Ogift och utan testamente

Säg till honom att från och med nu kan du inte bidra lika mycket till hushållet då du behöver betala en livförsäkring som faller ut när han dör så att du och barnen kan bo kvar,

Angående sista meningen: varför SKULLE han vara intresserad av att du testamenterar dina tillgångar till honom, om det är peanuts jämfört med vad han äger själv..?

Sedan förstår jag inte vad du menar med att ni inte "hann" gifta er innan ni fick barn? Det tar en halvtimme i kyrkan, i stadshuset kan det gå på fem minuter om man väljer den kortaste ceremonin. Om du kunde vara gravid och föda barn, så kan du inte ha varit SÅ sjuk att du inte klarade den ceremonin. Något stort bröllop som måste planeras ett år i förväg, är ingen nödvändighet. Det är - som du själv har upptäckt nu - mycket viktigare att man BLIR gifta innan barnen kommer. Allt annat, som bröllopets utformning, är fringisar som man kan vara utan om det inte finns tid, pengar eller andra resurser för att genomföra det just då. 

Angående äktenskap och äktenskapsförord: jag är ingen jurist, men jag tror att det är svårt att få ner det belopp som en hustru/make får ut vid en skilsmässa, till samma belopp som hon/han skulle få ut vid ett brutet samboskap, med ett äktenskapsförord. Detta med giftorätten är ju en stark rättighet. Så det kan vara en orsak till att din sambo inte tycker att den lösningen räcker.

Vi här känner ju varken din sambo eller dig, så det är omöjligt att veta varför han resonerar så här. Men om jag ska gissa, så tror jag att han helt enkelt vill skydda sin förmögenhet, så att den helt säkert kommer era barn till godo. Och det är inte så JÄTTEKONSTIGT egentligen. Jag vet själv fall där en änka har fått sitta i orubbat bo, och när hon sedan en gång avlidit - så fanns det inget kvar till barnen, trots att fadern hade varit högavlönad och ägt fastigheter o.s.v.. Änkan hade satt sprutt på allting tillsammans med en yngre älskare, eller blivit avlurad allting av någon karismatisk pastor, eller en onlinebedragare i Nigeria som på nätet påstod sig vara en amerikansk officer i Afghanistan etc..

I ljuset av sådana historier, så är det inte konstigt om en rik man vill gardera, så att arvet går oavkortat till hans barn. Han litar inte på dig helt enkelt, och det får du väl tugga i dig. 

Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster. 

Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av. 

Ts, är det stor åldersskillnad mellan er?
Tänker att han är 50+ och att du beräknas arbeta till 69?