Fler utlandsföräldrar? Snacktråd

Hej hej!
Jag bor i Ecuador med min man och vår lilla dotter som nu är ett år och tre månader. Jag har bott här i fyra år nu, och trivs jättebra. Framförallt människorna och klimatet - vi bor i huvudstaden Quito som ligger precis under ekvatorn, men högt upp i bergen så det är aldrig för varm och aldrig för kallt. Lagom! :D

Jag har en fråga, som jag inte vet om ni diskuterat redan, men hur gör ni med barn när landet ni bor i har en väldigt annorlunda syn på uppfostran än den svenska? Jag tänker främst på aga, som Sverige ju är ganska ensamma om att förbjuda. Här är det jättevanligt och accepterat, tyvärr. Min man har själv hemska minnen från sin barndom med en pappa som slog honom tills han blev gul och blå, så att få mannen med på notorna om att INTE tillämpa sånt har inte varit svårt, men jag har ändå fått förklara många och långa gånger varför jag är så emot och hur man kan gå tillväga istället. Men sen då?

För mig är inte bara själva slagen problemet, utan också (såklart) hoten. "om du inte äter upp soppan ska du få ..." "gör läxorna nu, snabbt, annars..." "BRÅKA INTE eller så tar pappa av sig skärpet!". Och jag vet inte hur jag kan säga nånting heller för ALLA gör såhär, och ALLA har växt upp med föräldrar som gjort såhär, och det funkade för dem och alla mina vänner älskar sina föräldrar i alla fall.

Som tur är, är det numera förbjudet med aga i skola och förskola, men jag skulle inte bli förvånad om det praktiseras på många ställen ändå. Och om de i skolan hotar? Usch. Förhoppningsvis kan jag vara hemma med lillan ett tag till (och plugga på distans) innan jag måste hitta förskola åt henne - och då ska jag leta NOGA.

Är det nån som varit (är) med om liknande? Eller andra skillnader i barnuppfostran?

Kram på er! 

Hej och välkommen Sabina!
Vi är svenskar båda två, så problemet med att aga barnen har inte dykt upp här. Men visst har bi sett kinesiska barn få sig en lusing över huvudet ibland. Det värsta jag såg var en som daskade en liten 1 1/2-2 år gammalt barn på se bara skinkorna för att han inte kissade. Jättehårt!
Eller en fransk mamma som drog ner byxorna på sin 2-3 åring och smackade till på skinkorna.
Och sen ställde barnet i en hörna att skämmas. På en lekplats inne på vårt compound.
Men i skolan tillämpas inget sånt, den är amerikansk!

Måste vara jättejobbigt att oroa sig så för det . Kan du vara hemma med din dotter tills hon är i 3 års åldern. Min yngsta är tre snart och nu kan hon berätta mkt vad som händer. Om jag lämnar henne hemma med vår Ayi, kan hon redogöra för vad de gjort. Det tycker jag känns tryggt!

Våren verkar aldrig komma till oss i år. Förra året drog poolsäsongen igång 18/3....nu är det ff kallt! Och regnar mer eller mindre varje dag!

För den som är nyfiken har vi en liten blogg om vår familj i Kina:
familjenduhane.blogg.se

Hejsan. Kajsa heter jag och väntar mitt och sambons första barn. Vi bor i Holland, jag är svensk och han holländsk. Kul med fler utlandsföräldrar :D

Ni som har barn med en man från landet ni bor i, hur viktigt är det för er att ert barn/barnen lär sig svenska? Min dotters pappa är engelsman, min dotter har hela tiden gått i engelska skolor och jag umgås knappt med några svenskar. Så för mig är det inte särskilt viktigt, visst talar hon lite svenska men för det mesta blir det engelska.

Eftersom ni bor I England så hade jag börjat prata bara svenska nu med henne. Super att få ett spåk till. Jag bor I grekland och min son har fram tills nu gått I grekisk förskola han är 3 år. Jag har pratat engelska med honom sedan födseln och han både pratar och förstår engelska, Han ska gå I engelsk nursery och skola här så småningom. Och då tanker jag börja med svenskan. TÄNK om ni flyttar till SVerige eller om hon vill plugga I SVerige eller via svenskt skolsystem. Då blir det ganska jobbigt för henne att lära sig från scratch plus att hon kommer undra varför du aldrig lärde henne svenska. Jag vet att det är jobbigt om din man tex inte kan någon svenska men då lär han sig också på köpet. KÖr på!

Ett språk till är såklart super men jag kommer inte flytta tillbaka till Sverige. Mitt liv finns här, alla mina vänner, min utbildning är inte gångbar i Sverige och sen finns det fler skäl än trivsel och de praktiska skälen. Personliga skäl. Hur min dotter gör när hon blir tillräckligt gammal att bestämma själv är upp till henne och det är inget jag tänker lägga mig i. Det enda som är säkert är att livet i England för henne är väldigt fördelaktigt och priviligerat, med betoning på väldigt. Men jag antar att du har rätt, det är bäst att lära henne svenska ordentligt. Flickans pappa och jag är skilda men min sambo talar inte svenska.

Jamen précis, varför inte lära henne svenska. Mina vänninor som har föräldrar som skippat lära dom sitt språk har alla tyckt att det varit synd. Men det är juh inget måste såklart. Åker ni inte till Svterige och hälsar på familj och gamla vänner? Sedan sager dom juh också att 2 språkiga barn har lättare för att lära sig fler språk senare. Det är otroligt utvecklande för henne även om det inte går någon nöd på henne nu eller I framtiden.

En till orsak att lära henne svenska är att ni får en grej bara mellan er 2, att banden mellan er stärks på ett sätt.
 Speciellt om hon bor vv hos dig tex?  Hur gammal är hon?

Vi åker sällan till Sverige men det händer absolut. När jag var 20 gick båda mina föräldrar bort inom loppet av ett halvår(cancer, båda två) och mitt sätt att hantera det var att fly och skapa mig ett nytt liv. Glömma det gamla. Kontakten med släkten är sådär men vi talar och träffas och jag har en handfull vänner kvar bara. Vi har delad vårdnad, 75/25. Hennes far har inte möjligheten att ha henne mer pga. jobb. Men han är fantastisk med henne den tiden han har henne så ingen skugga ska falla över honom.

Hon är 8 år förresten. Fyller 9 i höst.

Hej! Jag bor ocksa i England och min lillas pappa ar engelsman. Jag pratar alltid svenska med henne nar det ar bara vi. Nar det ar andra med vaxlar jag lite sa att man inte ar alltfor oartig mot de andra. FOr mig finns det manga anledningar till att tala svenska med mitt barn. Starkast ar att hon ska kunna tala med mina slaktingar darhemma, tex kusinerna kan ju inte engelska annu, Det ar ju inte relevant for dig, men jag tanker anda att svenska spraket ar en del av dig, dina rotter, din kultur, och darmed aven en del av din dotter. Da ar det fint om hon kan tala spraket och kanske ta del av vissa traditioner (vet inte om du tex firar midsommar eller Lucia?). Det ar ju ocksa, som nagon skrev, fantastiskt att ha ett extra sprak, sa mycket lattare an att lara sig sedan. Ok svenska kanske inte ar det mest praktiska spraket att kunna - vi ar ju trots allt bara 9 miljoner som talar det - men anda! Att fa ett sprak gratis ar ett privilegie, och kan ge fordelar nar hon i framtiden lar sig andra sprak. Jag tycker absolut att du ska ge henne denna mojlighet, finns ju inga nackdelar! Lycka till!

Åååå då förstår jag mer varför det tar emot att prata svenska, du blir ledsen och det drar upp en massa sorg(?). Min mamma (som är ev serbiskt ursprung) gick också bort när jag var 17 och varje gang jag skulle sjunga någon serbiska barnvisa för sonen när han var bebis så började jag gråta så jag slutade med det.
Ursch det är så hemskt, jag förstår verkligen. 
Kan hon få hemspråksundervisning I skolan? (finns säkert bara I Sverige) 
Annars så är nog längre vistelser I Sverige over somrarna det som ger mest. Då måste hon juh prata svenska och hon kommer också vilja lära sig mer så hon inte känner sig utanför. Träffar hon barn när ni åker och hälsar på, alltså har hon någon svensk bästis eller så?

Sen kan dom juh skypa efteråt för att underhålla språket och vänskapen. Det var så jag inte glömde bort  serbiskan.