Hon hatar min son

Ja du, jag tycker uppriktigt synd om din son som har en pappa som inte vill hjälpa honom att bli en fungerande del av samhället.

Han får det inte lätt i livet när han inte får någon som helst vägledning i vad som är acceptabelt eller inte i interaktion med andra människor.

Om jag var din sambo hade jag lämnat dig fortare än kvickt.

Om en budget är inställd på att det är två som betalar, så blir det naturligtvis ett stort avbräck om en partner lämnar. Det går inte att förneka på något vis.

Vanligtvis separerar man under mer ordnade former.

Men TS före detta sambo lämnar för att hon inte vågar bo kvar på grund av TS sons beteende. Det är mycket sorgligt, men också förståligt eftersom hon vill att hennrs barn ska ha det bra.

TS problem är ny att han inte får ekonomin att gå ihop och att han sörjer förhållandet. Han måste ha stöd så att han kan fundera på hur han ska lösa situationen och även hjälpa sin son att fungera bättre.

Ja, god man och boendestöd för TS räkning. Han behöver också gå en föräldrakurs, möjligtvis kan Soc hjälpa till med det. Han måste komma till insikt om allt han har gjort som är fel och som har medfört att sonen är på kant med hela världen, hatad av alla. Sonen ska tas om hand, i ett familjehem och kontakten mellan far och son ska ske under bevakade former. Risken finns annars att TS börjar predika "vildhet" igen. 

Man får inte god man och boendestöd om man tillfälligt hamnar i en ekonomisk knipa.

Något sådant är inte nödvändigt för en person som vanligtvis klarar ekonomin.

Boendestöd kan man få om man har en funktionsnedsättning som omöjliggör att personen på egen hand tar hand om hushållssysslor. De ska hjälpa personen med rutiner för tvätt och städning t.ex.

Kommunen och överförmyndarnämnden skulle aldrig godkänna det.

Jag tror att Goneril med flera behöver läsa på om hur dessa insatser fungerar och vilka som får dem. 

Det är därför TS behöver göra utredningarna. Med en eller två utredningar så kan TS få stöd och hjälp med hur han lever och beter sig. Han har skrivit att detta inte är första gången han har blivit lämnad och detta är inye sista gången. TS har noll självinsikt och noll förmåga att inse att han är problemet. 

Även om TS skulle få stöd, hjälp med ekonomin här just nu så löser det inte beteendet. Hjälp just nu är bara en kortsiktig lösning. Han behöver hjälp och städ långt efter att denna situationen har löst sig.

Men han får inte god man och boendestöd för det. TS har en tillfällig ekonomisk knipa. Han har aldrig skrivit något om att han har svårt för att tvätta eller städa heller.

TS problem ligger på ett annat plan och han behöver andra typer av stöd. Den sortens stöd kan han även få utan en diagnos. 

Men om TS skulle få en diagnos så skulle han förstå sig själv och kanske sonen bättre.

Jag har varit god man åt en släkting med intellektuellt funktionshinder så jag känner till uppdraget. Här skulle det behövas av följande skäl: Tillfällig ekonomisk svacka är det inte för i så fall skulle inte ekonomin ramla ihop som ett korthus när sambon drog. TS behöver hjälp att planera ekonomin så att någon buffert finns; nu hade de ju inte ens pengar till mat. Som vårdnadshavare måste man se till att det finns pengar till det nödvändigaste.                                                                                                                                         Godmanskapet har olika nivåer, sörja för person kan vara inkluderat vilket innebär hjälp med myndighetskontakter. Det är ju TS betjänt av.

I en undersökning som gjordes i mars 2025 visade det sig att hälften av alla konsumenter i Sverige hade en mindre buffert än 10 000 kr om något oförutsett skulle hända.

Vi kan inte ge alla som har en tillfällig kris en god man! Nej det vore ett förmyndarsamhälle! 

Inget av det är aktuellt att tipsa TS om. TS är inte i tillstånd att inse att sonen behöver en utredning, ännu mindre att han själv (eventuellt) vore betjänt av en sådan.

Vi vet inte heller om TS (eller sonen) har adhd eller autism, det är bara trådspekulationer som inte leder någon vart.

Vi vet:
- Att TS inte har råd med mat.
- Att TS yngsta barn är hos modern, vilken socialtjänsten varit inblandad i då hon har missbruk.
- Att TS och sonen nu bor ensamma.
- Att skolans problem med sonen kvarstår.
- Att TS är desperat.

Vi kan utifrån vad TS skrivit ana att:
- TS i de veckor han inte hade (har?) sonen ägnar sig åt destruktiv verksamhet (kriminalitet?)
- TS funderar i våldstendenser mot exsambon.
- TS riskerar att förlora självkontrollen gentemot skolpersonal.
- TS står utan stöd.

Utifrån detta är det enda rimliga att TS omgående får någon form av samtalstöd utifrån, för att kunna börja hantera situationen. Just nu hanteras den ju inte öht, den eskalerar bara. 

Nej, andra mamman hade inte problem (men TS skriver slarvigt).