-
Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt.Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat. -
Svar på tråden Hon hatar min son
-
Givetvis kommer sonen att bli omhändertagen. Det är nämligen uppenbart för skolan att du och/ eller modern inte klarar av att ombesörja det sonen behöver för skolnärvaro och för sin psykiska hälsa. Nu framgår dessutom att du inte är kapabel att sörja för sonens och inte heller dotterns fysiska hälsa (ni har inte ens mat om inte din fd sambo försörjer er).Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-28 12:31:39 följande:Det är inte lätt att ta hand om massa ungar när grabben vaknar hela nätterna och skriker och går till mig eller oss.
hans mamma spårar ur totalt med drickande och paranoida vanföreställningar. Sambon vägrar fortsatt komma hem så nu står vi utan pengar käk snart pallar ej jobba i detta läge hon kommer me olika dåliga förklaringar efter varandra så snart får alla som de vill han hamnar på soc skolan klagar o han får bara ta all skit de sprider runt om han på skolan hinner inte lämna han innan de vill ja ska hämta han hur normalt är de
så nu står ja här medan världen pissar på oss
ja kan inte tänka på andra barnet när de är såhär tyvärr asså
sambon vägrar hjälpa osv
Det är också det bästa, att barnen blir omhändertagna. Ni kan fortfarande ha umgänge. -
Vad bra! Få kanske han kan få stöd och en chans att bli något till skillnad från om han är kvar med dig.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-28 12:31:39 följande:Det är inte lätt att ta hand om massa ungar när grabben vaknar hela nätterna och skriker och går till mig eller oss.
hans mamma spårar ur totalt med drickande och paranoida vanföreställningar. Sambon vägrar fortsatt komma hem så nu står vi utan pengar käk snart pallar ej jobba i detta läge hon kommer me olika dåliga förklaringar efter varandra så snart får alla som de vill han hamnar på soc skolan klagar o han får bara ta all skit de sprider runt om han på skolan hinner inte lämna han innan de vill ja ska hämta han hur normalt är de
så nu står ja här medan världen pissar på oss
ja kan inte tänka på andra barnet när de är såhär tyvärr asså
sambon vägrar hjälpa osv
Du behöver också stöd, även det är väldigt uppenbart. Prata med kommunen om en stödperson för att få ordning på ditt liv så du kan finnas där för BÅDA dina barn. -
molly50 skrev 2025-11-27 13:27:47 följande:Man behöver inte ta emot en massa skit utan att ge tillbaka,nej. Men det finns andra,bättre,sätt att ge tillbaka på än genom att slåss.
Och nej,du vet uppenbarligen inte vad han behöver. Då hade han inte betett sig som han gör.
Han behöver fasta rutinerOm det är svårt med mat, kontakta en diakon i Svenska kyrkan (man behöver inte vara religiös för att göra det, eller ens med i Svenska kyrkan) eller en Stadsmission där du bor. Ring eller gå dit.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-28 12:31:39 följande:Det är inte lätt att ta hand om massa ungar när grabben vaknar hela nätterna och skriker och går till mig eller oss.
hans mamma spårar ur totalt med drickande och paranoida vanföreställningar. Sambon vägrar fortsatt komma hem så nu står vi utan pengar käk snart pallar ej jobba i detta läge hon kommer me olika dåliga förklaringar efter varandra så snart får alla som de vill han hamnar på soc skolan klagar o han får bara ta all skit de sprider runt om han på skolan hinner inte lämna han innan de vill ja ska hämta han hur normalt är de
så nu står ja här medan världen pissar på oss
ja kan inte tänka på andra barnet när de är såhär tyvärr asså
sambon vägrar hjälpa osv
50 % av alla som är gifta skiljer sig. För gifta som har ett barn med den typen av svårigheter som din son har, är siffran 75 %.
Det betyder att föräldrar med barn som har sådana svårigheter oftare skiljer sig, för att de har det så jobbigt. Detta har andra föräldrar svårt att förstå.
Barnet kan inte varva ner och somnar aldrig på kvällen. Eller vaknar på natten som din son gör. Springer runt eller sitter med datorn på morgonen när det är dags att gå till skolan t.ex.
De vill ständigt äta saker med socker i för det håller dem pigga.
De vill gärna spela dataspel för kickarna från spelet gör att de håller sig pigga, de får dopamintoppar. Problemet är att när de har spelat en längre stund, så har de gjort åt all dopamin och hamnar i väldigt dåligt humör. Kan få utbrott.
Känner en person som arbetar med sådana barn och vet hur man ska bemöta dem, men hon säger att hennes son blir helt hejdlös och våldsamt arg om han spelat för länge. Så sonen har bara en viss tid som han får spela, inte mer.
Ja, du har det jobbigt!
Väldigt många par som träffas när de redan har barn blir särbor, för att det är lättare. Och då handlar det om barn som oftast inte har några speciella svårigheter.
Men din son behöver ändå lära sig att ta i med lagom kraft när han leker med andra barn och med djur. Att vara respektfull och backa när de andra visar att de inte tycker att det är kul. Det är grundläggande.
Att gå till lärare när någon säger något dumt, istället för att klippa till.
Om någon börjar slå på honom, så får han försvara sig men han måste lära sig att inte ta i för mycket.
Du måste hjälpa honom att klara sig i samhället och träna läsning med honom.
Han kommer att få svårt om han inte har betyg från grundskolan t.ex.
Motion en gång per dygn kan hjälpa honom att reglera energin.
Tycker inte att det låter som att sonen ska vara hos sin mamma just nu, om hon dricker.
Fundera på utredning ändå. Kan vara bra för sonen att veta varför det är så svårt för honom att göra som de andra barnen och vara lugnare. Han kan få dåligt självförtroende.
-
Kloka ord.Anonym (Du är problemet) skrev 2025-11-28 14:22:07 följande:Vad bra! Få kanske han kan få stöd och en chans att bli något till skillnad från om han är kvar med dig.
Du behöver också stöd, även det är väldigt uppenbart. Prata med kommunen om en stödperson för att få ordning på ditt liv så du kan finnas där för BÅDA dina barn. -
Med en dåres envishet har jag upprepat att familjehemsplacering är enda möjligheten att rädda sonen från undergång. Många psykologer i tråden, eller amatörpsykologer, tror att det skulle räcka med nån sorts "pappakurs" för att vända skutan eller att ställa en diagnos. Här flödade kommentarerna, ADHD- medicinering skulle hjälpa sonen på alla vis och hatad skulle han inte längre bli. Sunt förnuft trumfar alla andra visioner; redan trådstarten och det senare förhärligandet av "våld" visar tydligt att det är genomgripande förändringar som krävs. Sedan får psykologer tala om traumat att skilja barn och föräldrar, och det är det naturligtvis i normalfallet, men inte när en nioåring förklarat världen krig. Då måste han tas ur sin destruktiva miljö och han måste lära sig att sluta att se upp till en far som ger honom livsfarliga och hämmande ideal.Anonym (Jag har nästan varit hon) skrev 2025-11-28 12:35:48 följande:Men nu får du ta och ta av dig offerkoftan. Du har två barn, ditt andra barn behöver dig precis lika mycket som din son.
Och vaddå utan pengar till käk? Jobbar du inte eller har a-kassa? Barnbidrag? Det har ju nyss betalats ut.
Jag har hela tiden trott att det räcker med att ni söker stöd, men ditt senaste inlägg gör att jag tänker att personen som upprepat att familjehemsplacering är det enda som kan rädda er har rätt. -
Jag håller med.Goneril skrev 2025-11-28 18:45:01 följande:Med en dåres envishet har jag upprepat att familjehemsplacering är enda möjligheten att rädda sonen från undergång. Många psykologer i tråden, eller amatörpsykologer, tror att det skulle räcka med nån sorts "pappakurs" för att vända skutan eller att ställa en diagnos. Här flödade kommentarerna, ADHD- medicinering skulle hjälpa sonen på alla vis och hatad skulle han inte längre bli. Sunt förnuft trumfar alla andra visioner; redan trådstarten och det senare förhärligandet av "våld" visar tydligt att det är genomgripande förändringar som krävs. Sedan får psykologer tala om traumat att skilja barn och föräldrar, och det är det naturligtvis i normalfallet, men inte när en nioåring förklarat världen krig. Då måste han tas ur sin destruktiva miljö och han måste lära sig att sluta att se upp till en far som ger honom livsfarliga och hämmande ideal.
Det konstiga är att socialtjänsten inte har agerat. Bodde sonen tidigare hos modern, och socialtjänsten trodde att fadern var en bättre lämpad boendeförälder?
Eller är det TS fd sambo som har trätt in med stabilitet och ordning?
Jag vet ett exempel från för många år sedan där modern var instabil och alkoholiserad, fadern var död, och moderns make räddade kvar vårdnaden om barnen hos modern genom att vara med hos socialtjänsten och berätta att han ombesörjde att barnen fick allt de behövde samt garanterade att barnen inte var tillsammans med modern när hon drack. Vet inte om det skulle kunna gå till så idag, men jag finner det mycket märkligt att sonen inte är omhändertagen. -
Jag kan inte säga att jag har varit i lika "brutal" situation men liknande där jag i det fallet var pojken.
Det var en fruktansvärd tid vilket gjorde att jag fick men för livet. (Men även gjorde mig till den jag är idag).
Om jag då fick önska själv skulle min förälder lämnat partnern.
Om jag varit dig nu idag skulle jag ärligt TVINGA henne till att skärpa sig och börja beteende sig och behandla din son med respekt annars kan hon dra åt helvete.
Att hon nu bär på ditt barn är självklart en tung situation och ett dilemma. Men samtidigt så kommer du inte heller förlora det barnet när det väl föds och när barnet växer upp så förklarar du för barnet varför du lämnade mamman innan barnet kommit till världen.
Din son kommer få fruktansvärda men för livet om du fortsatt tillåter det här ske och möjligt förakta din när han växt upp.
BLOD ÄR TJOCKARE ÄN VATTEN! -
Tråden är förmodligen fejk. Att många inte har fattat det ännu, är ett mysterium.Olsdotter skrev 2025-11-28 19:27:56 följande:Jag håller med.
Det konstiga är att socialtjänsten inte har agerat. Bodde sonen tidigare hos modern, och socialtjänsten trodde att fadern var en bättre lämpad boendeförälder?
Eller är det TS fd sambo som har trätt in med stabilitet och ordning?
Jag vet ett exempel från för många år sedan där modern var instabil och alkoholiserad, fadern var död, och moderns make räddade kvar vårdnaden om barnen hos modern genom att vara med hos socialtjänsten och berätta att han ombesörjde att barnen fick allt de behövde samt garanterade att barnen inte var tillsammans med modern när hon drack. Vet inte om det skulle kunna gå till så idag, men jag finner det mycket märkligt att sonen inte är omhändertagen.
Ja, det finns pappor (och mammor) som TS. Men de startar inte trådar på FL om det, formulerar sig inte som TS och förväntar sig inte medhåll. -
Har arbetat i skolan, det är inte uteslutet att en sådan här situation är på riktigt. Men visst kan själva tråden vara en fejk.
-
Har du läst hela tråden och alla TS svar så du ser hur TS son beter sig gentemot TS (ex)sambo, styvsyskon, klasskompisar, djur? Hur TS försvarar sonen med att alla andra är lipsillar och pipiga för minsta lilla?hejkaaa skrev 2025-11-28 20:13:13 följande:Jag kan inte säga att jag har varit i lika "brutal" situation men liknande där jag i det fallet var pojken.
Det var en fruktansvärd tid vilket gjorde att jag fick men för livet. (Men även gjorde mig till den jag är idag).
Om jag då fick önska själv skulle min förälder lämnat partnern.
Om jag varit dig nu idag skulle jag ärligt TVINGA henne till att skärpa sig och börja beteende sig och behandla din son med respekt annars kan hon dra åt helvete.
Att hon nu bär på ditt barn är självklart en tung situation och ett dilemma. Men samtidigt så kommer du inte heller förlora det barnet när det väl föds och när barnet växer upp så förklarar du för barnet varför du lämnade mamman innan barnet kommit till världen.
Din son kommer få fruktansvärda men för livet om du fortsatt tillåter det här ske och möjligt förakta din när han växt upp.
BLOD ÄR TJOCKARE ÄN VATTEN!