Olsdotter skrev 2025-12-05 17:51:51 följande:
Inget av det är aktuellt att tipsa TS om. TS är inte i tillstånd att inse att sonen behöver en utredning, ännu mindre att han själv (eventuellt) vore betjänt av en sådan.
Vi vet inte heller om TS (eller sonen) har adhd eller autism, det är bara trådspekulationer som inte leder någon vart.
Vi vet:
- Att TS inte har råd med mat.
- Att TS yngsta barn är hos modern, vilken socialtjänsten varit inblandad i då hon har missbruk.
- Att TS och sonen nu bor ensamma.
- Att skolans problem med sonen kvarstår.
- Att TS är desperat.
Vi kan utifrån vad TS skrivit ana att:
- TS i de veckor han inte hade (har?) sonen ägnar sig åt destruktiv verksamhet (kriminalitet?)
- TS funderar i våldstendenser mot exsambon.
- TS riskerar att förlora självkontrollen gentemot skolpersonal.
- TS står utan stöd.
Utifrån detta är det enda rimliga att TS omgående får någon form av samtalstöd utifrån, för att kunna börja hantera situationen. Just nu hanteras den ju inte öht, den eskalerar bara.
Du lägger in saker som vi inte vet. Du "anar"...
TS har t.ex. haft svårt att sköta sitt arbete under den sista tiden. Du vet inte vilket arbete han har (och inte jag heller). Men uppenbarligen har han ett.
Han säger inte på något ställe att han har varit fysiskt aggressiv mot pojken, utan han har bara "sagt till han"
TS har inte uttryckt någon aggressivitet mot varken skolpersonal eller för detta sambon. Han är uppgiven och känner sig sviken. Vi vet inte att han planerar något fysiskt.
Men visst behöver TS en stödkontakt i den svåra situation som han är i nu! Och dessutom hjälp att förändra sig så att han kan förhålla sig bättre gentemot sonen! Som gynnar sonen i längden. Och samarbeta med skolan.
Men framförallt behöver han pengar till mat och hyra i ett första steg!
Där finns stadsmissionen, diakon i Svenska kyrkan och socialförvaltningen för denvsaken.
