Aga?

nä,inte jag heller!! i me ungen bara så får vi hoppas han får en kallsup o lär sig att ge fasiken i o bete sig som ett litet svin.

Inte.. trodde det gällde alltid, verbalt först... handling sen.

Fast å andra sidan kanske man hade skrämt honom lite och sagt att "nu jevlar unge skall du smaka havsbotten din fan.. " och sen bara sugit tag i honom och hållt han utanför bryggkanten en liten stund.. för att dra tillbaka honom till bryggan igen och säga att.. Det fattar du väl att jag inte skulle göra.. HA HA HA... Jag bara skojjade lite med dig.. och SEN ge honom en jävla knuff ut i vattnet..

Förmodligen..

Hahaha.. omg, ska inte säga för mycket nu.. vill ju inte att du ska tappa bilden av att han är en "riktig man" i din bemärkelse. *lol*

*ASG* *LMAO* Den var hur bra som helst...jag kommer ha den synen lääänngge i mitt huvud o flinar bara jag tänker på det:)

håll dig du till dina fjollor:.....
denna har MIN RESPEKT och humor har han med!!!!!

Du gillar ju han me...;)

Det där är (tyvärr) min "fjolla"..

Nu får ni snakca ert bs själva och dunka varandra i ryggarna utan mig, jag ska sova.

förstod det:) Håll i karln han har humor och verkar vettig o förhoppningsvis lär han dig ett o annat;)

Förhoppningsvis komemr vi att lära av varnadra resten av våra liv.

Saken är den att vi resonerar egentligen likadant, men det känns inte som om det kommer fram här. Hade vi inte haft samma syn vad gäller barnuppfostran så hade han inte varit något för mig från början.

Så för att vara övertydig, vi är bägge emot barnaga..

Jodå, min mamma var en utmärkt psykolog när det gällde andra vilket jag lärde mig mycket av, sen var hon ju på sätt och vis även en bra psykolog på det vis att hon visste att missbruka sina kunskaper när det handlade om att göra maximal skada på mig, så det är inte motsägelsefullt!

Sen är det fullt möjligt att mobbaren visst har en sådan smärta inom sig, kanske inte från mobbing men från annat, något man bara kommer få reda på om man försöker hjälpa barnet. (Nej alla mobbare har inte så ont inom sig, men många, däremot har alla mobbare ont på något vis.)

Förövrigt är det ju lite svårt att säga när det är nog för alla reagerar ju olika. Gör mobbaren en sak mot ett barn så kanske det barnet blir ledsen men egentligen blir det inga djupa spår, gör sedan en vuxen samma sak mot mobbaren kanske h*n faktiskt mår mycket sämre av det än det mobbade barnet gjorde och får psykiska men för livet!

Man får vara stark, även om det inte är lätt alla gånger ..
Det brukar väl ofta vara mobbarna som mår som sämst och därför måste dom hitta en syndabock ..
Men om mina barn blir mobbade så skulle jag deffinitivt ta ett allvarligt snack med föräldrar och skola!!
Det kan va "farligt" att ta ett snack med barnet som mobbar, dom har en tendens att ljuga och då kan d inför deras föräldrar verka som att man misshandlat deras barn ..

sara var är du??? he he he