Anonym (Desperatman)

Sun 16 Nov 15:12

348 svar

Hon hatar min son

Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt.

Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat.

molly50

Sun 30 Nov 15:58

#281

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 08:49:26 följande:

De här SMS fick jag igår som exempel på va hon skriver För att han beter sig förjävligt jag vägrar vara runt honom för inte regler får finnas för honom. Ska jag ge ett exempel från senaste dygnet vi umgicks med barnen.

Hämtar honom från skolan, det har varit problem hela dagen. Han skriker jävla hora till specialläraren. Sedan springer han ut i gatan hävdar bestämt han ska sitta i **** barnvagn och sätter sig på honom. Skriker att han ska ha läsk och godis men kan inte ta ett nej, skriker fula saker till en gravid kvinna på hållplatsen. Hemma stjäl han alla hamburgerbröd till hamburgarna trots att han vet att han inte ska, skriker att ingen vill ha kött i och äter upp dessa. Så blir hamburgare med spaghetti istället. Han har en stor läsk ingen annan får ta men blir galen när han inte får ta av de andra barnen, förvägrar de andra att spela tevespel. I duschen sprutar han schampo med flit i ögonen på lilla barnet och vägrar släppa duschen så jag kan spola av och lillen skriker. Han slår katterna och bär runt dem i påsar. Berättar för dig att jag skulle gått runt till olika män och sagt jag är singel (!) skriver högt och okontrollerat. Håller alla ungar vakna med skräckklipp på telefonen som du vet, blir galen och skriker 02 på natten för att jag flyttar mina barn till ett annat ställe där de kan sova. Kastar lillens astmamedicin och säger att den är slut. Ska ta de andra barnens jackor som filtar och vägrar ge tillbaka dem så de andra fryser och du säger ingenting mer än att han gillar mysiga filtar, vi hade råd med exakt antal hamburgare men han stjäl två av barnens hamburgare för att han påstår att de inte var hungriga, äter upp alla gemensamma pommes och snattar läsk som jag sa vi inte hade råd med. Han har en egen telefon men ska stjäla min som lillen tittar på ändå, gallskriker för att han inte får gå till parken efter en heldag ute, inget annat barn får berätta om sin dag för han säger håll käften och pratar i munnen på dem. Han skryter om all utemat han får av dig i smyg trots att vi inte har råd framför de andra barnen. De andra barnen skulle få en fotboll för han vägrar dela med sig av sin men väl i affären vill han också ha en ny, trots att han redan har en och vi har bara råd med en men ändå ska du köpa en ny dyr till honom och försöka få mig att betala för båda så vi inte har råd med annat, hör du själv? och allt fult han säger till kvinnor och hur han tillsammans spionerar på vad jag och andra gör är saker du lärt honom han har fan slagit en gravid kvinna i magen det kommer gå fett illa för er son pallar ej

På riktigt? Om detta är sant så är det ett helt oacceptabelt beteende. Hur kan du inte se det?
Hur kan du inte förstå att din son har grava,allvarliga problem och behöver hjälp?
Hur kan du förvägra honom det och tro att du har de rätta verktygen för att hjälpa honom själv?
Du måste ju själv se att det uppenbarligen inte fungerar.
Jag hoppas att din sambo lämnar dig och gör abort eller ser till att få ensam vårdnad om hon behåller,om jag ska vara helt ärlig.
Din son ska inte vara i närheten av en liten bebis. Och du är inte kapabel att ta hand om barn.
Jag börjar faktiskt också hålla med de som skriver om att din som skulle behöva komma till ett familjehem. Ni behöver komma bort från varandra.
Du är inte bra för honom.

Xenia

Sun 30 Nov 15:58

#282

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 08:52:41 följande:

Ja vet min son kan va så o säger till han men ja upplever att alla ser min son som monster och han är mer vild va ska man göra man kan inte lägga in han på psyk

Du säger inte bara till, du hindrar honom handgripligen från att ta andras mat och saker m m. I värsta fall lyfta bort honom från andra barn och katterna.

Jag tycker mest synd om katterna här, hoppas de följde med fd sambon när hon flyttade.

Eller hoppas hela tråden är påhittad.

molly50

Sun 30 Nov 15:59

#283

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 08:52:41 följande:

Ja vet min son kan va så o säger till han men ja upplever att alla ser min son som monster och han är mer vild va ska man göra man kan inte lägga in han på psyk

Nej,men du kan,och måste,söka hjälp åt honom! Du måste inse det! Du klarar inte det här själv!

molly50

Sun 30 Nov 16:05

#284

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 08:49:26 följande:

De här SMS fick jag igår som exempel på va hon skriver För att han beter sig förjävligt jag vägrar vara runt honom för inte regler får finnas för honom. Ska jag ge ett exempel från senaste dygnet vi umgicks med barnen.

Hämtar honom från skolan, det har varit problem hela dagen. Han skriker jävla hora till specialläraren. Sedan springer han ut i gatan hävdar bestämt han ska sitta i **** barnvagn och sätter sig på honom. Skriker att han ska ha läsk och godis men kan inte ta ett nej, skriker fula saker till en gravid kvinna på hållplatsen. Hemma stjäl han alla hamburgerbröd till hamburgarna trots att han vet att han inte ska, skriker att ingen vill ha kött i och äter upp dessa. Så blir hamburgare med spaghetti istället. Han har en stor läsk ingen annan får ta men blir galen när han inte får ta av de andra barnen, förvägrar de andra att spela tevespel. I duschen sprutar han schampo med flit i ögonen på lilla barnet och vägrar släppa duschen så jag kan spola av och lillen skriker. Han slår katterna och bär runt dem i påsar. Berättar för dig att jag skulle gått runt till olika män och sagt jag är singel (!) skriver högt och okontrollerat. Håller alla ungar vakna med skräckklipp på telefonen som du vet, blir galen och skriker 02 på natten för att jag flyttar mina barn till ett annat ställe där de kan sova. Kastar lillens astmamedicin och säger att den är slut. Ska ta de andra barnens jackor som filtar och vägrar ge tillbaka dem så de andra fryser och du säger ingenting mer än att han gillar mysiga filtar, vi hade råd med exakt antal hamburgare men han stjäl två av barnens hamburgare för att han påstår att de inte var hungriga, äter upp alla gemensamma pommes och snattar läsk som jag sa vi inte hade råd med. Han har en egen telefon men ska stjäla min som lillen tittar på ändå, gallskriker för att han inte får gå till parken efter en heldag ute, inget annat barn får berätta om sin dag för han säger håll käften och pratar i munnen på dem. Han skryter om all utemat han får av dig i smyg trots att vi inte har råd framför de andra barnen. De andra barnen skulle få en fotboll för han vägrar dela med sig av sin men väl i affären vill han också ha en ny, trots att han redan har en och vi har bara råd med en men ändå ska du köpa en ny dyr till honom och försöka få mig att betala för båda så vi inte har råd med annat, hör du själv? och allt fult han säger till kvinnor och hur han tillsammans spionerar på vad jag och andra gör är saker du lärt honom han har fan slagit en gravid kvinna i magen det kommer gå fett illa för er son pallar ej

Jag måste bara fråga dig om du verkligen tycker att detta är ett ok beteende från din son?
Och tycker du att du klarar av att hantera det här på ett bra sätt?
Speciellt med tanke på att din sambo får hämta honom på förskolan trots att det borde vara ditt ansvar.

molly50

Sun 30 Nov 16:09

#285

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 11:51:24 följande:

Hon har aldrig varit våldsam mot min son då hade hon inte haft de bra kan ja säga
jo tack hon tog med mitt yngsta barn hem till mamman nyligen inte fått tillbaka ungen sen dess så bra beter hon sig de är kidnappning för er som inte känner till det

Det är inte kidnappning när hon har lämnat barnet till sin andra förälder.
Däremot så är det väl inte bra för barnet att vara hos sin mamma heller om hon har missbruksproblem.
Det hon borde göra istället är att anmäla till soc så att de får avgöra om du ska ha hand om barnet eller inte.

Purgatorium

Sun 30 Nov 16:15

#286

Varför utger du dig för att vara desperat? Du är ju en låt-gå-fjolla med skygglappar?

Anonym (Isabella)

Sun 30 Nov 17:05

#287

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 13:08:19 följande:

Ja men jag säger till han

Det är bra, men det är ju tydligen inte tillräckligt, eftersom han fortsätter att göra dumma saker!
Om du älskar honom och vill att han ska bli en bra vuxen så måste du göra mer/annorlunda! Om man provar en sak många gånger och det inte funkar, så måste man göra på ett annat sätt.
Alla är eniga om att barn med ADHD mår bra av tydliga rutiner och ramar. Du är den viktigaste personen i hans liv, och det är din uppgift att ge honom det! Han försöker testa sig fram till hur han ska agera och vilka regler som gäller, och eftersom du skickar helt andra signaler än skolan, samhället, syskonen och sambon, så blir det ännu jobbigare för honom.
Förklara tydligt hur man ska uppföra sig i en viss situation, och var sedan med honom i den situationen och se till att han gör så som du har bestämt. Ge honom sedan massa beröm när han klarar det, och berätta hur du sett att de andra människorna tex. log mot honom, sa tack eller vad som nu hände. (Det är beröm och bekräftelse han behöver, inte godis, tv-spel och dyra saker)
Han har haft det jobbigt länge, och det är en tuff uppgift du har framför dig, men om du älskar honom måste du steppa upp och våga göra det! För att klara det måste du våga ta emot hjälp - tex. gå en föräldrautbildning, samarbeta med skolans personal, osv. Det ÄR läskigt att våga visa sig sårbar och erkänna att man har begått misstag, men du MÅSTE våga det, för hans skull.
Jag tror att du känner att alla är emot honom/dig, men det är de inte - de är emot att du inte gör något åt situationen. Om en människa visar att hen verkligen vill förbättra sig är nästan alla andra stöttande och hjälpande!
Du har visat att du vill ha hjälp genom att skriva här. Ta det ett steg längre genom att skriva om en speciell sak som du vill förändra/förbättra, om du har några idéer etc. och låt oss hjälpa dig med idéer. Sedan genomför du dem och berättar för oss hur det gick. (kanske lättare att "blotta sig" online än IRL?)

Olsdotter

Sun 30 Nov 18:02

#288

Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-30 11:51:24 följande:

Hon har aldrig varit våldsam mot min son då hade hon inte haft de bra kan ja säga
jo tack hon tog med mitt yngsta barn hem till mamman nyligen inte fått tillbaka ungen sen dess så bra beter hon sig de är kidnappning för er som inte känner till det

Jag tycker att du ska ringa mansjouren TS. Det är inte bra att du står ensam i detta, med dessa tankar. Mansjouren kan stötta dig i situationen så att du inte råkar förvärra den.

Tel
08-30 30 20

Goneril

Sun 30 Nov 23:46

#289

Anonym (Family) skrev 2025-11-30 13:48:37 följande:

Har TS någonstans uppgett hur gammal sonen är?

Ett barn som beter sig på detta sätt behöver all tillgänglig hjälp för att rikta upp sitt liv inklusive en utredning för alla tänkbara npf-diagnoser och därefter ev, medicinering. Han behöver ett annat hem, en annan omgivning där djur och andra barn inte finns åtminstone inte så länge en klar och stabil förbättring har inträtt.

En förälder som beter sig som denna pappa ska fråntas vårdnaden om barnet. Han ser pojkens beteende som ett utslag av att han är lite vild av sig och att det bara är bra att pojken kan slåss och hävda revir. Han ser sin spegelbild och finner den normal.

Man får hoppas att sambon nu har lämnat det gemensamma hemmet med sina biologiska barn och att hon skarpt funderar på abort med tanke på de gener det ofödda barnet oundvikligen bär på. Grymt ohälsosamt att stanna kvar i den miljön.

Bra sammanfattat. Jag vill tillägga att mycket av det som sonen företar sig är åtalbart; nu är han inte straffmyndig men vore han det skulle det bli påföljder. Han är ett plågoris för hela familjen och rent farlig, t.ex har han slängt astmamedicin och därmed riskerat ett halvsyskons hälsa. Sonens svårigheter med anpassning är resultatet av pappans snedvridna uppfostran. Eftersom sonen inte kan läsa, vid nio års ålder, har han halkat efter i skolan och har mycket att ta igen. Detta kan han endast göra i en annan miljö än den destruktiva som han nu befinner sig i.

Anonym (Sedan)

Mon 1 Dec 00:11

#290

Goneril skrev 2025-11-30 23:46:02 följande:

Bra sammanfattat. Jag vill tillägga att mycket av det som sonen företar sig är åtalbart; nu är han inte straffmyndig men vore han det skulle det bli påföljder. Han är ett plågoris för hela familjen och rent farlig, t.ex har han slängt astmamedicin och därmed riskerat ett halvsyskons hälsa. Sonens svårigheter med anpassning är resultatet av pappans snedvridna uppfostran. Eftersom sonen inte kan läsa, vid nio års ålder, har han halkat efter i skolan och har mycket att ta igen. Detta kan han endast göra i en annan miljö än den destruktiva som han nu befinner sig i.

Javisst behöver sonen bemötas på ett annat sätt.

Men det kan vara bra att veta att även i andra delar av världen, där de har betydligt striktare regler för elevers uppförande och även har bestraffningar, så ligger de länderna på liknande procentsatser när det gäller diagnoser av här typen av svårigheter hos barn. I alla fall var det så före den stora ökningen av de diagnoserna som vi har haft i Sverige de senaste åren. Detta gäller bl.a. ställen i ostasien.

Barnen i de skolorna är allmänt lugnare än i Sverige, men skillnaden mellan de som har den här typen av diagnoser och de andra eleverna är lika stor som här.

Det är önsketänkande att detta helt handlar om uppfostringsproblem. Behovet av att det ständigt ska hända något eller att vara i konstant rörelse försvinner inte med disciplin.

Men det är lätt att ett barn med sådana svårigheter fastnar i ett trotsbeteende, av flera skäl.
Nu talar jag om de barn som har en äkta sådan diagnos. Liknande symtom kan hos ett annat barn bero på andra orsaker.

Lite av de här neuropsykiatriska svårigheterna är fysiskt mätbara på olika sätt.

Hon hatar min son

INNEHÅLL