Jani: Jo, jag bor i Alicante provinsen, vill du veta var sá skicka meddelande. Ang. bortrövande av barn har jag ánnu idag en historia. Denna ár inte nágon "leyenda urbana" dock fÖr det hánde mitt framfÖr násan pá en av mina básta spanska váninnor. Flickan var pá vág av skolbussen tillsammans med alla andra barn nár nágon grabbade tag i henne och drog ivág med henne. Hon skrek och busschauffören lade márke till det sá han satt efter dem. De sláppte henne men báde mamma och barn gá till psykolog nu. Vad ska man tro? Áven om allt som ságes inte ár sant sá fÓredrar jag att tro att mójligheten till att det kan hánda verkligen finns. Jag slápper aldrig ivág barnen sjálv, inte ens att gá runt hÖrnan, de sitter aldrig ensamma i bilen heller. Det hánde förresten min svenska váninna: hon stod vid en sán dár bankomat som ár utomhus, minste sonen sov i bilen och helt plótsligt ser hon en man som hoppar in och sátter sig vid ratten. Hon fick fart, hann till bilen, lappade till mannen som faktiskt fÖrsvann. Hur har várlden blivit? Kommer vi nágonsin kánna oss sákra igen pá en lekplats? Ingen av er som har blivit av med barnen i kópcentra eller liknande? Min dotter gick ifrán mig utan tillátelse pá skolan fÖrra veckan. Hon gick till lekplatsen som finns inom skolans gránser. Nár jag gick för att leta upp henne sá var hon inte pá lekplatsen, dá kánde jag paniken stiga. In i korridoren och frága lárarna om de hade sett henne? Jo, det hade dom! Hon hade tagit en pinne frán ett trád med sig in och fÖrsÓkt sticka in i en kontakt. Dá hade en lárare kommit pá henne och skickat ut henne. Ni kan inte fÖrestálla er hur nervós jag var och arg för det hon hade gjort. Jag pratar ju svenska med henne sá jag láste lusen ur henne pá svenska.Haha, barnen som stod precis dár blev alldeles tysta och deras mammor i sin tur helt fÖrvánade óver hur tysta de blev. Jag skrek inte till henne utan fick henne bara att se mig i ógonen nár jag pratade med henne och med sammanbitna tánder talade jag om fÖr henne vad som gáller.
Det blev rabalder igár pá skolan. En mamma ár pedagog eller barn psykolog, nágot av dessa tvá. Hennes dotter ár 6 ár och sonen 4. Olydiga som tusan. Medan hon stod och pratade med mig och nágra till sá gár sonen fram till motorhuven pá en bil och spottar en stor blaska dár. Sedan tog han fingrarna och smetade ut det pá huven. Hon sa till en gáng (stod med ryggen till), drog bort honom men meddetsamma nár hon sláppte honom sá var han dár igen och spottade och kletade. Andra gángen kunde jag inte láta bli att sága till mamman: "min unge hade inte gjort om det". Ska kanske tillágga att i samma ögonblick dök ágaren till bilen upp...hon var inte glad att se vad som fanns pá huven, det lovar jag. Oj, jag skulle kunna skriva mer fór idag har jag kunnat "flipar en colores". En annan váninna (spanjorska) som har en son pá 9 ár: hon klár pá honom, plockar undan efter honom, torkar honom i gumpen efter toabesók osv. Sedan jag ság detta barn sist har han gátt upp kanske 6 kg och ár nu överviktig. Sportar inte utan föredrar inta soffan och spela TV spel etc. Mamman beráttade allt detta och skrattade át det! HOn sa att hon vill gÖra det át honom, hon tom duschar honom! Ár inte detta lite vál sá ság...