Anonym (Besviken)

Wed 7 Jan 10:58

295 svar

Ogift och utan testamente

Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster.

Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av.

Anonym

Wed 7 Jan 20:01

#41

Anonym (M) skrev 2026-01-07 19:58:35 följande:

Och du får du ta en två utifrån dina ekonomiska förutsättningar.

Precis, och får man i lönt ut +40k och sen har barnbidrag och underhåll/barnpension så borde man ha råd med mer än en tvåa.

Anonym (M)

Wed 7 Jan 20:07

#42

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-07 13:32:54 följande:

Angående sista meningen: varför SKULLE han vara intresserad av att du testamenterar dina tillgångar till honom, om det är peanuts jämfört med vad han äger själv..?

Sedan förstår jag inte vad du menar med att ni inte "hann" gifta er innan ni fick barn? Det tar en halvtimme i kyrkan, i stadshuset kan det gå på fem minuter om man väljer den kortaste ceremonin. Om du kunde vara gravid och föda barn, så kan du inte ha varit SÅ sjuk att du inte klarade den ceremonin. Något stort bröllop som måste planeras ett år i förväg, är ingen nödvändighet. Det är - som du själv har upptäckt nu - mycket viktigare att man BLIR gifta innan barnen kommer. Allt annat, som bröllopets utformning, är fringisar som man kan vara utan om det inte finns tid, pengar eller andra resurser för att genomföra det just då.

Angående äktenskap och äktenskapsförord: jag är ingen jurist, men jag tror att det är svårt att få ner det belopp som en hustru/make får ut vid en skilsmässa, till samma belopp som hon/han skulle få ut vid ett brutet samboskap, med ett äktenskapsförord. Detta med giftorätten är ju en stark rättighet. Så det kan vara en orsak till att din sambo inte tycker att den lösningen räcker.

Vi här känner ju varken din sambo eller dig, så det är omöjligt att veta varför han resonerar så här. Men om jag ska gissa, så tror jag att han helt enkelt vill skydda sin förmögenhet, så att den helt säkert kommer era barn till godo. Och det är inte så JÄTTEKONSTIGT egentligen. Jag vet själv fall där en änka har fått sitta i orubbat bo, och när hon sedan en gång avlidit - så fanns det inget kvar till barnen, trots att fadern hade varit högavlönad och ägt fastigheter o.s.v.. Änkan hade satt sprutt på allting tillsammans med en yngre älskare, eller blivit avlurad allting av någon karismatisk pastor, eller en onlinebedragare i Nigeria som på nätet påstod sig vara en amerikansk officer i Afghanistan etc..

I ljuset av sådana historier, så är det inte konstigt om en rik man vill gardera, så att arvet går oavkortat till hans barn. Han litar inte på dig helt enkelt, och det får du väl tugga i dig.

Det är fullt lagligt att leva upp alla pengarna man sitter i sk orubbat bo (fri förfoganderätt som det heter idag). Däremot är det är det inte lagligt att skänka bort större än vad som lagligt är tillåtet.

Gemensamma barn ärver först när båda föräldrarna dör. Vilket då faktiskt innebär att de kan så att de inte ärver något alls.

Anonym (En vettig man)

Wed 7 Jan 20:08

#43

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 16:28:24 följande:

Jag tror inte att problemet är att han inte litar på mig. Han har snarare en mycket rigid syn på mitt och ditt, har med året blivit allt mer rättshaveristisk, vägrar uppge personnummer och kontaktuppgifter till exempel.

Jag har under hela vår relation bidragit med exakt lika mycket som han gjort, med undantag för två månader som sjukskriven under min andra graviditet. Då bidrog han med några tusenlappar mer. Under första graviditeten då jag också var sjukskriven, betalade jag fortsatt hälften av våra gemensamma kostnader. När vi talade om att köpa gemensam bostad, krävde han att jag skulle äga mindre, eftersom jag skulle gått in med en mindre del. Jag accepterade detta.

Något bostadsbidrag får jag inte, det tjänar jag alldeles för bra för.

Det låter som en sjukligt paranoid och snål karl, jag hade nog lämnat honom med hans kära pengar.

Min man har ärvt ett gott kapital och aldrig har det varit tal om annat än att vi har det gemensamt tycker han, även om jag inte tycker mig ha bestämmanderätt utan hans ord givetvis har vägt tyngst gällande vad det ska användas till. För det tycker jag är riktigt och jag får väl vänta på mitt eget arv och bestämma mer över det.

Jag har insisterat på att betala hälften av allt under hela relationen men han ändrade syn på gifteriet efter att jag påtalat att det ju aldrig blev något av de där samboavtalen som han i flera år hävdat att han skulle ta tag i. Det störde honom också att barnet hade mitt efternamn så att familjen hette olika. Så vi är gifta sen många år, vi gifte oss när barnet var 3 år gammalt.

Anonym (M)

Wed 7 Jan 20:13

#44

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 16:30:19 följande:

Min sjukdom gör att jag inte kommer att kunna få barn lika lätt och lika länge som andra. Därför behövde vi stressa fram barnskaffandet och äktenskap prioriterades bort från min sida. Han var dock tydlig med att vi skulle skriva papper "senare". Detta vägrar han alltså numera och jag har inget med det att göra.

Varför kunde ni inte offra 10-15min i stadshuset när du väl var gravid?

Du får nog acceptera att han inte längre vill gifta sig

Anonym (FruN)

Wed 7 Jan 20:14

#45

Anonym skrev 2026-01-07 19:19:49 följande:

Och du tror att det hjälper att "säga ifrån på skarpen" om vad han ska göra med sin förmögenhet?
Skulle tro att han ännu hårdare håller fast vid sin inställning då.

Sen håller jag med om att det inte är en bra idé att ösa en förmögenhet över en artonåring, det har jag sett på nära håll hur pengarna slösats bort.
Iofs har jag sett en 50+ sätta sprätt på 10 miljoner på ett par år också, så allt handlar inte om åldern.
Själv hade jag förvaltat pengarna klokt i den åldern.

Varför tror du att ts sambo har dödsskräck?

Därför att jag inte kan se hur man vill sätta sin familj i den sitsen som han gör om han dör. Därför tror jag inte han har vågat tänka på vad som händer om han dör. Det är enda förklaringen jag kan se att man gör så mot sin familj som man älskar.

Han vågar inte tänka på sin egen död så han vägrar inse att om han dör kommer hans familj bli tvungen att flytta från sitt sammanhang och vänja sig vid att leva på mindre pengar mitt i sorgen. Hans tonåriga barn som har mist sin pappa kommer helt plötsligt vid 18 år få tillgång till en massa pengar när de fortfarande är väldigt unga och sannolikt inte mår toppen. Jag ser inte hur man kan göra så mot några man älskar så jag tror han har en blind fläck där han inte vågar tänka på att även han är dödlig.

Det kan ju visserligen vara så att han inte älskar vare sig frun eller barna men det är trots allt ganska ovanligt. Det är betydligt vanligare med dödsskräck

Anonym (M)

Wed 7 Jan 20:18

#46

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 16:33:32 följande:

Vi skulle köpt bostad i en annan kommun där jag, om vi separerat, kunnat köpa mig ett radhus eller större lägenhet själv. Detta vill han inte heller göra längre. Vi letade hus i flera år, men han hittade alltid fel på husen så att det inte blev något av det hela.

Under alla år som sambos har han sagt att vi ska skriva papper, även om han skjutit på det. Detta som jag skrev i TS meddelade han idag. Jag har under hela vår relation sparat pengar, både för pension (min sjukdom gör att jag sannolikt inte kommer att kunna arbeta heltid fram till 69 år) samt för ett kapital. Trots det har jag inte möjlighet att köpa egen bostad där vi bor (rimlig storlek ligger på cirka 7 miljoner).

Ytterst få orkar jobbat heltid fram till 69 års ålder. Även "friska".

Anonym (Besviken) Trådstartaren

Wed 7 Jan 20:19

#47

Anonym (M) skrev 2026-01-07 20:13:22 följande:

Varför kunde ni inte offra 10-15min i stadshuset när du väl var gravid?

Du får nog acceptera att han inte längre vill gifta sig

Han vill ju inte gifta sig, men lovade att vi skulle skriva papper "snart". Det är tio år sen och idag meddelade han att inte tänker skriva papper och att jag inte har något med detta att göra. Han hälsade också att jag får leva i ovisshet kring hur det skulle bli för mig.

Anonym (FruN)

Wed 7 Jan 20:33

#48

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 20:19:19 följande:

Han vill ju inte gifta sig, men lovade att vi skulle skriva papper "snart". Det är tio år sen och idag meddelade han att inte tänker skriva papper och att jag inte har något med detta att göra. Han hälsade också att jag får leva i ovisshet kring hur det skulle bli för mig.

Men hjälp, är han alltid lika okänslig och oresonlig?

Anonym (Alicia)

Wed 7 Jan 21:00

#49

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-07 20:19:19 följande:

Han vill ju inte gifta sig, men lovade att vi skulle skriva papper "snart". Det är tio år sen och idag meddelade han att inte tänker skriva papper och att jag inte har något med detta att göra. Han hälsade också att jag får leva i ovisshet kring hur det skulle bli för mig.

Jadu, då skulle jag nog informera honom om att framtiden är oviss gällande vår relation. Om min livspartner inte tycker att jag "har nåt att göra med" vad som skulle hända med ekonomin om någon av oss dör känns det ju som att han inte värderar relationen alls. Det känns ju faktiskt helt bisarrt.

Vill min partner inte vara en tvåsamhet och ha ett gemensamt liv där man som absolut minimum pratar med varandra skulle jag nog inte vilja fortsätta slösa tid och energi på den personen.

Anonym (Hmmm...)

Wed 7 Jan 21:44

#50

Anonym (M) skrev 2026-01-07 20:07:00 följande:

Det är fullt lagligt att leva upp alla pengarna man sitter i sk orubbat bo (fri förfoganderätt som det heter idag). Däremot är det är det inte lagligt att skänka bort större än vad som lagligt är tillåtet.

Gemensamma barn ärver först när båda föräldrarna dör. Vilket då faktiskt innebär att de kan så att de inte ärver något alls.

Ja..? Och det är JUST DÄRFÖR som det är vettigt för en förmögen man att inte gifta sig med sina barns mor. På så sätt säkerställer han att de pengar han slitit ihop går till hans barn, och inte någon annanstans.

Tycker inte du också att det är vettigt, eller vad ville du säga med ditt inlägg..?

Ogift och utan testamente

INNEHÅLL