• Milk and Coffee

    Inte kär i min man

    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

  • Svar på tråden Inte kär i min man
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (nyans) skrev 2013-03-01 23:30:23 följande:
    TikTak har gått och lagt sej nu, så man kan passa på att gå on topic.

    Jag tycker att alla som skriver utan komma och punkt är felskrivande låga svin som inte visar respekt mot läsare och man ska inte visa respekt mot felskrivande svin som skriver dem låga meningar utan kommatecken som dem borde om man skriver visa respekt ock skriv ut kommatecken falska fega ryggradslösa utan punkter. 

    Förlåt, det är dags för mej att sova märker jag, jag börjar bli elak men jag vill verkligen kunna diskutera saker utan dessa trådkapare.Rynkar på näsan  
    Jag har varit lika frestad att skriva inlägg i den stilen ska du veta. Många gånger!
  • Anonym

    Anonym (nyans) skrev 2013-03-01 23:30:23 följande:
    TikTak har gått och lagt sej nu, så man kan passa på att gå on topic.

    Jag tycker att alla som skriver utan komma och punkt är felskrivande låga svin som inte visar respekt mot läsare och man ska inte visa respekt mot felskrivande svin som skriver dem låga meningar utan kommatecken som dem borde om man skriver visa respekt ock skriv ut kommatecken falska fega ryggradslösa utan punkter. 

    Förlåt, det är dags för mej att sova märker jag, jag börjar bli elak men jag vill verkligen kunna diskutera saker utan dessa trådkapare.Rynkar på näsan  
    Sen måste man lära sig om det ska vara "de" eller "dem".  Cool

  • Tik Tak
    Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:
    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

    När ett förhållande mognar så är kärlek inte lika viktigt längre utan då handlar det mer om respekt och respekt har man för den man älskar även om man inte är kär i den personen längre och det bästa sättet att visa att man fortfarande älskar sin partner är att inte bedra den och vara otrogen. 
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (nyans) skrev 2013-03-01 23:30:23 följande:
    Jag tycker att alla som skriver utan komma och punkt är felskrivande låga svin som inte visar respekt mot läsare och man ska inte visa respekt mot felskrivande svin som skriver dem låga meningar utan kommatecken som dem borde om man skriver visa respekt ock skriv ut kommatecken falska fega ryggradslösa utan punkter. 
    *tihi*
  • Anonym (MammaMu01)
    Anonym (Osäker) skrev 2013-02-27 14:56:05 följande:
    Tittade in här idag och såg att den här tråden var bumpad. Jag har tänkt på er alla som varit med i den, kan inte fatta att det snart är två år (!) sedan vi skrev här. 

    Tråkigt att höra att du har samma känslor Milk and Coffee. Det är ju inte så lätt att tvinga sig själv att ändra på dem. Har du någon kontakt med din vän?

    Här är det ungefär som förut. Har inte haft kontakt med min vän på drygt ett år och har verkligen försökt att få saker att fungera med min man. Nu konstaterar jag nog mest krasst att det här är stendött och det kommer inte att bli bättre än så här. Jobbar på att ta mig ur det. Det går långsamt, men framåt. Jag mår ganska bra och känner mig stark i alla fall, vilket är en oändligt stor skillnad mot våren 2011. Orkar inte ens tänka på hur eländigt jag hade det då. 
    Hej Milk and Coffee och Osäker!

    Det var verkligen länge sedan jag läste här i tråden. Intressant att höra hur det gått för er.

    Milk and Coffee: jag förstår att det måste vara tungt att kämpa på utan att känslorna är med. Men du måste inte kämpa för barnens skull! Du förtjänar att vara lycklig. Är det liv du har nu som helhet tillräckligt för dig? Mår du bra? Är du oftast tillfreds och känner någon slags välbefinnande i vardagen? Njuter du av guldkornen? Jag hoppas det. Livet är för kort för att man inte ska leva det fullt ut.

    Osäker: tråkigt att höra att din relation är stendöd. Men eftersom den är det, är det nog dags att gå vidare. En skilsmässa är jobbig och det tar tid att ta sig igenom den, men det är inte en katastrof.

    Hur har det gått för mig? Jo, jag kämpade, precis som ni, med att få liv i mitt äktenskap. Men det gick inte. Vi passar helt enkelt inte ihop och var inte lyckliga med varandra. Idag har vi separerat och är goda vänner och samarbetar mycket bra kring barnen. Barnen mår bra och har inte tagit skada av skilsmässan. De tycker att deras föräldrar är gladare och mer närvarande nu. Själv mår jag bra, fortfarande är det nya livet mycket nytt och jag har ännu inte hittat alla rutiner. Men jag är lugn och tillfreds, känner en grundglädje som bär mig och en härlig frihet att få växa på mina egna villkor. Livet är betydligt lättare att leva nu, än förut.

    Många kramar till er!
  • Anonym

    Hej

    Jobbig sits tycker du ska gå in och göra ett relationstest www.lovetestnow.com där kommer du se vad som är bra och dåligt i din relation. Vissta kan ens känslor ibland försvinna för ens partner men det går att få tillbaka dem om ni jobbar på det.

  • Tik Tak
    Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:
    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?
    Även om du inte är kär i din man så borde du kunna respektera honom tillräckligt att inte bedra.
  • Anonym (Jag oxå!)
    Anonym skrev 2013-03-05 14:28:29 följande:
    Hej

    Jobbig sits tycker du ska gå in och göra ett relationstest www.lovetestnow.com där kommer du se vad som är bra och dåligt i din relation. Vissta kan ens känslor ibland försvinna för ens partner men det går att få tillbaka dem om ni jobbar på det.

    Vilket intressant test!
     
  • Anonym (samma sits)

    Hej! Är precis i samma sits. Har råkat bli kär och gått över gränsen. Har inte sagt något till maken, men nu känner jag att jag vill trycka på en pausknapp. Jag har varit gift i över 20 år med honom och han är helt okej. MEN jag kommer behöva ta en paus nu. 

    Kommer som någon föreslog att flytta till en lägenhet varannan vecka och sen se om jag får tillbaka känslorna för min man. Den jag var otrogen med behöver tid och lära känna mig. Jag kan inte vänta och jämföra vad som blir bäst. När hjärtat flyttat från en människa är det taskigt att vara kvar tycker jag.

    Är jag kvar får ju inte min man som jag varit otrogen mot en möjlighet att bli kär, gå vidare, vara lycklig. Han går och tror att mitt hjärta är hos honom. Vilken jävla livslögn. Värre än att vara otrogen. 

    Efter att ha levt ett liv med samma man och varit totalt trogen hela tiden i över 25 år så kom turen till mig. Jag är väl lite chockad och samtidigt ångrar jag inget. TikTak plingplång människor dömer för att de inte någonsin känns kärleken.

    Den kärlek jag känner med denna man är själsfrändenivå på. Så jävla jobbigt. Försöker få bort honom ur mina tankar men han finns där hela tiden. I drömmar, och egentligen längs med hela livets stig. Så underbar. 

    Är skiljsmässobarn och led inte av att mina föräldrar gick skilda vägar. Jag känner ingen skuld mot barnen. De unnar mig sann kärlek. Det vet jag. De förstår det där med kärleken.

    Vill också veta hur andra kommit ur situationen bättre. Detta är ett helvete.... 

  • Anonym (Stingcitat)

     Om det var min fru som blivit förälskad i en annan skulle jag inte vilja att hon var kvar hos mig. I synnerhet inte om hon känner som du gör. Jag skulle förstås bli väldigt ledsen och besviken och arg och det skulle ta skitlång tid att processa. Men som Sting sjöng: If you love somebody, set them free.

  • Anonym (samma sits)
    Anonym (Stingcitat) skrev 2013-03-07 15:32:25 följande:
     Om det var min fru som blivit förälskad i en annan skulle jag inte vilja att hon var kvar hos mig. I synnerhet inte om hon känner som du gör. Jag skulle förstås bli väldigt ledsen och besviken och arg och det skulle ta skitlång tid att processa. Men som Sting sjöng: If you love somebody, set them free.
    Åh det värmer att du säger så.

    Även att det gör ont så måste jag ta konsekvensen och flytta mig ur vägen. Skulle inte heller vilja leva med någon som har sitt hjärta någon annanstans. Men det känns jävligt märkligt!

    If you love somebody - set them free! 

     
  • Anonym (Sad)

    TS, om du är inne här o läser skulle det vara intressant att hör hur det går

Svar på tråden Inte kär i min man