid före sovtiden. Behöver sluta med uppiggande spelveller våldsamma filmer en timme före sovtiden. Behöver ha ätit middagen 2 timmar innan det är dags att sova. 

Om barnet inte får ordentligt med sömn kommer det att få mycket större svårigheter dagen efter.