Nu är kvällen här...
Vilken dag Ni haft..bad, massor av brev, mormor på besök, vänner på besök..och dr. Eva på besök..både tråkigt och roligt..lite av varje, men mest sånt Ni mår bra utav, det är bra.
Åh, vilka omtänksamma människor ni har runt er..va...fixat mat åt Er...ända fram till dörren..jaa, det är ni såå väl värda, goa Ni..
Jaa, visst är det lite märkligt och förundrande..det här med vänner..det finns dom som stannar och så finns det dom som tycker en sån här situation blir för jobbig ..för er skull tror jag..dom tycker för synd om er..de ser inte det ni trots allt har..Kärleken, Modet, Kämparglöden och Skratten..Minnena..Guldet..nu vet jag inte om ni har mist några vänner, men det händer..utav olika orsaker..men det får stå för dom som gör dom valen..och sen får dom ta konsekvenserna av dom..Det är deras förlust, och en riktigt Stor förlust..att missa Familjen Kärlek...aaaldrig..på gott och ont..
Apropå att göra Val..
När jag först hörde talas om Er, det var på en tråd jag inte ens kommer ihåg..men det var precis i dagarna när du loggat in dig på Fl..det pratades om denna otroliga mamma som hade en liten son..som inte skulle få stanna här hos oss..men de sa inget FL namn så jag letede en liten stund..men fann er inte..då började jag fundera..nånstans här bland ALLA FL-are..så fanns det alltså en Mamma med en liten kille vars dagar var räknade..jag känner mig själv MYCKET väl...det skulle bli 110% engagemang om "kemin" stämde..orkade jag det, ville jag det..det handlar om något som kommer att göra ONT så ONT..det VET jag..en liten pojke, så Älskad, kommer att dö..och det finns ingenting jag kan göra åt det..ingenting..hmmjaa...men ändå..en Mamma..som räcker ut sin hand..som behöver..Allt hon kan få..för Hon Vet..att det här det klarar jag inte själv, då blir jag tokig, då går jag under..så jag tänkte..Vilken Överlevnadsinstinkt!..att veta..och erkänna det för sig själv, det är Inte lätt..Min son, han kommer att dö...Så Mitt VAL var enkelt..om du behöver den största klippa i världen, då ska jag vara det..men jag fann Er inte! Ingenstans..jag var så arg..och "lite" orutinerad här på FL..;0)...jaa, då var det väl inte meningen då..kanske att jag inte skulle klarat det..kanske att nån vill skona mig..hmm..Tiden gick..två veckor ungefär...då..från ingenstans fick jag ett så fint inlägg i min gb från en änglamamma...det var så fint skrivet så jag kikade in i hennes kryp in för att lämna några goa ord tillbaka..Och DÄR..där fanns det ett inlägg från Therese6699...Meningen som etsat sig fast i mitt huvud är..."Jag tror att det du upplevt genom att mista din son i magen är värre än för mig, jag får ändå Tid tillsammans med Tille"..nåt sånt..den underförstådda meningen i Mitt huvud blev så ialla fall..Hon Ser, hon Lever, Hon Älskar, Hon Vet..och ändå så Vågar hon..Vilken Mamma..Vilken Kvinna..Jag är Med..till 1000%..till månen och tillbaka..jag är inte rädd..vill du ha en hand, vill du ha en axel, vill du ha en kram, vill du ha ett öra..Vad Du vill..Du får det..
Och här är vi nu..med kanske timmar kvar i Livet..Med Tille...Tille..jag Ler när jag tänker på Dig.. Ett Lyckligt Hoppfullt Längtande Leende, genom tårar..men jag Ler..
Har inte Ångrat mig en sekund...Ont gör det. Gråter gör jag, Frustrerande är det..men Jag skrattar, jag Ler, jag Njuter och Jag Lever..vill gå med Er i detta så långt jag bara kan och får, så här lite lagom på sidan..men nära...och tryggt..
Kram Familjen Kärlek...Kärleken Vinner...
Och så Tille Tille liten..Ljuset som Alltid Stannar Kvar..i mitt Hjärta så varmt och Ömt..
