• Anonym (Besviken)

    Ogift och utan testamente

    Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

    Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

    Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

    Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

    För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster. 

    Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av. 

  • Svar på tråden Ogift och utan testamente
  • Anonym (M)
    Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 22:21:26 följande:
    Det är precis så jag känner. Det är för mig orimligt att leva med någon som anser att jag ska leva i ovisshet och som inte tänker mer på mig än så. Dessutom drabbas våra barn. 

    Även om jag är sparsam och har i ladorna för sämre tider, så är det också orimligt att jag ska suga på tavelramarna för att kunna upprätthålla en så god livsstil som möjligt i händelse av hans död, medan han kan leva på som vanligt. Då suger jag hellre på tavelramar i min ensamhet. 
    Han har en förmögenhet som gör att han skulle klara sig bättre om du dog först. Du har inte det och behöver då gå ner en aning på levnadsstandard. Livet är orättvist men så är det. Endel förmögna, andra är det inte. 

    Du låter fruktansvärt girig och avundsjuk på hans förmögenhet. Det är ingen bra egenskap att ha och gör absolut inte att man får till en bra relation. Jag börjar förstå varför han vill skydda sig förmögenhet. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 22:23:49 följande:
    Det är som sagt där jag är. Det är inte juste att hålla mig på halster i flera år i frågan, för att sen meddela att jag inte har någon talan i frågan och att jag inte har rätt att veta någonting. Självfallet vet jag att jag inte har kräva något eller har rätt juridiskt, men i min värld är en relation mer än en juridisk överenskommelse. 
    Du blandar äpplen och päron. Du måste skilja på eran relation och hans förmögenhet. Det är två olika saker. 

    Att han inte vill gifta sig eller låta dig arva som sambo genom testamente, innebär inte att han inte älskar dig eller vill leva med dig. 

    Varför skaffade du ens barn med en person som inte.vill samma som dig? Varför ens vänta flera år på något du innerst inne vet aldrig kommer att hända? 
  • Anonym (Alicia)
    Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 22:23:49 följande:
    Det är som sagt där jag är. Det är inte juste att hålla mig på halster i flera år i frågan, för att sen meddela att jag inte har någon talan i frågan och att jag inte har rätt att veta någonting. Självfallet vet jag att jag inte har kräva något eller har rätt juridiskt, men i min värld är en relation mer än en juridisk överenskommelse. 
    Precis, jag känner så med. Att man har en skyldighet mot varandra att åtminstone kunna prata om sånt här, att vara tydlig och förklara hur man vill leva. Det handlar ju om respekt. Ditt liv kommer ju också att påverkas, oavsett hur han vill göra.

    Som seriösa livspartners bör man ju liksom vara varandras närmast anhörig. Man måste ju liksom kunna prata om ens ekonomi, vem man vill ska ärva, vad man vill ska hända när man dör, om man vill donera organ, hur/var man vill bli begravd etc. Det ingår ju också i ett partnerskap.

    Ingen är ju skyldig att gifta sig eller ge bort sina pengar, men att bara kunna diskutera de frågor du har är ju verkligen miniminivå. Du ska inte behöva leva i ovisshet när det kommer till mannen du har barn med och är i ett förhållande med. 

    Det är väldigt trist att du har hamnat i den där situationen. 
  • Anonym (Alicia)
    Anonym (M) skrev 2026-01-07 22:37:59 följande:
    Han har en förmögenhet som gör att han skulle klara sig bättre om du dog först. Du har inte det och behöver då gå ner en aning på levnadsstandard. Livet är orättvist men så är det. Endel förmögna, andra är det inte. 

    Du låter fruktansvärt girig och avundsjuk på hans förmögenhet. Det är ingen bra egenskap att ha och gör absolut inte att man får till en bra relation. Jag börjar förstå varför han vill skydda sig förmögenhet. 
    Anonym (M) skrev 2026-01-07 22:40:38 följande:
    Du blandar äpplen och päron. Du måste skilja på eran relation och hans förmögenhet. Det är två olika saker. 

    Att han inte vill gifta sig eller låta dig arva som sambo genom testamente, innebär inte att han inte älskar dig eller vill leva med dig. 

    Varför skaffade du ens barn med en person som inte.vill samma som dig? Varför ens vänta flera år på något du innerst inne vet aldrig kommer att hända? 
    TS visar inga tecken alls på girighet eller avundsjuka, skärp dig. Det hon vill är ju fullt rimligt och naturligt. Klart hon inte vill behöva leva i ovisshet med en partner som vägrar ens diskutera såna här frågor. 

    Det handlar ju inte om att hon är nyfiken på hur mycket pengar grannen har direkt. Läs TS svar istället för att hitta på grejer TS aldrig ens visat antydan på. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 22:21:26 följande:
    Det är precis så jag känner. Det är för mig orimligt att leva med någon som anser att jag ska leva i ovisshet och som inte tänker mer på mig än så. Dessutom drabbas våra barn. 

    Även om jag är sparsam och har i ladorna för sämre tider, så är det också orimligt att jag ska suga på tavelramarna för att kunna upprätthålla en så god livsstil som möjligt i händelse av hans död, medan han kan leva på som vanligt. Då suger jag hellre på tavelramar i min ensamhet. 
    Så jäkla orimligt är det väl inte, ni lever ju fortfarande ihop och har gjort i flera år. 
  • Anonym (Fundering)

    Om vi vänder på situationen. Hade du gift dig med en fattig man som hela tiden tjatade om att du kan dö snart och att han då vill ärva dig? 
    Skulle du inte ana ugglor i mossen då?

    Har du bara velat gifta dig för ekonomisk säkerhets skull. Älskar du honom oavsett status eller ekonomisk likviditet? 
    Han kansle inte litar på dig pga av att han kanske inte känner att du älskar honom för den han är, utan känner sig som insiniminator och betalningsansvarig?
    Skriv på här så du kan dö snart!

  • Anonym (Hmmm...)
    Anonym (M) skrev 2026-01-07 22:16:15 följande:
    Jag tycker det är vettigt att gifta sig om när man har barn oavsett vad man har för ekonomiska förutsättningar. För mig så är man en familj när man skaffar barn och man gifter sig innan man skaffarbarn. Och i äktenskapet sä hjälper man varandra ekonomiskt oavsett. Inget dit tpcj mitt, utan allt är allas. 
    Jag tycker också att detta är en fin tanke, men jag har sett så många exempel på där det gått snett... att jag inte vet om jag tycker så längre. Eller rättare sagt: jag tycker också att det är självklart att man har alla "löpande" inkomster tillsammans (alltså lön, bonusar, bidrag, ersättningar) så länge som äktenskapet eller samboskapet (ja ingen skillnad där) varar. Jag förstår mig inte på familjer, där det endast finns gemensamma barn - och så sitter föräldrarna ändå på restaurangen och delar notan på öret... eller bråkar om vem som betalade förra tankningen. Det är märkligt. 

    MEN när det gäller en större förmögenhet som den ena hade med sig in i förhållandet, vare sig det är reda pengar eller en egen firma eller en släktgård eller ett hus, eller som han/hon ärvde efter sina föräldrar även om det var under förhållandet... så finns det ingen anledning att sätta allt detta på spel. Det är därför det finns sådant som äktenskapsförord, och möjligheten att skriva i sitt eget testamente att det ens barn en dag får ärva ska vara deras enskilda egendom (så att de i sin tur ska få ha kvar släktgården, det ärvda huset, whatever om de en dag skiljer sig från någon.)
    Anonym (M) skrev 2026-01-07 22:19:01 följande:
    Äktenskapsförord och testamente har inget med kärlek att göra. Det är två helt skilda saker. 

    Jag är gift och vi har äktenskapsförord, även om jag inte ville det och då är det ändå jag (kvinna) som har en stor förmögenhet jag fått via bla arv. Vi har dock inga särkullsbarn. 
    Att inte gifta sig får ju samma effekt som äktenskapsförord och testamente, det är bara ÄNNU mer säkert (om man vill säkerställa att ens egendom går till barnen eller - om man är barnlös - till ens syskon eller syskonbarn). För en äktenskapspartner har rätt till mer ur boet än en sambo har, ÄVEN om det finns papper (äktenskapsförord respektive samboavtal). 

    För övrigt tycker jag att du är ganska respektlös mot alla par som väljer att vara sambo, som att de inte skulle kunna älska varandra för det? Det är ju jättevanligt i Västvärlden idag. Om man inte vill leva som gifta utan att vara det, av religiösa eller moraliska skäl, så blir det förstås annorlunda, och det respekterar jag - men detta gäller ju inte TS - hon har redan två barn med karl'n...

  • Anonym (Besviken)
    Anonym (Fundering) skrev 2026-01-07 23:30:43 följande:

    Om vi vänder på situationen. Hade du gift dig med en fattig man som hela tiden tjatade om att du kan dö snart och att han då vill ärva dig? 
    Skulle du inte ana ugglor i mossen då?

    Har du bara velat gifta dig för ekonomisk säkerhets skull. Älskar du honom oavsett status eller ekonomisk likviditet? 
    Han kansle inte litar på dig pga av att han kanske inte känner att du älskar honom för den han är, utan känner sig som insiniminator och betalningsansvarig?
    Skriv på här så du kan dö snart!


    Nu hittar du på. Jag har aldrig tjatat om att min sambo kan dö. Han lovade, för tio år sen, att vi skulle skriva papper för att trygga barnen om han skulle dö, eftersom han inte vill gifta sig. Under dessa år har jag påmint då och då, vartannat år kanske, och han har sagt att vi ska. Det senaste året har flera av hans vänner dött av sjukdom och det kändes därför aktuellt att ta upp frågan igen. Då får jag till svar att något sådant blir det inte och att det inte är min ensak, samt att jag får leva i ovisshet kring detta. 


    Och jag är inte fattig. Jag har under hela vår relation betalat exakt hälften av allting, med undantag för två månader när jag var sjukskriven under graviditeten. Jag har konsekvent själv betalat för mina egna saker. Det var min sambo som hotade att lämna mig om vi inte skaffade ett barn till, själv var jag nöjd efter första. Någon inseminator kan han knappast känna sig som. Snarare kan jag känna mig utnyttjad, för jag börjar undra om han valde mig för att jag var yngre och forfarande kunde få barn. Hans jämnåriga kunde det nämligen inte längre. 

  • Anonym (Besviken)
    Anonym (Mia) skrev 2026-01-07 23:21:51 följande:
    Så jäkla orimligt är det väl inte, ni lever ju fortfarande ihop och har gjort i flera år. 
    Nja, så är det inte riktigt. Tidigare har han sagt att det ska ske. Nu deklarerade han att det inte ska ske, attt jag inte har med det att göra och att jag får leva i ovisshet utifall att han bestämmer sig för att göra det. DET anser jag orimligt. 
  • Anonym (Svea)
    Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-07 13:35:13 följande:
    Fast juridiskt har han rätt. Testamentshemligheten är absolut i Sverige. Inte ens om man är gift, är man tvungen att visa upp sitt testamente för sin make/maka. 
    I sak ja. Men vill man leva med en sån person?
    Inte jag.
Svar på tråden Ogift och utan testamente