-
Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt.Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat. -
Svar på tråden Hon hatar min son
-
Ja de flesta kommuner/skolor anordnar gratis COPE föräldrautbildningar och bup brukar också ha utbildningar. Som förälder så behöver man kanske fråga efter det och be om hjälp tex via kuratorn eller skolsköterskan Om man inte har kontakt med BUP än.Goneril skrev 2025-11-24 13:41:47 följande:Men hur kan man komma tillrätta med TS förkastliga uppfostringsmetoder? Det finns ju ingen annan möjlighet än att skilja TS och sonen åt. Många här anser sig veta att det innebär ett trauma, men finns det några lösningar? Finns det föräldrakurser? Ett barn som lär sig att det är bra att vara hård och vild, som är hatat överallt och av alla och som inte kan behärska sig, hur ska det barnets framtid gestalta sig? Enligt hörsägen och enligt TS sambo lär han ha sagt att han ska "slå in bebisens skallben". Jag ryser. Det här barnet tycks redan vara förlorat, det dröjer inte länge förrän han är i händerna på kriminella gäng. Hur hanterade man varnartiga barn förr i tiden? På landet, där jag är uppvuxen, tog man sommartid emot storstadsbarn som redan hade börjat begå brott men som ännu inte var straffmyndiga. De fick arbeta i jordbruket hos bra familjer. Flera av dem, alltid killar, var undernärda; deras familjer hade inte råd med ordentlig mat. Nu fick de äta upp sig, de fick rätta sig efter bestämda sovrutiner och de fick arbeta fysiskt. De var trötta på kvällen och orkade inte hitta på något djävulskap. Dessa barn hamnade sedan hos fosterfamiljer, började sköta sig och flera som vi följde har det gått bra för i livet.
men att neka utredning när pojken har uppenbara problem både i skolan och i hemmet är inte bra. Med en mamma i missbruk så kan detta också ha påverkat honom både fysiskt (om hon missbrukade under graviditet) och psykiskt. Att som andra förälder inte ta detta på alvar och tro att det ska växa bort av sig själv är oansvarigt och naivt. pojken skadas bara mer av att inte låta honom och föräldrarna få rätt hjälp. Med en diagnos kan föräldrarna få verktyg om hur dom ska hantera situationer. -
Finns säkert orsaker för detta.Men ingen lycklig sits för er.
-
En föräldrautbildning brukar ervjudas av kommunernas socialförvaltning, som en del av deras "frivilliga" verksamhet, för att stödja föräldrar som vill ha det.
-
Problemet här är DU, Ts. Och din son. Som du tillåter bete sig hur fan som helst, mot allt och alla. Men DU vägrar se att det är ditt beteende som gär att han är sådan. En utredning borde han definitivt få, och ett LVU.
Du är inte en lämplig förälder, Ts. Jag förstår din sambo som vill skydda sina barn. Låter jättebra för henne att hon har kommit bort från det helvete det måste vara att bo med dig och din odrägliga son. Han har helt tydligt inga som helst gränser och du är okej med det. Newsflash - det kommer INGEN annan att vara i hans liv. Om han ens överlever till vuxen ålder och inte dras in i kriminalitet tidigt och blir avrättad av något gäng så kommer han att bli tungt kriminell på ett eller annat sätt. Och DU är okej med det om du fortsätter ditt beteende, Ts.
Var en vuxen och skärp dig för helvete. Eller ge upp vårdnaden om barnen så att de kan få det bättre. Och du ska inte ha några relationer ö h t förrän både du och din son fått hjälp, sluta förstöra andras liv bara för att du inte har mental kapacitet att styra upp ditt eget.
-
Nu är det så att barn med vissa typer av svårigheter har större utmaningar än andra. Människor vill gärna tro att med rätt bemötande av barnet så blir allt frid och fröjd.
Nu är det inte riktigt så, oavsett föräldrarnas kapacitet. Men ett barn med de utmaningarna får det lättare i livet om han får rätt stöd av föräldrarna. Att lära sig hur man behandlar andra på ett bra sätt t.ex.
Men fortfarande kommer det vara svårt att sitta stilla långa stunder med sådant som han är ointresserad av och fortfarande kommer han ha svårt att hejda vissa impulser och ha ett mer lättretligt temperament än andra barn . Det beror på rent fysiologiska skillnader. -
Absolut är det så. Om det dock finns möjligheter att underlätta för sonen och ge honom verktyg/ev medicin för att hantera de värsta grejerna, de som gör att han inte är välkommen i princip några sammanhang för att han förstör för alla, borde inte hans pappa vara intresserad av att ge honom dem?Anonym (Sedan) skrev 2025-11-25 13:21:34 följande:Nu är det så att barn med vissa typer av svårigheter har större utmaningar än andra. Människor vill gärna tro att med rätt bemötande av barnet så blir allt frid och fröjd.
Nu är det inte riktigt så, oavsett föräldrarnas kapacitet. Men ett barn med de utmaningarna får det lättare i livet om han får rätt stöd av föräldrarna. Att lära sig hur man behandlar andra på ett bra sätt t.ex.
Men fortfarande kommer det vara svårt att sitta stilla långa stunder med sådant som han är ointresserad av och fortfarande kommer han ha svårt att hejda vissa impulser och ha ett mer lättretligt temperament än andra barn . Det beror på rent fysiologiska skillnader.
-
Men det är ju honom som alla i närheten hehöver skyddas från.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-20 22:35:18 följande:I det här samhället måste man va hård och har sagt till han vikten av att skydda alla i närheten
han är inte en ligist för det utan så funkar samhället
han behöver inte ha ett papper på hur han funkar
och jag drar inte in han i mina kretsar om du mena så -
För att sammanfatta:
- Sonen har inga problem med att slåss, försvara sig själv (och eventuellt någon annan han bedömer som skyddsvärd).
- Sonen är "hård"
- Sonen är "snabb"
- Sonen kan inte ens läsa
- Sonen är avskydd/fruktad av de allra flesta (inklusive sitt syskon)
- Sonen lyssnar inte på andra vuxna än föräldrarna
- Sonen är aggressiv fysiskt och verbalt mot både sin familj och skolkamrater.
TS planerar med tanke på ovanstående att göra sonen hårdare, snabbare, våldsammare samt verkligen inpränta i sonen att hela världen är emot honom och fadern.
Är det rätt uppfattat, TS? Om inte:
I vad har jag förstått fel? -
Håller med.Anonym (Jag har nästan varit hon) skrev 2025-11-25 13:57:27 följande:Absolut är det så. Om det dock finns möjligheter att underlätta för sonen och ge honom verktyg/ev medicin för att hantera de värsta grejerna, de som gör att han inte är välkommen i princip några sammanhang för att han förstör för alla, borde inte hans pappa vara intresserad av att ge honom dem? -
Ledsen men nej, din son är inte smartare än de flesta. Hade han varit det så hade han knäckt läskoden vid detta laget.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-18 08:49:04 följande:Ja så är de 100%. Jag växte upp som han och har behövt försvara mig själv jag tycker inte de är ok att folk hoppas på han och att han inte får försvara sig
Han kommer bli hård och ingen tönt. Jag älskar han och han är smartare än dem flesta. Det är de som är tråkigt att han får så mycket skit hela tiden känns som att jag inte får tid att älska honom pga alla klagomål på han hela tiden att han är en skit kille osv
Men äpplet faller inte så långt ifrån trädet. När man läser dina inlägg så förstår man att det inte står helt rätt till hos dig som inte förstår att ditt barn behöver hjälp och stöd som DU INTE KAN GE för att du saknar KOMPENTENS och KUNSKAP!